Sida 262
Concepcion
och inbördes välvilja; dess utveckling består i de djuriska böjelsernas underordnande under de menskliga. Det ledande i utvecklingen är intelligensen. C. fordrar derför en spirituel myndighet i staten, skild från den verldsliga, som handhafves af bankirer. Sin åsigt modifierade han under inflytande af personliga förhållanden, i det han åt den positiva filosofien gaf en religiös betydelse. Såsom religionens föremål satte han menskligheten, som han kallar "le grand être" (det stora väsendet). Sig sjelf betraktade han såsom mensklighetens öfversteprest. Menskligheten fyller menniskans behof af ett oändligt. Hon förtjenar kärlek, ty från andra menniskor hafva vi allt godt. På vår vördnad gör hon anspråk, när vi i minnet bevara dem, som lefvat och verkat för det allmännas bästa. C. utsträcker menskligheten äfven till de djur, som tjena menniskan. För att alla menniskor skola kunna bilda ett helt, fordras, att individen uppoffrar alla intressen, som icke äro nödvändiga för menniskoslägtets goda. Den högsta sedelagen bjuder således "att lefva för andra". Äfven himlakropparna fattas af C. såsom egande anspråk på menniskans tacksamhet och vördnad, emedan de för menniskans skull offrat en del af sitt lif. I sitt förnämsta verk nekar nämligen C. icke möjligheten af en högre verklighet bakom företeelserna, men anser det omöjligt att derom finna visshet. Det, som styrer verlden, kan lika väl vara blind mekanism som gudomlig afsigt; men analogien talar för det senare. När C. på sin senare ståndpunkt underordnar förståndet under hjertat, säger han, att man bör bakom företeelserna föreställa sig något högre, och fattar då den universella affekten, eller kärleken, såsom besjälande allt. Vetenskaperna betraktar C. på detta utvecklingsstadium från subjektiv synpunkt och ordnar dem icke med afseende på deras objektiva sammanhang, utan efter deras nytta. Att anställa vetenskapliga forskningar, som icke äro nyttiga, är derför osedligt. Se vidare Positivism.
C:s lära har vunnit många anhängare i Frankrike och England äfvensom, på senare tiden, i Tyskland och Italien. Jfr M. P. E. Littré, "Auguste Comte et la philosophie positive" (1864) och "Auguste Comte et Stuart Mill" (1866), samt J. Stuart Mill, "Auguste Comte and the positivism" (1865). E. O. B.
Comte [kångt], Pierre Charles, fransk historiemålare, f. 1815, sedan 1871 utländsk ledamot af Akademien för de fria konsterna i Stockholm, är lärjunge af R. Fleury och målar -- med arkeologisk sakkännedom, harmonisk kolorit samt fri och lefvande teckning -- företrädesvis historiska genrestycken. Bland hans arbeten må nämnas Frans I:s besök hos Benvenuto Cellini och Ludvig XI af Frankrike roar sig på sin sjukbädd med att betrakta dansande grisar (på akademiens utställning i Stockholm 1877). Flere af Sveriges yngre målare (bl. a. H. Salmson) hafva haft C. till lärare.
Comuneros (äfven Padillas söner, efter anföraren för kastilianska resningen mot Karl V på 1520-talet), Sp., spanskt hemligt politiskt sällskap -- ett ytterlighetsparti ("exaltados"), som
1821 skilde sig från de konstitutionelle frimurarna samt arbetade för allmän jämnlikhet och folksuveränitet. Sällskapet hade en styrande junta i Madrid och ett utskott i hvarje provins äfvensom motsvarande central- och provinskassor, hvilka mottogo frivilliga bidrag. Organisationen påminte om de gamla riddareordnarnas. 1822 steg "riddarnas" antal till 40,000, men lär sedermera hafva vuxit till 70,000. Med Florez d'Estradas inträde i ministèren, i Mars 1823, blefvo comuneros det herskande partiet, men af den s. å. inbrytande franska ockupationsarmén bräcktes kraften hos såväl dem som det absoluta konungadömets motståndare öfver hufvud. Med den gamla författningens återställande blef sällskapet förbjudet, men existerade dock en tid bortåt i hemlighet.
Comyn [-min], gammal-skotsk slägt, som uppgaf sig härstamma från en forn-keltisk konung, Duncan, och derför tid efter annan framträdde med anspråk på den skotska tronen. Under 13:de och 14:de årh. spelade denna slägt en betydande rol i Skotlands inre fejder, äfvensom i dess strider med England.
Con- (Co-), Lat. prefix, som ingår i en stor mängd sammansättningar. Framför vokal och h förändras det till Co-, framför m till Com-, framför r till Cor-, framför l till Col-. Grundbetydelsen är: med. Jfr Kon-.
Con, med, italiensk preposition, ingår, i förening med åtskilliga andra italienska ord, i en mängd uttryck, särskildt musiktermer. Se nedan.
Con affetto, Ital., musikt., med hängifvenhet. Se Affettuosamente.
Con agitatione [-tsiåne], Ital., musikt., upprördt, oroligt. Se Agitato.
Con allegrezza, Ital., musikt., med lif.
Con amore [-måre], Ital., med kärlek, af hjertans lust.
Con anima, Ital., musikt., själfullt.
Con bocca chiusa [-kiusa], Ital., musikt., med sluten mun.
Con brio, Ital., musikt., med eldigt och kraftigt föredrag. Jfr Brio.
Conc., på recept, förkortning för concidatur, må sönderskäras, eller concisus, (fint) sönderskuren (af Lat. concidere, sönderskära). Det förekommer ofta i förbindelse med Cont. (se d. o.).
Concan, kustprovins i brit. Ostindien. Se Konkan.
Concarneau [kångkarnå], stad i franska depart. Finistère (Bretagne), 15 kilom. (2 mil) s. ö. om Quimper. Omkr. 4,500 innev. Hamn. Stort sardellfiske.
Concedo, Lat., jag medgifver, erkänner, instämmer. Jfr Koncession.
Concentus, Lat., "medsång", i äldre musik olika stämmors samsång i enklang, oktav, qvart eller qvint; sedan öfver hufvud samklang, ackord. I den katolska kyrkan betecknas med detta ord den ordentligt sjungna delen af ritualen, i motsats mot den blott mässade, eller accentus. Se Accentus ecclesiastici. A. L.
Concepcion. 1. Provins i sydamerikanska republiken Chile. Arealen 9,265 qv.-kilom. (168,4 qv.-mil). 151,470 innev. (1875)., hvilkas förnämsta näringsgrenar äro åkerbruk, boskapsskötsel och bearbetning af rika stenkolsgrufvor. -- 2.
Källa: Project Runeberg ·
