Cupressus Tournef., bot., växtslägte af nat. fam. Cupressineae, kl. Monoecia L., ordn.,
Monadelphia. Arterna äro barrträd (sällan buskar) med små fjällika, tilltryckta blad. C. sempervirens L., den vanliga cypressen, är allmänt odlad i landen kring Medelhafvet och dessutom förvildad i Grekland. Sannolikt härstammar den från Persiens varmare delar. I mellersta och norra Europa uthärdar den icke klimatet på kalljord. Cypressen är ett träd, som har mörkgrön, smalt pyramidlik krona och kan nå en ganska betydande höjd, stundom ända till 30 m. (100 f.). Genom de vanligen uppåtriktade, styfva grenarna och den mörka, tunga grönskan får den ett egendomligt, stelt och dystert utseende. Också har den ända sedan forntiden betraktats som en allvarets och sorgens sinnebild och derför odlats i orienten på grafplatser och kring tempel. De gamle grekerna och romarna helgade den åt Pluto, underjordens gud. -- Veden är hård, varaktig och lätt att polera samt derför lämplig till förfärdigande af finare arbeten. -- Utom cypressen odlas flere andra hithörande arter som prydnadsväxter. Bland dem må nämnas C. Lawsoniana Murr., som härstammar från vestra delen af Nord-Amerika och, i olikhet med flertalet af de öfriga, uthärdar klimatet på kalljord i de mellersta delarna af Sverige. Denna art är synnerligen vacker; i vildt tillstånd blir den ett resligt träd. Ldt.