Cyniska skolan, en filosofisk skola, så kallad derför att dess stiftare, Antisthenes, lärde i Kynosarges. Den tillhörde de s. k. ofulländade sokratiska skolorna, hvilka kännetecknas deraf att deras stiftare och anhängare visserligen ansågo sig såsom Sokrates' lärjungar och delvis jämväl bibehöllo de af honom anvisade synpunkterna vid behandlingen af filosofiens problem samt i viss mån äfven tillgodogjorde sig åtskilliga resultat af hans forskning, men ej kunde fatta och fasthålla, än mindre utföra, mästarens egentliga princip. Den cyniska skolan har med Sokrates gemensamt, att den företrädesvis
sysselsätter sig med frågorna om den menskliga kunskapen och menniskans högsta goda samt fattar vetandet såsom den sanna kunskapens form och det högsta goda såsom endast förutsättande dygden, hvilken i sin ordning är en följd af vetandet, eller den riktiga insigten. Men detta vetandes innehåll, eller begreppen, fattas af cynikerna på ett så abstrakt och ofullkomligt sätt, att ett sammanhang dem emellan blifver omöjligt, hvadan ock den cyniska skolans anhängare neka möjligheten af omdömen, d. v. s. möjligheten att tänka det ena begreppet såsom bestämdt af det andra, och hylla den fullständigaste skepticism. Vidare, då Sokrates hade lärt, att endast det vetande, som är ett vetande om "menniskans gudaartade natur", kan hafva dygden till sin följd, inskränkte cynikerna vetandet till det sinliga lifvet. Dygden blef således för dem en på insigt grundad färdighet att förvärfva sig det sinligt goda. Men detta goda reducerade de till den minsta möjliga grad af innehållsrikedom. Den vise -- så lärde de -- vet väl, att ingen enskild sinlig njutning kan för honom i längden vara tillfredsställande samt att han ej med säkerhet kan genom sin dygd förvärfva sig ett sådant godt eller vara trygg i dess besittning. Också sätter han derför sitt lifs goda i den fullständigaste försakelse af allt, som eljest plägar skänka lifvet något värde: fädernesland, familjelif, vänskap m. m., emedan det stör den vises lugn. Den sjelfbeherskning öfver den lägre naturen, hvilken Sokrates fordrat af menniskan såsom vilkor och förutsättning för det sedliga lifvet, får således för cynikerna betydelse i och för sig sjelf. Bland skolans anhängare må nämnas, utom dess stiftare, som lefde i början af 4:de årh. f. Kr., äfven den ryktbare Diogenes från Sinope (d. 323 f. Kr.), hvilken i praktiken dref åsigten till det yttersta. Jfr Cyniker. L. H. Å.