Sida 342
Culmbach, Hans von
derigenom att luft och ammoniak inverka på ett i lafvar förekommande färglöst ämne, kalladt orcin, eller dioxitoluol, C6 H3 . CH3 . (OH)2. Lafvar, t. ex. Lecanora tartarea, Roccella tinctoria och R. fuciformis, blandas med rutten urin (som innehåller ammoniak), kalk, alun och några andra tillsatser samt omröras dermed. Dervid uppstår en mörkröd deg, som formas till kakor och torkas eller pulveriseras efter torkning. På silke gifver detta färgstoff, som äfven kallas orselj och persio, vackra, men föga varaktiga, röda färgnyanser. Då man numera lärt sig tillverka orcin artificielt af stenkolstjärans toluol, kommer sannolikt cudbear att ur färgerierna utträngas af orcinfärgämnen, framställda af toluol. P. T. C.
Cuddalor l. Gudalur, stad i britisk-ostindiska presidentskapet Madras, distriktet Södra Arcot, vid Panars utlopp i Bengaliska viken. 40,290 innev. (1871). Export af bomull.
Cuddapah l. Kadapa. 1. Distrikt i britisk-ostindiska presidentskapet Madras, omkring floden Penaur. Areal 21,670 qv.-kilom. (393,6 qv.-mil). 1,351,194 innev. (1872), af hvilka mer än 9/10 äro hinduer. -- 2. Hufvudstad i nämnda distrikt, vid Bogá. 16,275 innev. (1872). C., hvars medeltemperatur uppgår till 28,8° C., är kändt för sin höga dödlighetssiffra.
Cuenca. 1. Provins i Spanien, i det forna landskapet Nya Kastilien. Arealen 17,419 qv.-kilom. (316,4 qv.-mil). 238,731 innev. (1870). Den östra delen är bergig och omfattar Sierra de Cuenca; den vestra, som utgör en del af Nya Kastiliens steppland, är fruktbar, men föga odlad och användes mest såsom betesmark för talrika fårhjordar. -- 2. Stad och hufvudort i nämnda provins, på en brant klippa vid floden Jucar. 6,995 innev. (1870). Biskopssäte, gotisk domkyrka. C. är hufvudort för den spanska ullhandeln. Den 15 Juli 1874 stormades och intogs staden af carlisterna, som der anställde ett förfärligt blodbad.
Cuença (Santa Anna de C.), stad i sydamerikanska republiken Ecuador. Omkr. 25,000 innev. Biskopssäte. Yllemanufakturer.
Cuenza, flod i Afrika. Se Coanza.
Cuernaváca, stad i förbundsområdet Mejico i republiken Mejico, i en dal, der den tempererade och den heta zonens alla frukter mogna, på södra sluttningen af Sierra de Guchilaque. Den ena af stadens kyrkor är Amerikas äldsta tempel.
Cueva, Juan de la, spansk skald, f. omkr. 1550, d. efter 1607, var en bland grundläggarna af det spanska nationaldramat. Hans märkligaste arbeten äro Obras (1582), en samling af lyriska dikter i den klassisk-italienska stilen, Coro febeo de romances historiales (1587--88), Primera parte de las comedias y tragedias (1588) och den episka dikten La conquista de la Bética (1603), som på ett tämligen torrt sätt besjunger Sevillas eröfring af Ferdinand III af Kastilien.
Cuevas de Vera, stad i spanska prov. Almeria (Andalusien), vid floden Almanzora. Omkr. 10,000 innev. I det närliggande Sierra Almagrera finnas rika silfvergrufvor.
Cugia [kudja], Effinio, italiensk statsman, f. 1820, deltog i 1848--49 och 1859--60 års krig
samt blef 1859 öfverstelöjtnant i generalstaben. En del af 1861 var han understatssekreterare i krigsministeriet, 1863--64 marinminister och 1865--66 krigsminister. 1866 kämpade han med utmärkelse vid Custozza och blef derefter adjutant hos kronprinsen Humbert, hvars vänskap han vann i hög grad. Död 1872.
Cuguar, zool. Se Kuguar.
Cui bono?, Lat., egentl. "Till hvad godt?" Till hvilket ändamål? Hvartill tjenar det?
Cuique suum, Lat., hvar och en sitt. Se Suum cuique.
Cuirassier [-sie], Fr., Kyrassier (se d. o.).
Cujacius, Jacobus, egentl. Jacques de Cujas [kysja], fransk rättslärd, f. 1522, d. 1590, undervisade i rättsvetenskap vid åtskilliga franska juristskolor, bl. a. i Bourges, hvars universitet genom honom vann stort rykte. Hans största förtjenst ligger deri att han i sina arbeten och utläggningar återgick till sjelfva källorna för den romerska rätten och att han med ledning af handskrifterna skarpt nagelfor med de tryckta lagtexterna. Derigenom blef han grundläggaren af den franska rättsskola, som på 1500- och 1600-talen utmärkte sig genom sina lärda forskningar och sina omsorgsfulla upplagor af de romerska lagarna. Han sjelf utgaf Opera priora (1577). Efter hans död utgåfvos hans föreläsningar under namnet Opera posthuma (1614).
Cujas [kysja], Jacques de, fransk rättslärd. Se Cujacius.
Cujus regio, ejus religio, Lat., "den, som herskar öfver ett land, beherskar ock dess religion", en falsk grundsats för det kyrkliga territorialsystemet.
Culdeer (Eng. culdees l. keldees, latiniseradt colidei, möjligtvis af cultores dei, Guds tjenare), de keltiske andlige, som höllo fast vid den gamla britisk-skotska kyrkan, när denna under medeltiden undanträngdes af den romersk-katolska. Culdeerna berömmas för en from och asketisk vandel. Af särskild betydelse var deras missionsverksamhet på det europeiska fastlandet. Deras antal aftog småningom under deras strider mot påfvarna, i synnerhet sedan de af Johannes XXII (1316--34) förklarats för kättare.
Culebra l. Passage, en Spanien tillhörig liten ö i Vestindien, mellan Portorico och S:t Thomas.
Culeus, Lat., lädersäck; fornromerskt våtvarumått = 20 amforer.
Culex, zool. Se Stickmyggor.
Culiacan, hufvudstad i mejicanska förbundsstaten Cinaloa, vid Rio de C. Omkr. 10,000 innev. Biskopssäte.
Cullen [köllen], William, skotsk läkare, f. 1710, blef 1751 professor i medicin i Glasgow samt 1756 professor i kemi och 1766 professor i medicin i Edinburgh. Död 1790. C. var en utmärkt lärare samt lemnade vigtiga bidrag till patologien och materia medica. Hans förnämsta arbeten äro: Institutions of medicine (1770), First lines of the practice of physic (1774), Synopsis nosologiae methodicae (1785) och Treatise on the materia medica (1789).
Cullen [köllen], Paul, kardinal, irländska kyrkans primas, f. 1803, lemnade tidigt sin
Källa: Project Runeberg ·
