Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant

122:de uppl.1877) och Handbuch der geographie (1859--61; 4:de uppl. 1874--75) m. fl.

Daniell [danjel], John Frederick, engelsk kemist och fysiker, f. 1790, d. 1845 som professor i kemi vid "King's college" i London. 1820 uppfann han en ny hygrometer (fuktighetsmätare), medelst hvilken luftens verkliga fuktighetshalt kan utrönas. Men hans största förtjenst ligger dock i uppfinningen af den konstanta galvaniska stapeln (zink-koppar-element), som möjliggör elektricitetens användning i industrien. Från 1816 utgaf D. jämte Brande en tidskrift, hvilken sedermera fick namnet "Quarterly journal of science and art". Skrifter: Meteorological essays (1823), Essay on artifical climate considered in its applications to horticulture (1824) och Introduction to the study of chemical philosophy (1839) m. fl.

Daniells hygrometer, meteor., en af den engelske fysikern J. F. Daniell uppfunnen hygrometer.

Daniells stapel, fys., en af koppar-zinkelement bestående konstant galvanisk stapel, uppkallad efter den engelske fysikern J. F. Daniell. Se Galvanisk stapel.

Daniels, Alexander Joseph Aloys Reinhardt von, tysk rättslärd, f. i Düsseldorf 1800, blef 1843 medlem af revisions- och kassationsdomstolen i Berlin samt 1852 af öfvertribunalet derstädes och var från 1844 till sin död dessutom professor i juridik vid Berlins universitet. Han var medlem af 1848 års "konstituerande nationalförsamling" och tillhörde första kammaren i den församling, som, på grund af den oktrojerade grundlagen af d. 5 Dec. 1848, sammanträdde i Febr. 1849. År 1854 utnämndes han af konungen till lifstidsledamot af herrehuset och till kronsyndikus. Död 1868. -- D:s hela verksamhet kännetecknas af den strängaste konservatism. Hans arbeten äro dels af privaträttsligt och dels af rättshistoriskt innehåll. Det vigtigaste bland dem är "Rechtsdenkmäler des deutschen mittelalters" (1858--62), som utgafs af honom i förening med Gruben och Kühns.

Danielsen, Daniel Cornelius, norsk läkare, född i Bergen d. 4 Juli 1815, utnämndes 1846 till öfverläkare vid det blifvande spetälskesjukhuset "Lungegårds hospital" i Bergen, hvilken befattning han tillträdde 1849, då sjukhuset var färdigt. Sedan 1859 har han nästan hvarje år varit ledamot af stortinget, der han städse uttalat sig i liberal anda. Vid Lunds universitets jubelfest 1868 blef han medicine hedersdoktor. D. har företrädesvis vinnlagt sig om studiet af hudsjukdomarna och särskildt spetälskan, som är en af det vestanfjällska Norges största landsplågor. Tillsammans med K. V. Boeck utgaf han 1847 sitt stora verk Om spedalskhed och 1855--62 Samling af iagttagelser om hudens sygdomme (båda dessa skrifter utgåfvos såväl på norska som på franska). Derjämte har han i särskilda större och mindre skrifter och afhandlingar behandlat spetälskan och syfilis. D. är ock en ansedd naturforskare och har utgifvit bl. a. Bidrag til pectinibranchiernes udviklingshistorie (1851, tillsammans med J. Koren) samt Fauna litoralis Norvegiae (1856, tillsammans med M. Sars och J. Koren). Han var en af deltagarna i den norska Atlantiska hafsexpeditionen 1876--77. Y. N.

Danielsson, Anders, riksdagsman, född d. 12 Jan. 1784 i Gingri socken af Elfsborgs län, åtnjöt en nödtorftig boklig undervisning och fick derefter en tingsskrifvareplats, på hvilken han snart gjorde sig bemärkt genom sitt skarpa hufvud och sin kraftiga vilja. Vid 1809 års riksdag gjorde han sitt inträde i det politiska lifvet, och sedermera deltog han i alla riksmöten intill sin död. Ännu 1815 var han regeringens man och -- något som var föga ovanligt den tiden -- "mot kontant" bondestånds-sekreterarens "pålitliga biträde". Men redan under den påföljande riksdagen (1817--18), sedan riddarhusoppositionen börjat samla sina krafter, hade ställningen undergått en väsentlig förändring, och vid riksdagens slut ansåg D. sig kunna förklara, att bondeståndet trädt ur sitt "omyndighetstillstånd". Vid 1823 års riksdag var han, alltifrån början, bondeoppositionens erkände ledare. I många hänseenden, särskildt genom sin energiska seghet och fyndiga talegåfva, var han väl vuxen detta värf. Mången gång fick han visserligen uppbära stickord för sin prunkande fraseologi, hvilken alltför tydligt vittnade om främmande biträde, men ingen drog i trifvelsmål, att grundsatserna och åsigterna voro hans egna. Utom nyssnämnda värdefulla chefsegenskaper egde han ock, ofta i rikt mått, till sitt förfogande de yttre medel, som den tiden tämligen ohöljdt begagnades för att vinna inflytande. Riksdagsordningens 15 § stadgade då helt enkelt: "Vilja flere härad förena sig om en fullmäktig, vare sådant dem obetaget", och i kraft deraf kunde D. vid sistnämnda riksdag uppträda såsom representant för fem härad i Elfsborgs samt fyra härad i Skaraborgs län, och hans alltmer ökade anseende bragte det slutligen derhän, att han infann sig såsom ombud för tjugosju härad. Det är klart, att under sådana förhållanden riksdagsmanna-arvodet skulle räcka till ej allenast för underhållet af ett helt privat-kansli, utan ock för de förtroliga samqväm, i hvilka åsigterna bäst bearbetades. -- Äfven af 1827 års märkliga statsrevision var D. ledamot, och gång efter annan kom han i åtnjutande af indrägtiga platser vid bankens förvaltning. Hans kostsamma riksdagslif verkade likväl slutligen ruinerande för hans enskilda affärsställning, och endast vänners mellankomst hade han att tacka för att han ostörd kunde till sin död bibehålla sin plats såsom direktör vid diskonten i Göteborg. Grundlagsändringen vid 1834--35 års riksdag omöjliggjorde hans mångdubbla kommittentskap, och innan det gafs honom tillfälle att å nyo pröfva valmännens förtroende, afled han, d. 22 April 1839. Såsom politisk personlighet delar han förtjenster och fel med öfriga medlemmar af den begynnande riksdagsoppositionen under de första årtiondena af Karl Johans regering. J. H.

Daniel Stern, pseudonym för den franska författarinnan M. C. S. d'Agoult.

Danilevski, Alexander Ivanovitsch Michailovski, rysk krigshistoriker, f. 1790, deltog