Conring

Conring, Hermann, tysk lärd, f. 1606 i Öst-Friesland, d. 1681 som professor i filosofi, medicin och politik i Helmstedt. Af sin tids furstar blef han ofta anlitad icke allenast som läkare, utan äfven som rådgifvare i statssaker. Drottning Kristina och Karl X Gustaf utnämnde honom till lifmedikus, Ludvig XIV gaf honom en årlig pension. Med anledning af en uppsats om sättet att befästa envåldsmakten samt en 1663 författad afhandling om ställningen i Danmark blef han af danske konungen Fredrik III utnämnd till etatsråd. C. utmärkte sig för ett oerhördt godt minne och en ovanlig intuitionsförmåga, som i någon mån ersatte hans brist på logisk skärpa. Som karakter stod han ej synnerligen högt. Hans skrifter utgåfvos 1730. Bland dessa må särskildt framhållas De origine juris germanici (1643), De germanorum corporum habitus causis (1645) och De finibus imperii germanici (1654).