Sida 419
Damm
Damianus, patriark i Alexandria, d. 601. var en ifrig anhängare af monofysitismen och ansåg, i likhet med sin föregångare Sabellius, att de tre gudomspersonerna ej äro någonting annat än egenskaper hos det opersonligt fattade gudomsväsendet. Hans anhängare kallade sig damianiter (efter honom) l. angeliter (efter deras vanliga samlingsort, Angelium i Alexandria). Af sina motståndare benämndes de tetraditer, emedan de enligt dessas förmenande antogo fyra gudar: fadern, sonen, anden och "ett högre väsende, som till följd af sin natur och i och för sig vore Gud". Damianiternas lära fördömdes på mötet i Konstantinopel 565. J. H. B.
Damiens [-miäng], Robert François, fransk attentatsman, f. 1715, en äfventyrare, som d. 5 Jan. 1757 tillfogade Ludvig XV ett knifstygn i ena sidan. Under förhören och på pinbänken förklarade D., att han icke hade några medbrottslingar och att han icke velat mörda konungen, utan endast bringa honom på bättre tankar. Den 28 Mars 1757 afrättades han på ett omenskligt sätt i Paris. Hans slägt förvisades från Frankrike, och det hus, i hvilket han var född, jämnades med marken.
Damiette [-ätt], Arab. Dumjat, fordom Thamiatis, stad i nedre Egypten, vid den östra Nil-armen, 11 kilom. från dess utlopp i Medelhafvet. Omkr. 30,000 innev. Handeln omfattar hufvudsakligen ris, saltad fisk, kaffe, bönor, indigo och linne. -- Det gamla Thamiatis låg närmare hafvet. Under korstågens tid ansågs staden som nyckeln till Egypten och måste derför uthärda mänga belägringar, af hvilka en (1218--19) varade aderton månader. 1249 intogs D. af den franske konungen Ludvig IX, hvilken dock snart måste återlemna det som lösen för sin frihet. Till förekommande af vidare anfall lät sultanen 1252 blockera Nilmynningen, jämna D. med marken och anlägga den nya staden längre in i landet. 1798 intogs D. först af fransmännen och sedan af engelsmännen, hvilka återlemnade det åt turkarna.
Damiri, arabisk naturforskare (d. 1405). Se Arabisk literatur (I: 946).
Damiron [-rång], Jean Philibert, fransk filosof, lärjunge af Cousin, föddes 1794 och dog 1862 som professor vid "école normale" och vid Sorbonne. Bland hans skrifter märkas: Essai sur l'histoire de la philosophie en France au XIX siècle (1828; 3:dje uppl. 1834), Cours de philosophie (1831; 2:dra uppl. 1842), Essai sur l'histoire de la philosophie en France au XVII ciècle (1846) och Mémoires à servir pour l'histoire de la philosophie en France au XVIII siècle (1858--64). D. var med om att uppsätta den filosofiska och literära tidskriften "Globe" (1824).
Damjanics [-nitsch], Johan, ungersk general, f. 1804, organiserade under revolutionen 1848--49 en bataljon nationalgarde, kämpade segerrikt mot serberna, blef 1849 befälhafvare för tredje ungerska armékåren och derefter kommendant i fästningen Arad, men nödgades uppgifva denna åt ryssarna och blef af dem utlemnad till österrikarna, som läto hänga honom, d. 6 Okt. 1849.
Damm. 1. (Altdamm). Stad i preussiska regeringsområdet Stettin (Pommern), vid Plönes
utlopp i Dammska sjön. 4,750 innev. (1875). D. står i förbindelse med Stettin dels genom en lång jernvägsbro och dels genom en redan 1299 anlagd stenbro. Fabriker för kemikalier och cement. -- 2. (Neudamm). Stad i preussiska regeringsområdet Frankfurt (Brandenburg) vid Darre. 3,380 innev. (1875). Spinnerier och klädesfabriker.
Damm. 1. Dammbyggnad, väg- och vattenbyggnadsk., en af trä (faschiner), sten, jord eller alla dessa material tillsammans bestående anläggning, som afser att upp- eller utdämma vatten. Dammar äro af tre slag.
a) Floddammar anläggas utskjutande från land (stundom parallelt med stranden), för att reglera och ombilda en flods stränder och bädd. Sådana anläggningar verka antingen genom att skydda stranden för utskärningar (skyddsdammar) eller genom att orsaka en utskärning af den motsatta stranden (drifdammar) eller ock genom att åstadkomma en upprensning (fördjupning) af flodbäddens botten (grafoch spoldammar). De sistnämnda äro vanligen dubbla, d. v. s. utgå en från hvardera stranden. Med hänseende till den vinkel, som de bilda med den öfre strandlinien, indelas dessa dammar i spetsvinkliga (inklinanta), trubbvinkliga (deklinanta) och rätvinkliga. De uppföras vanligen endast i jämnhöjd med medelvattenståndet eller derunder, för att ej inkräkta alltför mycket på afloppsarean och derigenom föranleda skadliga uppdämningar vid starka flöden. Dammens inre fäste vid stranden kallas hans rot, och den yttre fria änden dammhufvud. Hans öfre begränsning kallas krön (dammkrönet). I samband med dessa dammar anläggas vanligen äfven s. k. slamfängen, bestående af risknippor, kullfällda träd med påsittande grenar, faschiner m. m., hvilkas ändamål är att främja slambildningar (uppgrundningar) och derigenom bidraga till strändernas reglering och utjämning. -- Till floddammarna höra äfven leddammarna, som anläggas der två vattendrag stöta tillsammans och hafva till ändamål att hindra dessa från att störa hvarandras fria lopp, samt skiljedammarna, som anläggas der ett vattendrag skall delas, t. ex. der det gäller att leda en del af en ströms vatten till något industrielt verk. -- Vidare förekomma sjöoch strand-dammar, hvilka anläggas parallelt med stranden och hafva till ändamål dels att utestänga vattnet vid flod eller flöden och dels att instänga flodvatten för att låta det afsätta ett möjligtvis medföljande bördigt slam e. d. I senare fallet är dammen försedd med aflopp, som, när slammet afsatt sig och floden å nyo faller, kan öppnas för att utsläppa det instängda vattnet. Dylika sjödammar förekomma, under namn af dyner, på den holländska kusten. Deras uppkomst främjas derigenom att man utsätter slamfängen (ris- eller vassknippor). I samma mån som dessa slamfängen fyllas med slam och sand, utsättas nya sådana, tills dammen erhållit erforderlig höjd.
b) Hålldammar hafva till ändamål att uppdämma vattnet, antingen för att åstadkomma ett större djup och bidraga till att göra en flod (ström) flotteller segelbar -- anläggningen sker
Källa: Project Runeberg ·
