Cohnheim

Cohnheim [kånhajm], Julius, tysk anatom, född d. 20 Juli 1839 i Demmin. blef 1861 med. doktor i Berlin och 1864 assistent vid Virchows institut dersammastädes. Der egnade han sig till en början åt fysiologisk-kemiska arbeten, men öfvergick snart till anatomien och behandlade frågor både inom den normala och den patologiska anatomien. I sin afhandling Über die endigung der sensiblen nerven in der hornhaut (»Virchows archiv», 1867) meddelar han bl. a. uppfinningen af den vigtiga metoden att med guldklorid färga nervtrådarna i mikroskopiska preparat. Samma år utkom i »Virchows archiv» C:s berömda undersökning Über entzündung und eiterung, hvari han uppvisade, att vid varbildning de hvita blodkropparna genom sina sjelfständiga rörelser utvandra från blodkärlen till den omgifvande väfnaden — en upptäckt, som framkallade en formlig revolution inom den allmänna patologien. Från denna tidpunkt egnade G. sina krafter uteslutande åt den experimentella patologien, såsom hvars främste målsman han snart helsades. Han kallades 1868 till professor i patologisk anatomi och allmän patologi i Kiel, flyttade 1872 till enahanda befattning i Breslau och öfvertog 1878 lärostolen i patologisk anatomi i Leipzig. Under sin vistelse i Breslau utgaf han del 1 af sina mästerliga Vorlesungen über allgemeine pathologie (1877; del II 1880; ny uppl. 1882). C. var äfven en utmärkt lärare. Från alla delar af Tyskland och från främmande land samlade han kring sig en talrik skara lärjungar, hvilka under hans ledning och tillsammans med honom utförde ett betydande antal vigtiga undersökningar. Död i Leipzig d. 15 Aug. 1884. Hans Gesammelte abhandlungen utgåfvos 1885 af E. Wagner och inledas med en af W. Kühne författad lefnadsteckning öfver C. Jfr nekrolog af C. Wallis i »Hygiea» (1884). R. T–dt.