Sida 508
Deime
offentliggjorde han ett sorgespel, Sampiero, som rönte mycket erkännande. Det följdes af andra dramatiska arbeten: Werner (1859), Be Nala (1869), Romolo (1873) m. fl. D. har grundat flere tidskrifter, "L'Italia letteraria" (1862), "La civiltà italiana" (1865), "La rivista orientale" (1867) och månadsskriften "Rivista europea" (1870), en af Italiens mest betydande literära journaler. 1869 redigerade han den bekanta, numera upphörda "Rivista contemporanea". De vigtigaste af hans vetenskapliga arbeten äro "I primi venti inni del Rigveda" (1864, text och öfversättning af Rigvedas 20 första sånger), Piccola enciclopedia indiana (1867), Storia comparata degli usi nuziali (1869), Zoological mythology (1872), i hvilket alla folks djursagor behandlas parallelt, vidare Storia degli usi funebri (1873) och Letture sulla mitologia vedica. D. har vidare utgifvit Ricordi biografici (från 1873), innehållande lefnadsteckningar af nyare italienska författare. 1879 började han utgifva det biografiska arbetet Dizionario biografico, som är ämnadt att upptaga framstående nu lefvande personligheter från alla land.
Degummering (af Lat. de, från, bort, och gummi), kem. teknol. Se Blekning.
De gustibus non est disputandum, Lat., om tycke och smak bör man ej tvista.
Dehli. 1. Regeringsområde i britisk-ostindiska prov. Pandjab. Se Delhi. -- 2. Stad på Timor. Se Dili.
Dehn, Siegfried Wilhelm, tysk musikteoretiker, f. 1799, studerade till en början rättsvetenskapen och var någon tid anställd vid svenska beskickningen i Berlin, men egnade sig derefter åt musiken. 1842 blef han kustos för den musikaliska afdelningen af k. biblioteket i Berlin. Död 1858. -- D. var en af nyare tidens lärdaste musiker samt en ytterst flitig samlare och utgifvare af äldre tonsättares verk. Bl. a. utgaf han en stor samling musikstycken från 16:de och 17:de årh. (1837--40), öfversatte Delmottes "Notice biographique sur Roland de Lattre" (1837) samt skref Theoretisch-praktische harmonielehre (1840) och Lehre vom contrapunkt (utg. af B. Scholz 1859). 1842--48 redigerade han tidskriften "Cäcilia". A. L.
Dehors [döår], Fr., det yttre af något, utansida, yttre anständighet, sken; en orts omgifningar, en fästnings utanverk.
Dehra. 1. (Dehra-dun). Distrikt i de britisk-ostindiska Nordvestprovinserna. Arealen 2,630 qv.-kilom. (48 qv.-mil), 116,953 innev. (1872). D. omfattar en bergstrakt (Jaunsar Bawar) i n., och i s. en skogrik, väl vattnad och fruktbar dal (dun), som i ö. begränsas af Ganges och i v. af Djamna. -- 2. Stad i nämnda distrikt, 692 m. (2,284 f.) öfver hafvet. Omkr. 7,000 innev. D. är säte för den indiska landtmäteristyrelsen.
Deïanira (Grek. Deïaneira), Grek. mytol., den etoliske konungen Oinevs' dotter, Herkules' gemål.
Deichmann, Bartolomeus, dansk biskop, föddes d. 5 Febr. 1671 i Köpenhamn, blef 1693 fältprost och s. å. kommenderad till tjenstgöring vid de danska hjelptrupperna i Nederländerna.
1696--99 åtföljde han såsom hofpredikant och biktfader Kristian V:s son Karl på en europeisk resa, 1699 blef han biskop i Viborg, och 1712 förflyttades han i samma egenskap till Kristiania. I Norge fick han stort inflytande på såväl de verldsliga som de andliga angelägenheterna. Under Karl XII:s infall i landet 1715--18 var han myndigheterna till en god hjelp genom sin statsmannaklokhet och genom de militära insigter han förvärfvat under sin tjenstgöring i Nederländerna. Sedermera var han medlem af en mängd komitéer, tillsatta för ekonomiska och andra verldsliga ändamål. Särskildt tog han en verksam del i förbättrandet af lagstiftningen rörande sågverken och trävaruhandeln. D. åtnjöt i hög grad Fredrik IV:s förtroende och ynnest; men kort efter Kristian VI:s tronbestigning, 1730, blef han afsatt från sitt ämbete. En sträng undersökning inleddes, men innan denna hunnit slutas, dog D., d. 17 April 1731.
Deïdamia (Grek. Deïdameia), Grek. mytol. 1. Dotter af konung Lykomedes och, genom Achilles, moder till Pyrrhos l. Neoptolemos och Oneiros. -- 2. Bellerofons dotter, förmäld med Evander, den lyciske konungen Sarpedons son, med hvilken hon hade sonen Sarpedon, som blef en af trojanernas bundsförvandter mot grekerna.
Deidesheim, stad i bajerska regeringsområdet Pfalz, vid Hardtgebirge. 2,688 innev. (1875). Utmärkt vin (Deidesheimer).
Deifobe (Deiphobe), ett af den cumaeiska sibyllans namn. Se Sibylla.
Deifobos, trojansk prins. Se Deiphobus.
Dei gratia, Lat., "af Guds nåd", "med Guds nåde", ett antagligen ur 1 Kor. 3: 10 och 15: 10 hemtadt utryck, som ofta nyttjas framför regerande furstars titlar. Ursprungligen innebar det endast ett ödmjukt erkännande af beroendet af Gud. Såsom titel förekom det första gången vid kyrkomötet i Efesos 431, då biskoparna satte det efter sina namn. Senare upptogs det af abboter och t. o. m. af munkar. Vid påfvars namn förekommer nämnda uttryck tillsammans med "servus servorum" (tjenares tjenare) eller ock under formen "Dei et ecclesiae gratia" (af Guds och församlingens nåd). Från midten af 13:de årh., då påfven började betraktas som Kristi ståthållare på jorden, skref sig det högre presterskapet "Dei et apostolicae sedis gratia" (af Guds och den apostoliska stolens nåd), såsom de katolske biskoparna ännu i dag göra. Efter presterskapets föredöme upptog Pipin den lille den ifrågavarande formeln, och från honom öfvergick den till de frankiske konungarna, de tyske kejsarna och slutligen till alla suveräna kristna furstar. Anhängarna af legitimitetsprincipen anse formeln "Dei gratia" vara ett slags devis för den teorien att konungamakten omedelbart förlänas af Gud, och de protestera med denna formel mot den åsigten att all makt härrör frän folkets vilja.
Deime, flodarm, genom hvilken Öst-Preussens hufvudflod, Pregel, afbördar en del af sitt vatten i Kurische haff. Den är 36 kilom. (4,8 mil) lång, 94 m. (310 f.) bred och segelbar i hela sin längd. D. var ursprungligen en kanal, som anlades af Tyska ordens högmästare Konrad v. Jungingen år 1405; men de gamla slussarna
Källa: Project Runeberg ·
