Sida 122
Charaseae
vice-amiral. 1793 tog han afsked från detta ämbete, men fick behålla alla sina löneförmåner. Han åtog sig dock att fortfarande uppgöra erforderliga förslag och ritningar för både skärgårdsflottans och stora flottans behof. 1805 sattes det sista linieskeppet efter C:s konstruktionssystem på stapel. På örlogsvarfvet i Karlskrona finnas många byggnader, som vittna om hans stora förmåga äfven på andra områden än skeppsbyggeriets. C:s reformer i skeppsbyggnadskonsten förtjena särskild uppmärksamhet. Genom undersökningar af ritningar till sådana fartyg, hvilka voro kända som utmärkta seglare, kom han till den öfvertygelsen att på ett för segling väl formadt fartyg de s. k. spant-areorna (d. v. s. tvärskeppssektions-areorna under vattnet) borde aftaga från största tvärskeppssektionens ställe och utåt ändarna i samma förhållande som ordinatorna O, 1, 2, 3, 4 o. s. v. i vidstående figur, uti
hvilken kroklinien ABC är en parabel, med linien AD till axel och punkten A till vertex (topp). Det derpå grundade konstruktionssättet fick af C. namnet "den paraboliska metoden". C. uppfann äfven den s. k. "relaxationsmetoden", men stannade likväl vid att anse den förra såsom den i alla afseenden bästa och tillämpade densamma vid konstruktionen af en mängd både handels- och örlogsfartyg. Den numera allmänt använda konstruktionsmetoden afviker föga från den af C. nyttjade.
Under senare delen af sin lefnad utöfvade C. en ganska betydande författareverksamhet. Så utgaf han 1768 planchverket Architectura navalis mercatoria och 1775 Tractat om skeppsbyggeriet. De följande åren utkommo åtskilliga smärre afhandlingar af hans hand, och 1806 offentliggjorde han sitt stora arbete Försök till theoretisk afhandling att gifva linjeskepp och fregatter deras rätta form, med tillhörande planchverk. 1767 blef han ledamot af Vetenskapsakademien och 1804 hedersledamot af Krigsvetenskaps-akademien. I modellsalen å Karlskrona skeppsvarf är en minnesvård rest öfver honom. C. dog i nämnda stad d. 19 Aug. 1808. Till hans minne lät Svenska akademien 1817 slå en skådepenning, och s. å. författade Franzén en minnesteckning öfver honom. (Se Sv. ak.:s handl., del. VIII, 1821.)
Chappe d'Auteroche [sjapp dåtöråsch]. 1) Jean C., fransk astronom, f. 1722, observerade 1761 i Tobolsk planeten Venus' gång öfver solskifvan och meddelade resultaten af sina iakttagelser i Voyage en Sibérie, fait en 1761 (1768). År 1769 företog han i astronomiskt ändamål en resa till Kalifornien, der han s. å. dog i San Lucar. -- 2) Ignace Urbain Jean C., den förres brorson, telegrafdirektör, f. 1760, d. 1828, hade del i sin broders uppfinning och författade bl. a. Histoire de la télégraphie (1824). --
3) Claude C., den förres broder, optiska telegrafens uppfinnare, föddes 1763. Hans önskan att kunna meddela sig med sina på något afstånd boende vänner föranledde honom att uppgöra planen till ett signalsystem, som han vidare utvecklade och under namn af telegraf 1792 framlade för nationalförsamlingen (se Telegraf). 1793 inrättades en telegraflinie mellan Paris och Lille. Af grämelse öfver att man sökte bestrida honom äran af uppfinningen kastade C. sig 1805 i en brunn.
Chaptal [sjap-], Jean Antoine Claude, grefve de Chanteloup, fransk kemist, f. 1756, blef 1798 Berthollets efterträdare såsom professor vid Ecole des arts, var 1800--04 inrikesminister samt blef 1811 upphöjd till grefve af Chanteloup och 1819 till pär af Frankrike. Död 1832. Han utgaf flere arbeten, företrädesvis i den kemiska teknologien och åkerbrukskemien, om vinförbättring (se Chaptalisering) m. m. Som minister uträttade han mycket: han anlade den första slöjdskolan i Frankrike, lät bygga flere vigtiga kanaler och vägar (t. ex. öfver Simplon och Mont Cenis), föranledde upprättandet af den kommission, som åstadkom genomgräfningen af näset vid Suez, m. m. P. T. C.
Chaptalisering, ett af kemisten J. A. C. Chaptal 1800 uppfunnet sätt att göra vissa vinsorter alkoholrikare och som består deri att de bringas i jäsning medelst en tillsats af socker. Detta förfaringssätt bör ej räknas bland vinförfalskningar, enär inga för helsan skadliga biprodukter dervid bildas. Jfr Gallisering.
Char [sjar], Fr. (af Lat. carrus, vagn, kärra), ett slags tvåhjulig vagn. -- Char à bancs [sjarabang], egentl. "vagn med bänkar", öppen, lätt vagn, med säten längs sidorna.
Characeae Rich., bot., vattenväxter, som tillhöra kryptogamernas stora grupp, men hvilkas plats i det naturliga växtsystemet för öfrigt ännu ej är fullt bestämd. Linné förde dem först till algerna, senare -- ehuru med orätt -- till fanerogamerna, och deri har han ända in i senaste tider haft många efterföljare. De fleste af nutidens systematici låta characéerna bilda en särskild grupp bland kryptogamerna, jämnbördig med ormbunkar, mossor, alger o. s. v. samt egande sin plats närmast efter mossorna. Men ifrågasättas kan huruvida ej Linnés ursprungliga åsigt om characéernas sammanhörighet med algerna -- hvilken åsigt omfattats af bl. a. K. A. Agardh -- är den riktiga. Med hänsyn till beskaffenheten af deras näringsorgan samt af befruktningsresultatet stå de utan tvifvel närmast algerna. Man skulle måhända göra rättast i att låta dem intaga högsta platsen bland de gröna algerna och bilda en öfvergångslänk till mossorna. -- Characéernas stam är tydligt ledad och vid lederna försedd med kranssittande, grenar liknande blad. Såväl stam som blad äro af en särdeles enkel byggnad. På bladen sitta de könliga fortplantningsorganen, både de honliga, sporknoppar, och de hanliga, anteridier (jfr Antheridium). De i anteridierna utvecklade skrufformiga, två flimmerhår egande spermatozoiderna (se sp. 126, fig. 7) befrukta sporknoppens äggcell, och resultatet blir en af sporknoppens hylle
Källa: Project Runeberg ·
