Sida 255
Comenius, Johann Amos
och den egentliga farsen). De särskilda slagen af comedias voro: C. de capa y espada ("kapp- och värjstycken", så kallade derför att kappa och värja utgjorde de mest karakteristiska beståndsdelarna i den spanske ädlingens hvardagsdrägt) och C. de ruido l. C. de teatro (dekorationsstycken). I de förra, som uppfördes utan all dekorativ prakt, lades största vigten på en fin intrig och ett välljudande språk. I de senare deremot var det den yttre handlingen och den rika sceniska utstyrseln, som utgjorde hufvudsaken. En stående typ var "gracioson", hvilken parodiskt härmade styckets hjelte och hos hvilken det komiska och det satiriska elementet voro liksom koncentrerade. Jämte de nämnda slagen eger den spanska dramatiken äfven Comédias de santos och C. divinas, i hvilka ämnen ur den heliga historien satts i scen, och C. de figuron, i hvilka handlingen rör sig omkring en enda figur, merendels tecknad i öfverdrifvet starka färger. (Jfr Drama.)
Comédie larmoyante [-di larmåajangt], Fr., ett slags lustspel, som utgöra en blandning af allvarliga och uppsluppna element och som hufvudsakligen gå ut på att väcka rörelse hos åskådarna. Denna benämning användes första gången, halft ironiskt, af abbé Desfontaines om den af Nivelle de La Chaussée nyskapade "patetiska komedien". Flere författare af stor talang följde snart La Chaussées föredöme, och Diderot bestämde närmare lagarna för denna blandade dramatiska konstart. Uti Italien, der under 18:de årh. den franska literaturen utöfvade ett vidsträckt inflytande, fick den larmoyanta komedien (under benämningen "commedia flebile") sin apostel i abbé Chiari, men å andra sidan bemödade sig Goldoni och Carlo Gozzi att gifva smaken en annan och sundare riktning. (Jfr Drama.)
Comedon-qvalstret, zool. Se Hårsäckdjuret.
Comenius (egentl. Komensky), Johann Amos, tysk pedagog, föddes d. 28 Mars 1592 i Nivnitz, vid Ungarisch-Brod i Mähren (enligt andra i Komna, nära Brünn) af föräldrar, som tillhörde den böhmisk-mähriska brödraförsamlingen. Först vid sexton års ålder kom han i en latinskola, begaf sig 1612 till gymnasiet i Herborn i Nassau och uppehöll sig derpå någon tid i Heidelberg. 1614 blef han föreståndare för broderskolan i Prerau i Mähren, och fyra år senare pastor och skolföreståndare i Fulneck. När denna stad 1621 plundrades af spaniorerna, miste C. jämte hela sin öfriga egendom alla sina böcker och handskrifter. Ifrån 1624, då alla protestantiska prester utvisades ur de österrikiska staterna, uppehöll han sig hos tvänne trosförvandter på landet, till dess han 1627 flyktade till Lissa i Polen, der han öfvertog ledningen af gymnasiet. 1631 utkom hans första större arbete: Janua linguarum reserata, som öfversattes på tolf europeiska språk, deribland på svenska ("J. A. Comenii upläste gyllene tungomåls dör: eller alla språks och wettskapers örtegård", 1641), och tre österländska. Dess uppgift var att på samma gång meddela språkkunskap och insigt i de reala ämnena, hvilket skulle ske på det sättet, att de
senare gjordes till innehåll för de språkliga öfningarna. C:i några år senare utkomna Didactica magna är märklig för den vigt, som der lägges på studiet af modersmålet, de moderna språken och de reala ämnena. Hans system upptager fyra olika undervisningsanstalter, hvardera med sexåriga kurser. Undervisningen bör intill barnens sjette år meddelas i hemmet, derpå i folkskolan ("schola vernacula"), som bör utgöra grundvalen för alla andra bildningsanstalter -- en folkskola bör finnas i hvarje kommun --, vidare i latinskolan, för dem, hvilkas anlag egna sig för en högre bildning, och slutligen vid universitetet. Ett af C. i hans yngre år på tsjechiska författadt arbete om den första undervisningen i hemmet, hvilket arbete sedan utgafs på tyska (Die mutterschule) och på latin (Schola infantiae), är af mycket stor betydelse ("Moderskolan", på svenska af Fr. Sandberg, 1868; äfven öfvers. på finska genom Pedagogiska föreningen i Finland). -- Under hela sitt lif verkade C. nitiskt för sin församling, i hvilken han 1632 valdes till senior. Såsom sin egentliga lifsuppgift ansåg han utgifvandet af ett encyklopcdiskt verk, som skulle innehålla inbegreppet af all vishet, "Pansofia". (Jfr Basedow.) En redogörelse för innehållet af C:s system utgafs i England 1641 ("Pansophiae prodromus"), och s. å. kallades C. sjelf af parlamentet till detta land för att der reformera skolväsendet. Det borgerliga kriget hindrade emellertid hans planers utförande, hvarför han i Aug. 1642, på uppmaning af den då i Norrköping bosatte Louis De Geer, i nämnda ändamål begaf sig till Sverige, hvarifrån han redan 1638 hade fått en liknande, antagligen från regeringen utgången, inbjudning, som han då afslagit. Efter vidlyftiga öfverläggningar såväl med den högsinnade mecenaten De Geer, hvilken länge och frikostigt understödde honom, som med universitetskansleren Johan Skytte, rikskansleren Axel Oxenstjerna och doktor Johannes Matthiae beslöts, att C., hvilken afböjt den senares förslag att flytta till Sverige, redan s. å. skulle bosätta sig i Elbing i Preussen och tills vidare egna sig odeladt åt didaktiskt författareskap. Det arbete, Novissima linguarum methodus, som han der utförde med understöd från Sverige, granskades af en dertill utsedd komité och gillades, då C. 1646 besökte Sverige; men utgifvandet började först 1648 i Lissa, dit han då, såsom brödraförsamlingens (siste) biskop, hade flyttat. I sammanhang dermed skref han ett latinsk-tyskt lexikon och en latinsk-tysk grammatika samt omarbetade sina förut utgifna språkböcker Vestibulum och "Janua" (Atrium linguae latinae utkom längre fram under hans vistelse i Ungern). C:i ifriga önskan under detta vidtomfattande skriftställeri var alltjämt att få återvända till framställningen af sitt pansofiska verk; men denna plan kom aldrig till utförande. Sedan han efter Westfaliska freden (1648) förgäfves sökt utverka en förmånligare ställning för sina trosförvandter, för hvilket ändamål han satte sig i skriftlig förbindelse med Axel Oxenstjerna, kallades han 1650 af furst Ragoczi af Siebenbürgen att förbättra skolväsendet i Ungern. I Saros-Patak vid Bodrog upprättade han en
Källa: Project Runeberg ·
