Sida 310
Crabbe, George
Ryssland, Polen, Danmark och Sverige. Sina intryck af land och folk nedskref han i flere rätt värdefulla verk, bl. a. Travels in Poland, Russia, Sweden and Denmark (1784--90; 4:de uppl. 1803. "Resa genom Polen och Ryssland år 1788, i sammandrag från engelskan", 1789). Hans förnämsta historiska arbete är History of the house of Austria (1807).
Coxis, nederländsk målare. Se Cocxie.
Coyet, svensk adlig ätt, från Brabant. Den härstammar från Gillis Coyet, hvilken i midten af 1500-talet undan religionsförföljelserna i Frankrike flydde till Sverige, der han först var guldsmed i Stockholm och sedan (från 1576) kunglig myntmästare. Död 1600. Hans bägge sonsöner blefvo adlade 1649. En gren af ätten fick 1706 friherrlig värdighet, men utslocknade redan 1782; en annan blef friherrlig 1815, men utdog med stiftaren 1862.
1. Coyet, Peter Julius, diplomat, sonson af Gillis C., föddes 1618, studerade bl. a. i Leiden, der han 1639 utgaf en juridisk disputation, blef 1647(?) referendarie i kansliet och 1652 derjämte assessor i Kommerskolleium. 1654--55 var han utomordentligt sändebud i England och Holland. 1657 afgick han i en ny beskickning till Holland -- ett granlaga uppdrag, enär det gällde att lugna holländarna med afseende på Karl Gustafs företag i landen kring Östersjön. Såsom svensk fullmäktig afslöt C. i Vordingborg preliminärerna till freden i Roskilde (1658). Ur hans penna flöt den skrift, som i Europas ögon skulle rättfärdiga Karl Gustafs fredsbrott med Danmark (sommaren 1658). Kort derpå sändes han ännu en gång till Holland för att förmå detta land att ej med vapen understödja Danmark. Det visade sig dock vara omöjligt att förekomma eller hindra ett fredsbrott från Hollands sida. Jämte G. Fleming och Kr. v. Dohna fick C. 1666 det hedrande uppdraget att vara svensk fullmäktig vid fredsmäklingarna i Breda, der Sverige uppträdde som medlare mellan Holland och England, men han dog i nämnda stad redan 1667. -- C. hade 1649 blifvit adlad, 1657 utnämnts till statssekreterare och 1666 till kansliråd. Han var en af Sveriges utmärktaste diplomater på sin tid.
2. Coyet, Vilhelm Julius, friherre, den förres son, ämbetsman, f. i Stockholm 1647, studerade i Upsala, blef 1673 sekreterare i justitierevisionen och hade 1676--78 ledningen af undersökningarna rörande trolldomsväsendet. 1682 var han sändebud i Köpenhamn, 1684 blef han lagman i Skåne och 1690 derjämte i Bleking. 1692 var han kansler i Pommern och 1693--95 vice president i wismarska tribunalet. Han utnämndes till hofkansler 1705 och upphöjdes i friherrligt stånd 1706. År 1707 var han fullmäktig vid afslutande af en traktat med Mecklenburg. Död 1709.
3. Coyet, Gustaf Vilhelm, friherre, den förres son, krigare, konspiratör, f. i Stockholm 1678, studerade i Lund och blef 1700 kapten vid skånska ståndsdragonerna. 1702 följde han sitt regemente till Polen, men tog afsked 1705 och reste hem. Vid danskarnas infall (1709) drog han åter uniformen på. Som öfverstelöjtnant vid
Södermanlands regemente kämpade han med ära i slaget vid Helsingborg (1710). 1712 blef han öfverste för Uplands tremänningsregemente och 1719 generalmajor. Sistnämnda år var han fullmäktig vid fredskongressen på Åland och 1721 förste kommissarie vid gränskommissionen i Helsingör. C. var en boksynt och spirituel, men äregirig man och ifrig anhängare af Karl XII:s systersons, den holsteinske hertigen Karl Fredriks, kandidatur till svenska tronen. När denna (1719) undgick hertigen, beslöt C. skaffa honom vederlag och inlät sig derför med danske amtmannen Paul Juel i en plan att med rysk hjelp frånrycka Danmark Norge och dess biland, hvilka skulle öfverlemnas till Karl Fredrik. Planen blef (i Mars 1723) upptäckt, Juel halshöggs, och C. sattes i Köpenhamn i fängelse för lifstiden. Död 1730.
4. Coyet, Henrik Gideon, den förres halfkusins son (sonsons son till Peter Julius C.), militär, föddes i Stockholm 1725, tjenade dels som artilleriofficer (1757--59) och dels som kapten vid marinkåren (1760--61) i pommerska kriget. 1773 blef han öfverstelöjtnant vid Sveaborgseskadern af arméns flotta. I elfva års tid var C. anställd vid Sveaborgs fästningsbyggnäd, hvarför Ehrensvärd till hans ära kallade ett detacheradt verk vid Gustafssvärd "Caponnieren Coyet". Död 1774 på Sveaborg.
Coypel [kåapäl], fransk målarefamilj i Paris under 17:de och 18:de årh. -- 1) Noël C., f. 1628, d. 1707, var rektor och (från 1695) direktör för konstakademien i Paris samt efterlemnade en mängd arbeten (i olja och fresko), i hvilka han visade sig vara en lycklig efterföljare af Poussin och Lebrun. -- 2) Antoine C., den förres son, f. 1661, d. 1722, fick under faderns ledning sin utbildning i Rom, blef sedermera direktör för konstakademien i Paris och hofmålare samt upphöjd i adligt stånd. Samtidens ypperste kopparstickare graverade efter hans målningar, som väl röja en betydande talang, men för öfrigt skatta åt den då rådande smaken för teatraliska öfverdrifter. -- Antoines halfbroder, Noël Nicolas C., f. 1690 (?), d. 1734, och hans son Charles Antoine C., f. 1694, d. 1752, voro äfvenledes på sin tid ansedda konstnärer.
Coypu, zool. Se Sump-bäfver.
Coysevox [kåassvåx], Antoine, fransk bildhuggare af spansk härkomst, föddes 1640 och dog 1726 såsom kansler för konstakademien i Paris, der han hade varit högt uppburen och mycket sysselsatt för Ludvig XIV:s räkning. Af honom finnas bl. a. åtskilliga porträttbyster (Richelieu, Mignard, Marie Serre m. fl.) -- alla utmärkta af en beundransvärd teknik och fin iakttagelse. Hans förnämsta verk är Mazarins grafvård (i Louvren), mästerligt utförd, fastän, i öfverensstämmelse med den tidens smak, högeligen pompös.
Cr (förkortning af Lat. chromium), kem., tecken för metallen kroms atomvigt.
Crabbe [krabb], George, engelsk skald, f. 1754, var först fältskär, men öfvergaf detta yrke 1778, då han af en tidskrift blef prisbelönad för ett skaldestycke. Derefter hade han många
Källa: Project Runeberg ·
