Sida 120
Chapelain
vigtigaste frågor och hade städse ett stort inflytande på den allmänna meningen. Särskildt märkvärdigt är hans arbete On slavery (1835), hvilket gjorde epok i uppfattningen af slaffrågan och blef af rent politisk betydelse. Hans uppsatser öfver Napoleon, Milton och Fénelon, först offentliggjorda i "Christian examiner" 1826--29, bidrogo i hög grad att stadfästa hans rykte i Europa, C:s Complete works utkommo i Boston 1848 och i London 1865. På svenska finnas offentliggjorda: Religionstal (öfvers. af N. Ignell 1845), Om sjelfbildning (1848), Napoleon Bonaparte (s. å.) och Om religionsundervisning i söndagsskolor (1872). -- Bland särskildt utgifna lefnadsteckningar öfver C. må nämnas de af hans brorson ombesörjda Memoirs of C. (1848) samt Laboulayes Oeuvres sociales de Channing, précédées d'un essai sur sa vie et ses doctrines (1854; i svensk öfvers. i "Den religiösa friheten", 1870).
Chanson [sjangsång], Fr. (Lat. cantio, af canere, sjunga), ett slags franskt nationelt sångstycke med strofisk versbyggnad och melodi, vanligen af epigrammatiskt pointeradt innehåll samt komponeradt för en sångstämma med chörrefräng. Chansonen var fröet till vådevillen (ur hvilken i sin ordning opera comique utvecklade sig) och utgör en ganska väsentlig grundform äfven i större franska operor och andra sångverk. -- Chansonnette [sjangsånnät]. Fr., mindre chanson, liten visa. -- Chansonnier [-nie], Fr., visdiktare, vismakare. A. L.
Chanson de geste [sjangsång ds sjäst], Fr., i den äldre nordfranska poesien benämning på en större episk dikt, ämnad att delvis sjungas, delvis reciteras (i motsats till romanen och conten, hvilka bägge endast upplästes). Jfr Trouvèrepoesi.
Chantelle [sjangtäl], stad i franska depart. Allier (Bourbonnais). 2,044 innev. (1872). Ansenlig vinhandel. Ruiner efter ett slott, som tillhört konnetabeln af Bourbon.
Chanteloup [sjangtölou], J. A. C. de, fransk statsman och kemist. Se Chaptal.
Chantenay [sjangtönä], stad i franska depart. Loire-inférieure (Bretagne), vid Loire. Omkr. 10,000 innev. I närheten stenbrott.
Chantilly [sjangtiji], stad i franska depart. Oise. Omkr. 3,500 innev. Porslins-, spetsoch nålfabrikation. Sju gånger årligen hållas der mycket besökta hästkapplöpningar.
Chantrey [tjantri], Francis, engelsk bildhuggare, f. 1781, var på sin tid Englands förste mästare i monumental plastik och beredde sig också en på triumfer rik bana. Sa t. ex. fick han 1837 riddaretiteln. Död 1842. C. skapade i en enkel och realistisk stil en mängd karakteristiska porträttbyster och statyer, bland hvilka den yngre Pitts och G. Cannings stoder (i London) höra till de bästa.
Chanut [sjany], Pierre, fransk diplomat, f. 1600, d. 1662, var 1645--53 sändebud i Sverige, der han kom i stor ynnest hos drottning Kristina. Genom honom var det, som Cartesius inkallades till Sverige. C. var sedermera fransk ministre plénipotentiaire i Lybeck och ambassadör i Holland. Efter hans död utgaf (1676) P. Linages de Vauciennes hans Mémoires de ce qui
s'est passé en Suède et aux provinces voisines, depuis l'année 1645 jusques en l'année 1655. Ensemble la demêlé de la Suède avec la Pologne, hvilka, ehuru utgifna i stympadt skick, innehålla vigtiga bidrag till Sveriges historia under denna tid. 1826 utgafs en del i svensk öfversättning under titeln "Anteckningar om det som tilldragit sig i Sverige ifrån år 1645 till år 1649; samlade ur franska ambassadörens i Sverige P. Chanuts brefvexling" (med aftryck af de noter och anmärkningar, hvilka drottning Kristina gjort i ett exemplar af den franska upplagan). J. Th. W.
Chanzy [sjangsi], Antoine Eugène Alfred, fransk general, född d. 18 Mars 1823, anställdes 1851 som kapten i Alger, tjenstgjorde 1859 som bataljonschef i det italienska fälttåget, hvarunder han utmärkte sig vid Solferino, och vände sedermera tillbaka till Alger. 1864 blef han öfverste och 1868 brigadgeneral. I fransk-tyska kriget 1870--71 fick han till en början ej taga någon del; men sedan Gambetta kommit till styret, hemkallades han samt utnämndes till divisionsgeneral och befälhafvare för 16:de armékåren (vid Loire), under öfverkommando af general d'Aurelle de Paladines. Sedan denne, efter de olyckliga striderna framför Orléans (d. 2--4 Dec.), blifvit afskedad och Loire-armén delats i tvänne afdelningar, som skulle operera hvar för sig, utnämndes C. till högste befälhafvare öfver andra Loire-, eller vest-armén. Hans planer att undsätta det belägrade Paris kommo aldrig till utförande. I Jan. 1871 angreps han af prins Fredrik Karl, hvilken beredde sig att instänga honom i Le Mans, dit han efter många strider nödgats draga sig tillbaka. Genom en hastig flykt räddade likväl C. spillrorna af sin armé, och det stillestånd, som snart följde, gaf honom tillfälle att å nyo sätta densamma i någorlunda godt stånd. Kallad till medlem af nationalförsamlingen, der han tog plats i venstra centern, uttalade han sig för krigets fortsättande och arbetade kraftigt för en omorganisation af armén. 1872 utnämndes han till öfverbefälhafvare öfver 7:de armékåren. Sommaren 1873 blef han chef för 19:de armékåren och generalguvernör i Alger. 1871 utgaf han La deuxième armee de la Loire.
Chaoner, en illyrisk folkstam, som i forntiden bebodde en del af Epirus, näml. kuststräckan mellan floden Thyamis och udden Akrokeraunion. Deras område kallades Chaonia.
Chapala [tsja-], sjö i Mejico, på Jaliscos högslätt. Den genomflytes af Rio grande de Santiago.
Chapeau-bas [sjåpa ba] l. Chapeau-claque [-klack], Fr., cylinderhatt, som kan hoptryckas medelst en mekanisk inrättning. En sådan hatt kallas stundom äfven chapeau mécanique.
Chapelain [sjapöläng], Jean, fransk skald, f. 1595, lyckades att genom några obetydliga arbeten komma i ynnest hos kardinal Richelieu och fick af honom uppdrag att utarbeta planen till Franska akademien, der han sedan sjelf erhöll en plats. Hans omfångsrikaste arbete var den af tjugofyra sånger bestående hjeltedikten La pucelle (1656 utkommo tolf sånger, 1755--57 ytterligare åtta; fyra äro ännu icke tryckta), hvilken blef utsatt för en mördande kritik af Boileau. Död 1674.
Källa: Project Runeberg ·
