Cylinder (af Grek. kylindein, rulla), vals, vält. 1. Geom. En kropp, som är begränsad af tvänne
planparallella, kongruenta, krokliniga figurer, bottenytorna, och en dem förenande buktig yta, mantelytan, hvilken uppkommer genom en rät linies rörelse parallelt med sig sjelf utefter nämnda figurens periferier. Den räta linie, som sammanbinder bottenytornas medelpunkter, kallas axel, och den, som drages vinkelrätt från den ena ytan till den andra, höjd. En cirkulär cylinder, d. v. s. en sådan, hvars bottenytor äro cirklar, uppkommer derigenom att en rektangel vrides omkring en af sina sidor. Allt efter som axeln står lodrätt eller snedt mot bottenytorna, kallas cylindern rak eller sned. I förra fallet sammanfaller höjden med axeln. Om bottenytorna äro ellipser, kallas den elliptisk. En cylinders volym erhålles derigenom att bottenytan multipliceras med höjden. -- Massiva och ihåliga cylindrar hafva en mångfaldig användning i tekniken, såsom vid valsverk och snällpressar för att utöfva tryck, vid ångmaskiner för att uppsamla ångan och åstadkomma pistongens upp- och nedgående rörelse o. s. v. A. M-y.
2. Maskint. Den i en ångmaskin befintliga, vigtiga del, i hvilken ångan förrättar sitt arbete
till maskinens drifvande. (Se fig. a.) Cylinderns ändar äro försedda med utstående kanter eller flänsar (b), till hvilka locket (c) och bottnen (d) äro fästa medelst skrufbultar och muttrar. Inuti cylindern finnes pistongen (f), hvilken der föres fram och åter genom ångans omvexlande tryck på dess ena eller andra sida. Åt de utom cylindern befintliga rörliga maskindelarna meddelas pistongens rörelse medelst pistongstången (g), hvars inre ände är fäst i pistongen, och derefter utgår stången genom cylinderns lock. Der pistongstången genomgår locket, omgifves hon af en packningsdosa (h), hvarigenom ångspillning omkring stången förhindras. För att pistongens kant skall kunna sluta sig tätt till cylinderns inre yta, så att ångan ej må strömma förbi densamma från den ena till den andra änden af cylindern, är pistongen omgifven af packningsringar (k), hvilka till följd af sin fjäderkraft pressas ut mot cylinderytan. På sidan om cylindern ligga ångkanalerna (l), genom hvilka ångan ledes till och från cylindern. Då ångan genom ångröret (m) kommer från pannan, stannar hon först i slidskåpet (n), som är beläget straxt invid ångkanalerna, och medelst den i slidskåpet befintliga sliden (p) regleras vidare ångans insläppning till den ena eller den andra änden af cylindern. När sliden är ställd såsom figuren utvisar, insläppes ångan i cylinderns venstra del och trycker pistongen åt höger i den riktning, som pilen vid stången angifver. Jfr Slid och Slidskåp. J. G. B.