Concha, Lat., "mussla"; byggnadsk. Se Apsis.
1. Concha [kåntsja], José Gutierrez de la C., markis af Havana, spansk general, f. 1800, tjenade i krigen, i Syd-Amerika och mot carlisterna (1833--40), blef 1839 generallöjtnant och
var 1843--46 generalkapten i Baskiska provinserna samt undertryckte såsom sådan Santiagos uppror. 1849--52, 1854--56 och 1872--75 var han generalkapten på Cuba, Juni--Dec. 1862 sändebud i Paris och 1863 under en kortare tid krigsminister.
2. Concha [kåntsja], Manuel de la C., markis af Duero, den förres broder, spansk general, f. 1808 i Syd-Amerika. Han avancerade raskt under första carlistkriget (1833--40) samt blef vid dess slut generalmajor och generalbefälhafvare i Katalonien. I Okt. 1841 deltog han i militärupproret mot Espartero och måste derför fly ur landet, men 1843, sedan Espartero störtats, blef hau kommenderande general i Andalusien och tvang då Espartero att i sin ordning lemna Spanien, hvarjämte han intog Saragosa. År 1847 blef han generalkapten i Gamla Kastilien och skickades s. å. med en kår till Portugal samt lyckades utan blodsutgjutelse der stilla den upplågande partistriden. Till belöning utnämndes han till markis af Duero. 1847--51 var han å nyo generalkapten i Katalonien och gjorde dervid slut på carlisternas resning under Cabrera. Då han 1853 jämte O'Donnel m. fl. i en ryktbar adress till drottning Isabella yrkade på en regering i mer liberal anda, vardt han landsförvisad, men återkom 1854 och förde sedermera ett högt befäl i den revolution, som störtade den absolutistiska ministèren Narvaez. Vid denna tid blef han marskalk. Sedan Narvaez 1856 återtagit styrelsen, aflägsnades C. och spelade derefter ingen politisk rol förrän vid September-revolutionen 1868. För att då besvärja stormen uppdrog Isabella åt honom att bilda ett kabinett. Men när C., efter de kungliga truppernas nederlag vid Alcolea, insåg omöjligheten att försvara Isabellas tron, gaf han åt befälhafvarna i hufvudstaden order att ej sätta sig till motvärn mot insurrektionen, nedlade sin myndighet och lemnade Spanien. I utlandet sysselsatte han sig med militäriskt författarskap. I Maj 1874 mottog han öfverbefälet i det då pågående kriget mot carlisterna. Detta förde han med kraft och höll just på med ett afgörande angrepp på fiendernas hufvudpunkt, Estella, då han blef svårt sårad. Natten till d. 29 Juni 1874 dog han af sin blessyr.