Sida 43
Cassii guldpurpur, kem.
kopparsticksverken Voyage pittoresque de la Syrie, de la Phénicie o. s. v. (1799), Voyage pittoresque de l'Istrie et de la Dalmatie (1802) och Vues pittoresques des principaux sites et monuments de la Grèce, de la Sicile et des sept collines de Rome (1813).
Cassava, ett slags stärkelserikt födoämne, som tillredes af maniok-växten. Se Maniok.
Cassazione (af Lat, cassare, göra slut på; egentl. afskedande), musikt., urspr. slutnumret af en konsert; sedan ett instrumentalstycke i flere satser, ämnadt för uppförande i det fria. Jfr Serenad. A. L.
Cassel l. Montcassel, stad i franska depart. Nord (Flandern), n. v. om Lille. Omkr. 4,000 innev. Gammalt slott. Staden hette fordom Castellum morinorum.
Cassel, Karl Gustaf, ämbetsman och författare, f. i Skeninge 1783, var 1801--03 student i Åbo, der han tog hofrättsexamen, och innehade sedermera åtskilliga tjenstebefattningar, till dess han 1818 blef överdirektör i tullverket samt ordförande i Stockholms tulldomstol. 1825 utnämndes han till lagman i Vestmanlands och Dalarnas lagsaga, med hvilken 1832 landskapet Upland förenades. Vid lagmansrätternas upphörande, 1849, öfvergick han till privatlifvet. 1824 hade han förordnande att gemensamt med lagkomiténs ledamöter utarbeta förslag till förnyad författning rörande lurendrejeri och tullförsnillning, 1833 hade han plats i komitén för utarbetande af ny sjölag, och 1836--42 var han ledamot af lagkomitén. Under en del af riksdagen 1840--41 samt under urtima riksdagen 1844 tjenstgjorde han som sekreterare i bondeståndet. Han var jämväl en nitisk medlem af flere välgörande sällskap. Död 1866. C. författade ett stort antal minnesteckningar, några psalmer, bl. a. 185 och 450 i 1819 års psalmbok, samt andra smärre skrifter.
Cassel, Paulus Stefanus Selig, tysk teolog och arkeolog, f. 1827 i Grosglogau (Schlesien) af judiska föräldrar, öfvergick 1855 till kristendomen, valdes 1866 till medlem af preussiske deputerade-kammaren och blef 1867 predikant vid Kristus-kyrkan i Berlin. Han har bl. a. utgifvit Magyarische alterthümer (1848), Von Warschau bis Olmütz (1851), Eddische studien (1857), Weihnachten. Ursprünge, bräuche und aberglauben (1862) och Deutsche reden (1871).
Cassette [-sätt], Fr., skrin. Se Kassett.
Cassia. 1. Bot. Ett till nat. fam. Leguminosae Juss. (Caesalpinieae) hörande art- och formrikt växtslägte, som är inhemskt i de tropiska och subtropiska delarna af norra Afrika och Arabien, men som äfven finnes i Asiens och Amerikas varma land. Det utgöres af lägre träd eller buskar med parbladiga blad, vackra, ofta gula, fembladiga, ej fjärilslika, men något oregelbundna blomkronor samt längre eller kortare baljfrukter, hvilka genom tvärväggar äro afdelade i många rum, hvartdera med ett frö. Flere arter, mestadels tillhörande det afrikansk-arabiska vegetationsområdet, lemna drogen sennablad, folia sennae. Se Senna. -- 2. Farmak. Indisk kanel. Se Kanel. O. T. S.
Cassia Fistula, bot. farmak., är Linnés namn på en Cassia-art, som nu ofta kallas Bactyrilobium Fistula Willd. Hon växer i Ostindien, Egypten, de tropiska delarna af Afrika, Vestindien och Brasilien. Hennes 40--60 centim. (13,5--20 tum) långa och 2--3 centim. (6,7--
10 lin.) tjocka baljor äro cylindriska och mörkt chokoladbruna samt hafva ett kort skaft vid basen och en liten udd på den tvärt aftrubbade änden. Hvarje frukt innehåller 25--100 frön, skilda från hvarandra genom tvärväggar och, om frukten är färsk, omgifna af en mjuk, sockerhaltig, brun massa, som har lösande verkan. Dessa frukter voro förr officinella under namnet Cassia Fistula -- ett namn, som i den svenska allmogens mun har blifvit förvrängdt till "tissla-tassla". O. T. S.
Cassia lignea, farmak., Träkassia, Kassiabark. Se Kanel.
Cassianus, Johannes, semipelagianismens upphofsman. Om hans tidigare lefnadsförhållanden känner man endast, att han i slutet af 4:de årh. under någon tid var munk i Betlehems kloster, att han företog vidsträckta resor i orienten och att han derefter var Chrysostomi lärjunge. Omkr. 415 begaf han sig till Massilia och stiftade der åtskilliga kloster. Snart uppträdde han i opposition mot Augustini lära om nådavalet och blef den förste målsmannen för den åsigt, hvilken sedermera fick namnet semipelagianism (se d. o.). C:s död anses hafva inträffat omkr. 440. Hans arbeten, bl. a. De institutis coenobiorum och Collationes patrum secticorum, finnas utgifna i flere upplagor.
Cassida, zool. Se Sköldbagg-slägtet.
Cassii guldpurpur, kem., en af A. Cassius 1687 upptäckt brun fällning, som erhålles af
Källa: Project Runeberg ·
