Sida 349
2. Curtius, Georg
Stockholm och ledde som verkställande direktör ordnandet af denna anstalt, öfver hvilken han ända från början utöfvat den närmaste tillsynen. 1869 utnämndes han till professor i anatomi vid Akademien för de fria konsterna, der han sedan 1868 förestått undervisningen i detta ämne. För att studera främmande lands balneologiska och klimatiska förhållanden har han flere gånger företagit vidsträckta utrikes resor. Våren 1872 vistades han någon tid i Amsterdam för att under d:r Metzgers ledning taga kännedom om massagebehandlingen. Af hans skrifter må nämnas: Om romerska bad och finska badstugor (i "Hygiea" för 1871; särsk. aftr. under titeln "Om bad" I, s. å.), Meddelande om massage eller manipulationens användande för hygieniskt och terapeutiskt ändamål ("Hygiea" 1873) och Bidrag titt kännedomen om klimat och bad vid Sveriges vestkust. I. Studier öfver Nordsjökusternas sommarklimat (i "Medicinskt arkiv" 1877; särskildt utgifna 1879 i en omarbetad och förökad upplaga under titeln Studier öfver de skandinaviska nordsjökusternas sommarklimat, från hygienisk synpunkt). Vid Centraltryckeriets brand d. 20 Dec. 1875 förstördes ett af honom till tryckning utarbetadt större plastisk-anatomiskt planschverk. C. har jämväl utfört flere större och mindre porträttbyster.
Currachee [körratsji], distrikt och stad i britisk-ostindiska presidentskapet Bombay. Se Karatsji.
Curragh [körra], hed i den irländska prov. Leinster. Stående läger och kapplöpningsfält.
Currente calamo Lat. (af currere, löpa, och calamus, penna), "med löpande penna"; på rak arm, i ett sträck, hasteligen (i bref).
Currentis anni, förkortadt a. c., det löpande årets. Se Annus.
Currer Bell [körrer-], pseudonym för den engelska författarinnan Charlotte Brontë.
Curriculum vitae, Lat., lefnadslopp; lefnadsteckning, biografi.
Curry [körri], Eng. (af Hind. khura, njutbar), en kryddblandning, i hvilken ingår bl. a. koriander, ingefära, kanel, kryddnejlikor och cayennepeppar. Jfr Curcuma.
Curschmann, Karl Friedrich, tysk tonsättare, f. 1805, lefde mest i Berlin, der han snart gjorde sig känd ej mindre såsom norra Tysklands då mest omtyckte viskompositör än såsom en förträfflig, med skön röst begåfvad tolkare af sina tondikter. Död 1841. C:s sånger stå på gränsen mellan en högre och en lägre konstsfer. Bland dilettanter hafva de vunnit en rättvis popularitet. C. skref äfven operan Abdul und Erinnieh (1828). A. L.
Cursor, Lat., egentl. löpare; akademivaktmästare. Se Kursor.
Cursores, Springfoglar, zool., en underklass ibland foglarna, igenkänlig derpå att baktån, om den finnes, (oftast) är belägen högre än de fria eller endast vid roten med hvarandra genom en hud förenade framtårna. För öfrigt är underbenets öfre samt lårets nedre del fri, och underarmens stora, öfre täckfjädrar bilda flere rader, hvilka räcka utom armpennornas midt. Till denna underklass hörande foglar --
hönsfoglar (Gallinae) och vadarefoglar (Grallae) -- vistas på öppna ställen, en del äfven i skogarna, samt uppehålla sig med få undantag på marken och lefva af ämnen ur både djur- och växtriket. De flyga i allmänhet snabbt och uthålligt och röra sig oftast med synnerligen stor lätthet på marken, der de lägga sina ägg i konstlösa bon. Endast några få arter bygga i träd. Ungarna hafva, då de kläckas, synförmåga och äro dunbeklädda. Under föräldrarnas ledning skaffa de sig sjelfva sin föda. De arter, som bygga i träd, mata ungarna i boet, tills de blifva flygfärdiga. J. G. T.
Curtis [kört-], George William, nordamerikansk skriftställare, f. 1824, blef 1857 redaktör af tidskriften "Harper's weekly" (i New-York) och 1864 en af direktörerna för staten New-Yorks universitet. Han författade bl. a. The Potiphar papers (1853), en satir öfver sällskapslifvet i New-York, samt novellerna Trumps (1850) och Prue and I (1856).
Curtius, namn på åtskilliga romare. 1) Den unge Marcus C. lär, enligt en sägen, 362 f. Kr. hafva, klädd i rustning och sittande på en rikt prydd häst, störtat sig i ett på forum i Rom uppkommet svalg, hvilket icke på något sätt kunde fyllas utan att, såsom teckentydarna förkunnade, Rom deri offrade hvad det hade ypperst. Berättelsen derom saknar likväl historisk grund. -- 2) Quintus C. Rufus, författare till ett arbete om Alexander den stores bedrifter (i 10 böcker, af hvilka de två första gått förlorade). Man har mycket tvistat om på hvilken tid författaren lefde: somliga hafva förlagt hans lif till början, andra till slutet af kejsaretiden; sannolikast är, att han lefde under Claudius. C. begagnade grekiska källor, bl. a. Kleitarchos och Megasthenes. Historisk kritik finner man hos honom icke; hans arbeten böra bedömas företrädesvis ur retorisk synpunkt. Framställningssättet är icke fritt från svulst och sträfvan efter effekt, men hans tal och skildringar äro ofta lifliga och fängslande. Svenska upplagor af C. hafva utgifvits af bland andra A. Hedner. R. Tdh.
1. Curtius, Ernst, tysk arkeolog och historieskrifvare, f. 1814 i Lybeck, blef 1868 professor i antik konsthistoria vid universitetet i Berlin och 1871 ständig sekreterare i vetenskapsakademien derstädes. Han har i arkeologiskt syfte företagit flere resor till Grekland. Hans förnämsta verk äro: Peloponnesos (1851--52), en vetenskaplig framställning af detta lands historia, saga och fornlemningar, och Griechische geschichte (1855), ett värdigt motstycke till Mommsens "Römische geschichte".
2. Curtius, Georg, den förres broder, tysk språkforskare, född d. 16 April 1820 i Lybeck, blef, sedan han utgifvit sin afhandling De nominum graecorum formatione, 1842 filos. doktor i Berlin och beklädde sedermera lärareplatser i Dresden, Berlin, Prag, Kiel och slutligen Leipzig, der han sedan 1862 varit professor i klassisk filologi. Det är åt den jämförande språkforskningen och den klassiska filologien, som han egnat sina forskningar, hvilka i mer än ett afseende varit epokgörande. Hans hufvudsyfte
Källa: Project Runeberg ·
