Sida 34
Carteret, John, baron, earl of Granville
Carstens, Asmus Jakob, dansk (tysk) tecknare och målare, föddes d. 10 Maj 1754 i S:t Jörgens by vid Slesvig. I sin ungdom hade han en hård kamp att bestå, innan det lyckades honom att få egna sig åt konsten. 1776 kom han till Köpenhamn, der han begagnade undervisningen på konstakademien; men han var redan allt för sjelfständig att kunna draga fördel af skolans arbetsordning, och kort efter det han vunnit den lilla silfvermedaljen, inträffade mellan honom och lärarna en brytning, som vållade, att han 1781 helt och hållet skilde sig från akademien. I Köpenhamn tillbragte han derefter endast tvänne år, uppehållande sig medelst porträttritning, och företog sedan i sällskap med sin broder Frederik C. (målare och kopparstickare, f. 1762, d. 1798) en resa till norra Italien. För brist på medel måste han dock snart återvända, men kom icke längre än till Lybeck, der han i nära fem års tid bekymmersamt lifnärde sig med att rita och måla porträtt. Han sökte likväl under tiden utbilda sig till historiemålare eller, rättare, till tecknare. En större komposition af honom, Änglarnas fall, väckte stor uppmärksamhet och föranledde, att han 1788 kallades till Berlin, der han 1790 blef professor vid konstakademien. Sedan han utfört några större dekorationsarbeten med antika framställningar, för drottningen och för ministern Heinitz, lyckades det honom att af den preussiska regeringen få ett resestipendium, med hvars hjelp han 1792 kom till Rom. Stipendiet indrogs efter tre års förlopp, men C. stannade fortfarande qvar i Rom, der han nu kunde förtjena ett tarfligt uppehälle genom att måla historiska och mytologiska kompositioner i vattenfärg. Han dog dock ej långt derefter, d. 25 Maj 1798.
Redan som ung kände C. sig så mäktigt gripen af de få antik-afgjutningar, som Köpenhamns konstakademi då egde, att forntidens konst, hennes uppfattning och ämnen, den grekisk-romerska mytologiens sagor, blefvo föremål för hans oaflåtliga studium. Derigenom besjälades han så af den enkelhet och sanning, som äro kännemärken på all äkta konst, att han fullständigt bröt med den föregående tidens konventionalism och blef skaparen af en helt ny riktning i den europeiska konsten. Omständigheterna gjorde honom likväl på visst sätt till martyr för den sak, för hvilken han kämpat under hela sitt lif. I sina kompositioner visar han en sällsynt skaparekraft, en djup och allvarlig känsla samt en ovanlig förmåga att ordna sina figurer. Man saknar dock i enskildheterna ett noggrant naturstudium -- en nödvändig följd deraf att han icke gerna arbetade efter modell. C. var helt obetydligt öfvad i oljemåleri, och de få oljemålningar han efterlemnade (två af dem finnas på Kristiansborgs slott i Köpenhamn) hafva större förtjenster i kompositionen och teckningen än i målningstekniken. Deremot eger såväl Tyskland (Weimar) som Danmark (Thorvaldsens museum) en rik skatt i hans många teckningar och aqvareller. Fastän han lefde en stor del af sitt lif i Tyskland och bland tyskar i Rom, tyckes det likväl, som om han förblifvit dansk undersåte. Ph. W.
Carstensen, Georg Johan Bernhard, dansk militär och literatör, f. 1812 i Alger, der fadern var dansk konsul, började tidigt syssla med åtskilliga literära företag, som mest voro anlagda på publikens förströelse. 1839--41 utgaf han i Köpenhamn "Portefeuillen, et literairt-artistiskt skrivt" och 1841 "Figaro, journal for literatur, kunst og musik". Äfven i Paris och Filadelfia, i hvilka städer han vistades några år, utgaf han förströelseskrifter. Under slesvigska kriget 1848 tjenstgjorde han som reservofficer i danska armén. 1852 vann han, i förening med en tysk, första priset för en ritning, som de uppgjort till den stora expositionsbyggnaden i New-York. Mest känd är C. genom anläggningen af det köpenhamnska förlustelsestället Tivoli, på hvilket han 1842 fick privilegium och som han 1843 öppnade för allmänheten. Död 1857.
Carta (Lat. charta), Ital., papper, blad, kopparstick. -- Carta bianca l. blanca, oinskränkt fullmakt. Jfr Carte blanche. -- Carta bollata, stämpladt papper. Jfr Charta och Karta.
Cartagena, befäst stad i spanska prov. Murcia, vid Medelhafvet. Omkr. 55,000 innev. Örlogshamn, skeppsvarf, arsenal. Biskopssäte. Katedralkyrkan är byggd i morisk stil. Staden, som af romarna benämndes Carthago nova, grundlades af kartaginiensen Hasdrubal 228 f. Kr. och uppblomstrade hastigt, till följd af de i närheten befintliga silfvergrufvorna. I Febr. 1844 uppreste C. sig mot drottning Isabella, men tvangs redan i Mars att kapitulera. Sin största betydelse har det fått såsom hufvudsäte för den federalistisk-kommunistiska rörelsen i Spanien 1873. Det försvarade sig mot regeringens trupper från Aug. nämnda år till d. 12 Jan. 1874. Jfr Spanien.
Cartagena de las Indias, hufvudstad i staten Bolivar, i den sydamerikanska republiken Columbia, vid en vik af Karaibiska hafvet. Omkr. 10,000 innev. Ärkebiskopssäte. Hamnen anses för den bästa på Syd-Amerikas norra kust, men har det oaktadt länge, till stadens skyddande, varit spärrad för större fartyg. C. grundlades 1533 af spaniorerna.
Cartago, stad i central-amerikanska republiken Costarica, vid foten af vulkanen Irazu. Omkr. 10,000 innev. Staden förstördes 1841 genom en jordbäfning.
Carte [kart], Fr. (af Lat. charta, papper), kort, karta, sjökort, spelkort. -- Carte blanche [-blangch], rent papper; oinskränkt fullmakt. -- Carte généalogique [sjenealåsjik], stamtafla. -- Cartepartie l. carte de partie, lastningskontrakt (se Certeparti). -- Carte de sureté [-dö syrete], respass. -- Carte du diner [-dy dine], middagsmatsedel. -- A la carte, efter matsedel.
Carteja, fordom stad i Spanien, vid nuv. Gibraltar sund. Det anlades af fenicerna och blef 171 f. Kr. koloniseradt af 4,000 romerska soldater. Under kriget mellan Caesar och Pompejus hade den senare der sin flottstation.
Carteret, John, baron, earl of Granville, engelsk statsman och talare, föddes 1690 och fick en grundlig klassisk uppfostran. "Han medförde från Oxford", yttrade Swift skämtsamt, "mera
Källa: Project Runeberg ·
