Cortez (Cortes), Hernando (Fernando), Mejicos eröfrare, föddes 1485 af ansedda, men fattiga föräldrar i Medellin i spanska landskapet
Estremadura, sändes vid fjorton års ålder till universitetet i Salamanca för att studera juridik, men ledsnade dervid efter två års förlopp och afseglade 1504 till nya verlden. Vänligt mottagen af guvernören Ovando på Hispaniola, biträdde han 1511 en af dennes officerare, löjtnant Velasquez, vid eröfringen af Cuba samt utmärkte sig dervid genom mod och verksamhet. Han sysselsatte sig derefter några år med jord- och bergsbruk på de honom förlänade länderierna på Cuba, till dess Velasquez ställde honom i spetsen för en expedition till de nyupptäckta kusterna af Yucatan och Mejico. Af fruktan för hans ärelystnad beslöt dock Velasquez snart att fråntaga honom befälet, hvilket föranledde C. att påskynda sin afsegling. Den 10 Febr. 1519 lemnade han Santiago de Cuba med 11 skepp och 553 soldater, 110 matroser, 16 hästar, 10 kanoner och 4 fältslangor. Den 12 Mars ankom han till mynningen af strömmen Tabasco, der han med vapenmakt betvang infödingarna, och d. 21 April landade han på den plats, der nu staden Veracruz ligger. Spaniorerna föreföllo infödingarna såsom högre väsenden. Aztekernas herskare, Montezuma, sände dem flere gånger dyrbara skänker, men förbjöd dem att nalkas hufvudstaden och befallde dem att afresa. C. grundade staden Veracruz samt lät af dess styrelse utnämna sig till generalkapten och öfverdomare öfver kolonien, hvarjämte han underrättade kejsaren om expeditionens framgång och utsigter. Med stränghet undertryckte han en sammansvärjning af Velasquez' anhängare bland expeditionen, och han lät uppbränna sina skepp för att afskära all förbindelse mellan de missnöjde och deras landsmän. För att lätta eröfringen af aztekernas rike ingick han förbund med de af dem underkufvade folken. Den 16 Aug. 1519 bröt han upp mot hufvudstaden Tenochtitlan (der det nuv. Mejico ligger), och d. 8 Nov. inryckte han der, efter att hafva besegrat och med sig förbundit de oberoende tlascalanerna. Han tvang Montezuma att erkänna sig såsom spaniorernas vasall och åt dem utlemna sina skatter. Allt detta fördrogo mejicanerna, men när ett katolskt kapell inrättades i det storar templet, väckte detta allmänt missnöje bland dem, och spaniorerna måste till följd deraf sätta sig i försvarstillstånd. Efter att hafva qvarlemnat en besättning i hufvudstaden aftågade C. till Veracruz för att möta en af Velasquez mot honom utsänd flotta under befäl af Narvaez. I hemlighet vann han en del af fiendens trupper på sin sida, öfverraskade Narvaez nattetid vid Cempoalla och tog honom till fånga, d. 24 Maj 1520. Förstärkt med dennes trupper, återvände han till hufvudstaden, der hans ställföreträdare emellertid genom oklok stränghet och sex hundra kazikers nedhuggande framkallat en allmän resning. Montezuma dog, dödligt sårad af sina egne undersåtar. C. måste lemna Tenochtitlan. Under återtåget förlorade han halfva sin här och alla sina skatter. Ehuru sjelf svårt sårad, slog han dock vid Otumba, d. 7 Juli, fiendens öfvermakt. Efter att hafva hvilat ut och förstärkt sig, framryckte han åter mot hufvudstaden, hvars belägring började d. 30 Maj 1521 och fortfor till d. 13 Aug. 1521, då staden intogs och den aztekiske herskaren Guatimozin gjordes till fånge. Sedan kufvades äfven de öfriga provinserna. Karl V utnämnde C. till generalkapten öfver Nya Spanien och förlänade honom dalen Oaxaca såsom markisat. C. återuppbyggde den förstörda hufvudstaden, ordnade landets förvaltning och kolonisation samt vidtog åtgärder för indianernas omvändelse till kristna läran. Infödingarnas uppresningar dämpades med stor grymhet. C. kallades till Spanien för att rättfärdiga sig för de mot honom gjorda beskyllningarna och ankom dit 1528. Han mottogs med stor utmärkelse af kejsaren, men fick bibehålla endast den militära förvaltningen af sin eröfring, hvaremot den civila lemnades åt en kunglig audiencia. Efter sin återkomst till Mejico, 1530, företog C. nya upptäckts- och eröfringståg; bl. a. upptäckte han sjelf 1536 halfön Kalifornien. 1540 begaf han sig åter till Spanien för att försvara sina rättigheter och utverka ersättning för sina utgifter. 1541 medföljde han kejsaren på det olyckliga tåget till Alger. Han dröjde ännu sex år vid hofvet utan att kunna erhålla rättvisa och beslöt derför att återvända till Mejico, men dog plötsligt nära Sevilla d. 2 Dec. 1547. -- Af C:s hand finnas i behåll endast fem bref till Karl V rörande eröfringen. De hafva utgifvits af bl. a. G. Folsom: "The dispatches of Hernando C." (1843). Öfver C:s lif och verksamhet hafva Prescott, i "History of the conquest of Mexico", och A. Helps, i "Life of Hernando C.", lemnat goda skildringar. Ferdinand C:s lif har gjorts till föremål för en opera med musik af Spontini. A. B. B.