Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant

C₆ H₄ . CH₃ . C₃ H₇, som finnes i romersk kumminolja blandadt med en aldehyd, kuminol. Det bildas, om man upphettar kamfer med fosforsyra eller beröfvar terpentinolja, C₁₀ H₁₆, två atomer väte, hvilket kan ske t. ex. genom inverkan af jod. Cymol är en färglös, vid 176° C. kokande olja, intressant genom det nära samhand, hvari den står till de i växtriket så allmänt förekommande terpenerna. P. T. C.

Cymothoa, zool. Se Fisk-märla.

Cynailurus, zool. Se Gepardslägtet.

Cynara L., bot., växtslägte af nat. fam. Compositae, kl. Syngenesia L., ordn. Polygamia aequalis. Det innefattar några få, hufvudsakligen från Medelhafslanden härstammande arter, hvilka äro tistelartade örter, som hafva med tornar försedda blad och stora blomkorgar. Dit hör C. Scolymus L., kronärtskockan, hvars outslagna korgar ("kronärtskockor") ätas som grönsaker. Blommornas fäste äfvensom holkfjällen äro nämligen köttiga och närande. Växtens fädernesland är obekant. Den odlas tämligen allmänt i Sverige (i Stockholm i ganska stor skala). -- Som grönsaksväxt odlas flerstädes äfven en annan art, C. Cardunculus L., kardonen. Af denna är det de unga stjelkarna eller bladskaften och bladens nerver, som ätas. Dessa "blekas" först, hvilket merendels går så till, att bladen före aftagandet omviras med halm och jorden nedtill uppkupas, så att ljuset utestänges. Växtens hemland är södra Europa och norra Afrika. I La-Plata-staterna, dit den inkommit från nyssnämnda trakter, har den spridt sig så ymnigt, att den der och hvar ensam betäcker flere qvadratmil med taggiga ogenomträngliga snår och hindrar annan växtlighet att uppkomma. Ldt.

Cynewulf, angelsachsisk skriftställare, hvars lefhad sannolikt inföll i förra hälften af 8:de årh. Man anser honom vara författare till dikterna Crist, ett förhärligande af Jesu välgerningar mot menskligheten, Elene, en legend om upptäckten af det verkliga korset i Jerusalem, och Juliana, en helgonhistoria. Alla dessa på angelsachsiska skrifna dikter äro intagna i B. Thorpes "Exeter codex" (1842).

Cynictis, zool. Se Hundfretten.

Cyniker (Lat. cynicus), medlem af Cyniska skolan; rå och ohyfsad menniska. -- Cynisk, smutsig; rå, oanständig. -- Cynism, smutsighet, råhet o. s. v. i tanke-, handlings- eller lefnadssätt.

Cynips, zool. Se Gallstekelslägtet.

Cynisk, rå, och Cynism, råhet. Se Cyniker.

Cyniska skolan, en filosofisk skola, så kallad derför att dess stiftare, Antisthenes, lärde i Kynosarges. Den tillhörde de s. k. ofulländade sokratiska skolorna, hvilka kännetecknas deraf att deras stiftare och anhängare visserligen ansågo sig såsom Sokrates' lärjungar och delvis jämväl bibehöllo de af honom anvisade synpunkterna vid behandlingen af filosofiens problem samt i viss mån äfven tillgodogjorde sig åtskilliga resultat af hans forskning, men ej kunde fatta och fasthålla, än mindre utföra, mästarens egentliga princip. Den cyniska skolan har med Sokrates gemensamt, att den företrädesvis

sysselsätter sig med frågorna om den menskliga kunskapen och menniskans högsta goda samt fattar vetandet såsom den sanna kunskapens form och det högsta goda såsom endast förutsättande dygden, hvilken i sin ordning är en följd af vetandet, eller den riktiga insigten. Men detta vetandes innehåll, eller begreppen, fattas af cynikerna på ett så abstrakt och ofullkomligt sätt, att ett sammanhang dem emellan blifver omöjligt, hvadan ock den cyniska skolans anhängare neka möjligheten af omdömen, d. v. s. möjligheten att tänka det ena begreppet såsom bestämdt af det andra, och hylla den fullständigaste skepticism. Vidare, då Sokrates hade lärt, att endast det vetande, som är ett vetande om "menniskans gudaartade natur", kan hafva dygden till sin följd, inskränkte cynikerna vetandet till det sinliga lifvet. Dygden blef således för dem en på insigt grundad färdighet att förvärfva sig det sinligt goda. Men detta goda reducerade de till den minsta möjliga grad af innehållsrikedom. Den vise -- så lärde de -- vet väl, att ingen enskild sinlig njutning kan för honom i längden vara tillfredsställande samt att han ej med säkerhet kan genom sin dygd förvärfva sig ett sådant godt eller vara trygg i dess besittning. Också sätter han derför sitt lifs goda i den fullständigaste försakelse af allt, som eljest plägar skänka lifvet något värde: fädernesland, familjelif, vänskap m. m., emedan det stör den vises lugn. Den sjelfbeherskning öfver den lägre naturen, hvilken Sokrates fordrat af menniskan såsom vilkor och förutsättning för det sedliga lifvet, får således för cynikerna betydelse i och för sig sjelf. Bland skolans anhängare må nämnas, utom dess stiftare, som lefde i början af 4:de årh. f. Kr., äfven den ryktbare Diogenes från Sinope (d. 323 f. Kr.), hvilken i praktiken dref åsigten till det yttersta. Jfr Cyniker. L. H. Å.

Cynocephalae (Grek. Kynos kefalai, egentl. hundhufvud), tvänne kullar, tillhörande bergssträckan Kara Dagh i Tessalien, nära staden Skotussa. Der segrade och föll Pelopidas 365 f. Kr., i en strid mot Alexander från Fere, och der tillkämpade sig 197 f. Kr. den romerske konsuln T. Quinctius Flamininus segern öfver Filip II af Macedonien.

Cynocephalus, zool. Se Babianer.

Cynoglossum, bot., växtslägte af nat. fam. Boragineae, kl. Pentandria L. I likhet med andra till samma familj hörande växter har detta slägte fyra småfrukter; men dessa äro utrustade med taggar. För öfrigt är denna växt mjukhårig. Hos oss förekommer endast C. officinale, som är ganska allmän. P. M. L.

Cynomorium L., bot. farmak., ett slägte inom den underbara, af svampliknande växter bestående nat. fam. Balanophoreae Endl., hvars medlemmar växa parasitiskt på rötterna af andra växter och ofta efter regn, liksom svampar, uppskjuta samt utvecklas med en otrolig hastighet. Några afskräcka genom sin aslika lukt; andra äro ätbara eller tjena såsom läkemedel. C. coccineum L. växer, å rötterna af Pistacia Terebinthus L. eller Myrtus communis L., nära hafsstränderna på Sicilien, Malta m. fl. angränsande