Sida 117
Champignoner
Brie-Champenoise. Hufvudstaden var Troyes. -- C. har sannolikt sitt namn af Lat. campus (slätt). Efter Galliens eröfring sammanslogs det med Gallia celtica och Gallia belgica. Vid Frankiska rikets delning mellan Klodvigs söner (511) kom det till Austrasien, styrdes 570--714 af hertigar och derefter af ärftliga pfalzgrefvar, som efter residensstaden ofta äfven kallades grefvar af Troyes. Genom Filip IV:s förmälning med Johanna, dotter till Henrik I af Navarra, kom C. 1284 till Frankrike.
Champagne [-panj] kallas de viner, som tillverkas i de franska departementen Ardennes, Marne, Aube och Haute-Marne, eller den forna provinsen Champagne. Vanligen förstår man dock med champagne endast de mousserande sorterna. Dessa erhållas i allmänhet ur blåa drufvor, men enär skummande champagne ej bör innehålla något färgämne, eller på sin höjd visa en mycket ljus färg, låter man ej skalen följa med vid jäsningen. I motsats till hvad som är förhållandet med andra viner, sker vid champagneberedning jäsningen först i fat och sedan i buteljer. Derför kan den kolsyra, som utvecklas vid alkoholjäsningen, icke förflyktigas, utan absorberas af vätskan. Först vid buteljens öppnande frigör sig gasen och stiger upp i små perlor. De bästa mousserande champagnevinerna komma från Sillery, Ay, Mareuil, Hautvilliers, Dizy, Epernay och Pierry. Allmänt kända champagnefirmor äro: Veuve Cliquot, Duc de Montebello, Lambry, Gelderman & Deutz, bröderna Chanvine, Boll & C:o. Louis Roederer, G. H. Mumm, Jacquesson & fils m. fl. Hufvudstapelplatser för champagnehandeln äro Reims, Avise, Epernay och Châlons-sur-Marne. De ofvannämnda departementen lära årligen sända i handeln 16--18 millioner buteljer. Förfalskade champagneviner, i hvilka bär och frukter ersätta drufvan, tillverkas i flere land och förekomma ofta i handeln.
Champagne [sjangpanj], Ph. de, nederländsk målare. Se Champaigne.
1. Champagny [sjangpanji], Jean Baptiste Nompère de, hertig af Cadore, fransk statsman, f. 1750. Han tjenade först till sjös och hade hunnit kaptensgraden, då han som fullmäktig för adeln i Forez fick en plats i 1789 års riksförsamling. Der var han i sitt stånd en af de förste att förena sig med tredje ståndets representanter. Men 1793 ansågs han alltför frihetsfientlig, blef derför häktad och satt fången till Robespierres fall (i Juli 1794). Efter d. 18 Brumaire (d. 9 Nov. 1799) utnämndes han till "conseiller d'état" i marindepartementet, 1801 till sändebud i Wien (då en ytterst vigtig post), 1804 till inrikesminister och 1807 till utrikesminister. 1808 upphöjdes han till hertig af Cadore. Såsom utrikesminister ledde han de vigtiga underhandlingarna med spanska hofvet, hvilka hade till följd det franska infallet i Spanien, och underhandlingarna med österrikiska hofvet rörande Napoleons giftermål med ärkehertiginnan Marie Louise. 1811 fråntogs honom utrikesportföljen, och i stället sattes han till intendent öfver kronodomänerna. Under ryska fälttåget var han statssekreterare hos
kejsarinnan-regentinnan. Genom restaurationen (1814) förlorade han sina ämbeten och värdigheter, men blef under de "hundra dagarna" (1815) utnämnd till pär. Denna värdighet förlänades honom äfven af Ludvig XVIII (1819). Död 1834.
2. Champagny [sjangpanji], François Josèphe Marie Thérèse de Nompère de, grefve, den förres son, fransk publicist, f. 1804. var en ifrig medarbetare i tidningarna "Ami de la religion" och "Correspondant", i hvilken han från klerikal ståndpunkt försvarade undervisningsfriheten. Hans förnämsta arbeten äro Histoire des césars (1841--43; 2:dra uppl. 1853) och dess fortsättning, Les Antonius (1863; 2:dra uppl. 1866). C. blef 1869 medlem af Franska akademien.
Champaigne [sjangpänj] l. Champagne, Philippe de, nederländsk historie- och porträttmålare, f. i Bruxelles 1602, kom 1621 till Paris och innehade sedermera såsom rektor för akademien en ledande ställning i den franska konsten, tills han på äldre dagar måste vika för Lebrun. Död 1674. Hans arbeten tillhöra den tidens franska konstriktning. Särskildt är Poussins inflytande omisskänligt, men C. var för mycket nederländare för att han icke skulle öfverträffa denne i färgens kraft och värme. Mest framstående var C. som porträttmålare; i synnerhet beundrar man hans Sjelfporträtt (Louvren; graveradt af Edelinck). Arbeten af C. finnas i Louvren, Bruxelles, München, Wien och på några andra ställen.
Champ-Aubert [sjangåbär], by i franska depart. Marne (Champagne), s. v. om Epernay. Ryssarna och preussarna, under Blücher, blefvo der d. 10 Febr. 1814 fullkomligt slagna af Napoleon I. Jfr Montmirail.
Champfleury [sjangflöri], pseudonym för den franske författaren Jules Fleury.
Champfort [sjangfår], fransk skriftställare. Se Chamfort.
Champignoner [sjampinjoner], bot., svampar, som tillhöra det stora slägtet Agaricus L., af gruppen Hymenomycetes. De bilda inom sitt slägte ett underslägte, som af E. Fries benämnts Psalliota. Detta underslägte skiljes från sina samslägtingar derigenom att lamellerna (sporskifvorna), som äro fullkomligt fria från foten, slutligen svartna, samt genom den kring foten sittande ringen. Af dess arter odlas ljusa l. allmänna champignonen, A. arvensis Schaeff., och i synnerhet mörka l. äkta champignonen, A. campestris L., i stor skala såväl i Ryssland som i Frankrike och England. (Se derom och om odling af svampar i allmänhet J. Arrhenius. "Nordens matsvampar", 1874.) Fastän båda dessa champignon-arter, jämte flere andra, ej äro sällsynta hos oss i fria naturen och ehuru deras odling med säkerhet skulle lyckas lika väl här som annanstädes, införes dock ännu den största mängden af de Champignoner, som hos oss förtäras, från utlandet. Blott på ett enda ställe i Sverige, nämligen på James Dicksons egendom Öfverås, nära Göteborg, bedrifves champignonodling i någon större skala. För odlingen af dessa svampar har franskt s. k. svamptegel (T.
Källa: Project Runeberg ·
