Sida 765
Dubbelögon-fiskar
dubbelt. Denna kalkspat träffas företrädesvis på Island, der den ofta har en betydlig storlek. Den användes till polarisationsapparater. P. T. C.
Dubbelstjernor, astron., två stjernor, belägna så nära hvarandra, att de först vid användning af starkare tuber upphöra att visa sig enkla. Ett sådant granskap är antingen endast skenbart och uppkommer deraf att de bägge stjernorna befinna sig på samma synlinie (optiska dubbelstjernor) eller ock verkligt, i hvilket senare fall de tillsammans utgöra ett stjernsystem, hvaruti den mindre kroppen (drabanten) beskrifver en bana kring den större (hufvudstjernan), eller rättare båda röra sig kring sin gemensamma tyngdpunkt (fysiska dubbelstjernor). Dubbelstjernor af sistnämnda slag äro ojämförligt flere till antalet än de optiska samt skiljas från dessa ej allenast derigenom att de röra sig omkring hvarandra, utan äfven derigenom att de vid den s. k. "egenrörelsen" följas åt. Då man känner stjernparets årliga parallax och derigenom äfven dess afstånd från vårt solsystem, kan man ur drabantens skenbara afstånd från hufvudstjernan bestämma det verkliga och, med kännedom om omloppstiden, äfven beräkna stjernparets massa. (Jfr Fixstjerna). Det har anmärkts såsom en egenhet, att de båda stjernorna vanligen äro af olika färg. Några bland dessa stjernsystem bestå af tre eller ännu flere stjernor, t. ex. det bekanta "trapeziet" i Orions stora nebulösa. -- Kunskapen om dubbelstjernorna daterar sig egentligen från F. W. Herschels tid (omkr. 1780). Nu känner man ungefär 6,000 par, bland hvilka man iakttagit omloppsrörelse för flere hundra. E. J.
Dubbelstrykning, fys., en metod för framställning af konstgjorda magneter. På midten af den stålstång, som skall magnetiseras, ställas de oliknämnda polerna af två magneter i 15--20 graders lutning mot stången samt på kort afstånd från hvarandra (detta afstånd hålles oföränderligt derigenom att man lägger en träbit emellan de bägge magneterna). Vidare föras båda polerna till stålstångens ena ände, derifrån, utan att upplyftas, till den andra och så åter till midten. Efter tillräckligt många strykningar upplyftas magnetpolerna hastigt från stångens midt. Verkan förstärkes, om stålstången lägges med ändarna hvilande på de motsatta polerna af två starka magneter. Samma förfarande kan användas för frambringandet af hästskomagneter. Dubbelstrykningen kan också utföras på det sättet att de två magnetpolerna föras från stålstångens midt mot hvar sin af stångens ändar och der upplyftas. Äfven i detta fall måste strykningen upprepas flere gånger. Jfr Magnetisering. K. L.
Dubbelsugare-slägtet, Lepadogaster, zool., ett till benfiskarna (Teleostei), taggfeningarnas ordning (Acanthopterygii) och de bukskifvade fiskarnas familj (Discoboli) hörande slägte, hvars medlemmar hafva en plattad, framskjutande nos och tvänne sugskifvor, bildade derigenom att äfven bröstfenorna blifvit förvandlade till en sådan skifva. Vid norska kusten förekommer L. bimaculatus, på betydligt djup och ofta inkrupen uti snäckskal. Han är 4 centim. (1,3 tum) lång
och till färgen rödaktig med gula fläckar. Till lefnadssätt öfverensstämmer han med den hos oss ganska vanliga sjuryggen. J. G. T.
Dubbelsvans, herald., en på heraldiska lejon stundom förekommande svans, som ända ned till roten är skild i två delar och har delarna lindade om hvarandra. Såsom egendomligt och kännetecknande för Böhmens vapen förekommer deri redan på 1500-talet ett dubbelsvansadt lejon, och detta har sedermera bibehållits. Jfr Klufven svans. A. W. S.
Dubbelt ass, musikt. Se Ass.
Dubbelton, musikt. Se Ton.
Dubbeltrasten l. Misteltrasten, Turdus viscivorus, zool., en till tättingarnas ordning (Passeres), de trastartade foglarnas familj (Turdidae) och trastarnas slägte (Turdus) hörande art, som igenkännes derpå att ryggen och skuldrorna äro gråbruna, med olivbrun anstrykning, att stjertens tre yttre pennor äro hvita i inre kanten mot spetsen samt att de undre vingtäckarna äro hvita. De undre kroppsdelarna äro hvita med rostgul anstrykning på halsen, sidorna och undergumpen. Strupens midt är ofläckad, men dess sidor jämte framhalsen och bröstet försedda med svartaktiga fläckar. Längden är 29,7 centim. (10 tum). Dubbeltrasten förekommer i större delen af Europa, från Grekland upp inom polcirkeln, och häckar i hela Sverige, företrädesvis i de mellersta och nordliga delarna. I allmänhet torde dubbeltrasten, den största bland de i Sverige häckande trastarna, stanna qvar äfven öfver den kalla årstiden. Han trifves bäst i barrskogar, i medelstora sällskap, och låter der ifrån trädtopparna höra sin korta, klart ljudande sång. För öfrigt är han en klumpig, skygg och grälsjuk fogel, men blir lätt nog tam. Hans föda utgöres af maskar, larver, insekter och åtskilliga slags bär, i synnerhet mistelbär, o. s. v. Sitt bo bygger han tidigt på våren, mer eller mindre högt uppe i träden, af lafvar, qvistar och gräs, och han lägger deruti vanligen fem grönhvita, af violett och rödbrunt fläckade och prickade ägg. J. G. T.
Dubbeltunga, musikt., ett manér att på vissa blåsinstrument frambringa mycket snabba staccatosatser, genom att låta tungan hastigt röra sig fram och åter. På flöjten användes detta manér vid passager i upprepade toner, på hornet och trumpeten vid fanfarer och signaler. A. L.
Dubbelt verkande ångmaskin, mek. Se Ångmaskin.
Dubbelögon-fiskar, Anableps, zool., ett till fiskarnas klass (Pisces), blåsmunnarnas ordning (Physostomi) och tandkarparnas familj (Cyprinodontes) hörande slägte, hvars medlemmar hafva fjällbeklädd, utdragen, baktill hoptryckt kropp och bredt hufvud med utstående ögontuber. Högst märklig är ögonens byggnad, i det att tvärt öfver hvardera ögongloben går ett af bindväfnad bestående band, som delar horn- och regnbågshinnan i tvänne hälfter, en öfre och en undre, medan hvartdera ögat har endast en lins och en glaskropp. Också står dubbelögon-fisken i detta hänseende alldeles ensam bland ryggradsdjuren. Dubbel- l. fyr-ögat, A. tetrophthalmus, lefver hufvudsakligen i Guyana, der det förekommer i synnerhet vid mynningarna af de i
Källa: Project Runeberg ·
