Sida 294
Corsaren, dansk politisk och literär skämttidning
gossfigurer --, som han visar sig vara en oöfverträffad skildrare af barnslig oskuld och munterhet. (De mest berömda af hans putti äro de, som finnas i S. Paolo.) Från sin bästa sida visar sig C:s skaplynne i de mytologiska taflor, som handla om Jupiters kärlek till jordens döttrar (Antiope, Io, Leda, Danaë), enär hans framställningssätt i dessa icke, såsom i de religiösa bilderna, råkar i någon strid med innehållet. Längre än i Danaë och Io kan målarekonsten näppeligen komma i framställning af sinlig berusning och skönhet. Men hur sinligt retande han än skildrar lifvet, vare sig han har att göra med himmelska eller jordiska ämnen, får likväl hans framställning sin försoning genom den stämning af naiv, paradisisk oskuld, som hvilar öfver det hela. Hans förnämsta medel för uppnåendet af illusorisk naturlighet är ljusdunklet (hos honom karakteriseradt af förherskande ljus), i hvilket han hade Lionardo till föregångare och i hvilket han blef en af de störste mästare, som någonsin funnits. Som tecknare är han påverkad af Mantegnas skola, och perspektivet vann genom honom en ny utbildning. Hans teckning är emellertid oftast godtycklig och inkorrekt. Sträfvandet att framställa en figur sådan den i verkligheten skulle te sig från en bestämd synpunkt, i förening med den för hans stil karakteristiska rörligheten hos gestalterna, förde med sig de ständigt återkommande förkortningarna, i hvilka han ofta går för långt i realism. Särskildt är detta fallet i hans kupolmålningar, i hvilka han bortser från de arkitektoniska fordringarna och så att säga upphäfver eller spränger taket för att låta gestalterna få sväfva ut i himlarymden, eller med andra ord: han tecknar figurerna i förkortning nedifrån uppåt. Det förfelade i en sådan anordning, med dess virrvarr af fotsulor, knän, nästippar m. m., insågs tidigt af hans egne landsmän, hvilka kallade hans målning i Parmas domkupol en grod-ragout.
Redan under sin lifstid åtnjöt C. ett stort anseende, men till full ära kom han egentligen först genom Caracciernas verksamhet. Derefter växte hans rykte oupphörligt, och särskildt under rococoperioden var hans inflytande stort, om ock i vissa fall, genom de nämnda kupolmålningarna, ohelsosamt. -- Bland C:s lärjungar må här endast nämnas hans son Pomponio Allegri (f. 1521) samt Parmigianino och Barocci. -- En af C:s förnämste biografer i nyare tid är tysken J. Meyer (monografien "Allegri" i "Allgemeines künstlerlexikon", 1870--71, sedermera särskildt utgifven).
Stockholms nationalmusei katalog upptager under C:s namn endast en studie (ett Kerubhufvud). Det har emellertid gifvits en tid, då C. var på ett lysande sätt representerad i Sveriges hufvudstad. Under trettioåriga kriget, i synnerhet efter Prags intagande af svenskarna 1648, hemsändes nämligen till Sverige såsom krigsbyte icke få af C:s mera framstående verk i Rudolf II:s samling. När drottning Kristina 1654 lemnade sitt rike, medtog hon denna dyrbara skatt, i hvilken bl. a. Danaë, Leda och Io (Berlin-exemplaret) befunno sig. Dessa inköptes slutligen, 1722, af Filip af Orléans, hvars
halffånige son Ludvig i ett anfall af religiös fanatism bortskar och förstörde Ledas och Ios hufvud samt äfven i öfrigt illa tilltygade de båda bilderna. 1755 förvärfvades de sistnämnda (restaurerade) af Fredrik den store, men återtogos 1806 af fransmännen och fördes till Paris, der de å nyo undergingo restauration och der Prudhon insatte Ios nuvarande hufvud. Vid hemkomsten från Paris 1814 hade preussarna dem med sig. Leda fick derefter ett nytt hufvud af Schlesinger, som i öfrigt på ett förtjenstfullt sätt renoverade båda taflorna. R-n.
Corregidor [-chidår], Sp., Port. Corregedor (af Lat. corrigere, förbättra), i Spanien fordom titel på en ämbetsman, som utöfvade den högsta juridiska och administrativa makten i en stad; i Portugal en administrativ tjensteman utan domaremakt.
Corrèze [-räs]. 1. Flod i Frankrike, i Auvergnebergen. Den flyter i sydvestlig riktning och mynnar ut i Dordognes biflod Vézère. -- 2. Departement i Frankrike. Det omgifves af departementen Creuse, Cantal, Puy de Dôme, Lot, Dordogne och Haute-Vienne. 5,866 qv.-kilom. (106,5 qv.-mil). 311,525 innev. (1876). Landet uppfylles till två tredjedelar af Auvergnes berg. Industrien är i allmänhet obetydlig. C., som tillhörde det forna landskapet Limousin, indelas i arrondissementen Ussel, Tulle och Brives. Hufvudort: Tulle.
Corrib, insjö i den irländska prov. Connaught, mellan grefskapen Galway och Mayo. Den har sitt aflopp i Galway-viken.
Corrientes. 1. Stat i Argentinska republiken i Syd-Amerika. Den begränsas i n. och v. af floden Paraná och i ö. af floden Uruguay. 58,022 qv.-kilom. (1,054 qv.-mil). Omkr. 130,000 innev. I v. och s. är landet flackt samt fullt af sjöar och träsk; i n.ö. är det torrt och backigt. Boskapsskötsel är nästan den enda näringen. C. indelas i sjutton departement. -- 2. Hufvudstad i nämnda stat, vid Paraná. Omkr. 12,000 innev. Förträfflig hamn.
Corrigenda (Korrigenda), Lat. (af. corrigere, förbättra), hvad som bör rättas; rättelse, tryckfelsförteckning.
Corrodi, August, schweizisk skald, f. 1826, lärare i teckning vid högre stadsskolan i Winterthur, har utgifvit flere värdefulla arbeten, bl. a. de på schweiziskt allmogemål affattade episka dikterna De herr professor (1858; ny uppl. 1872), De herr vikari (1859) och De herr doktor (1860; dramatiserad 1872), hvilka utmärka sig genom älsklig humor, goda karaktersteckningar och lyckliga naturskildringar. Som novellförfattare har han uppträdt med Ein buch ohne titel (1855), Dur und moll (1855), Waldleben (1856) m. fl. Bland hans senaste arbeten äro lustspelen De ritchnecht (1873) och Die maler (1875).
Corry [-ri], stad i nordamerikanska staten Pennsylvania. Omkr. 7,000 innev. (1870). C. har den i trakten befintliga bergoljan att tacka för sin uppkomst. Ännu 1860 var stadens nuvarande område bevuxet med skog, och der fans då ej ett enda hus.
Corsaren, dansk politisk och literär skämttidning, utgifven 1840--46 af M. A. Goldschmidt
Källa: Project Runeberg ·
