Sida 233
Coke, Edward
i egenskap af inrikesminister. Den 14 April 1877 utnämndes han till utrikesminister. I följd af den konflikt, som s. å. utbröt mellan Ryssland och Turkiet, hade C. ett mycket ömtåligt värf att utföra, enär han var ställd först mellan Ryssland och Turkiet och sedermera mellan Rumanias anspråk på områdets helhet och tsarens kraf på det rumanska Besarabiens afträdande, ehuru Ryssland i konventionen af d. 16 April 1877 tillförsäkrat Rumania okränkbarhet. Vid den diplomatiska kongressen i Berlin 1878 var han, jämte Bratianu, Rumanias ombud. C. har författat Histoire de la Vallachie et de la Moldavie (1837) och goda inledningar till de af honom under titeln "Letopisitz" (1845--52) utgifna rumanska krönikorna. Han har dessutom offentliggjort "Archiva romanesca" (1841), en samling historiska urkunder, och "Cronicele romanici" (1872). J. Th. W.
Cogito, ergo sum, Lat., "jag tänker, alltså är jag till", en omedelbart insedd sanning, som Cartesius tog till utgångspunkt vid utvecklingen af sitt filosofiska system. Se Cartesius.
Cognac [kånjak], stad i franska depart. Charente (Angoumois), vid floden Charente. 13,811 innev. (1876). Tillverkning af det efter staden benämnda drufbränvinet (se Konjak). -- Fördrag 1526 mellan Frans I, Henrik VIII, påfven Klemens VII samt republikerna Venezia och Milano (den s. k. heliga ligan) mot kejsar Karl V.
Cogniard [kånjär], Hippolyte och Théodore, tvänne bröder, franska vådevillförfattare och teaterdirektörer, den förre f. 1807, den senare 1806, hafva gemensamt, ofta äfven tillsammans med andra, författat ett nästan otroligt stort antal (flere hundra) teaterstycken, af hvilka många rönt betydande framgång. Några af dessa stycken hafva uppförts på svenska skådebanor. Den på sin tid mycket omtalade vådevillen Le pied de mouton ("Bockfoten") är ett alster af bröderna C:s författareskap. 1840 öfvertogo de ledningen af Porte-Saint-Martin-teatern i Paris och fortforo dermed i sju år. 1854--69 var Hippolyte C. direktör för Variétés-teatern, på hvilken under denna tid åtskilliga Offenbach-operetter, som derefter gjorde sin rund genom Europa, första gången framträdde för offentligheten. Théodore C. dog 1872.
Cogniet [kånje], Leon, fransk historiemålare, f. 1794, började sina studier hos Guérin, fortsatte dem i Rom och blef 1849 medlem af Franska institutet. Hans mest berömda verk är Tintoretto, målande sin döda dotter (1843). Framstående äro äfvenledes hans porträtt; af mindre värde äro deremot hans kyrkomålningar. Sin största betydelse har emellertid C. haft som lärare. På hans välkända dam-atelier har bl. a. Amalia Lindegren studerat. Äfven Sofia Adlersparre var hans lärjunge.
Cognomen, Lat., familjenamn, det sista af de tre namn, som romerska medborgare vanligen buro, t. ex. Scipio, i Publius Cornelius Scipio, Cicero, i Marcus Tullius Cicero. Det första var förnamnet (praenomen), och det mellersta (nomen) angaf till hvilken slägt (gens) den ifrågavarande personen hörde. Stundom tillfogades i fjerde rummet ett agnomen, t. ex. P. C. Scipio Africanus.
Cogoleto, stad i den italienska prov. Genua, vid Genua-bukten. Omkr. 2,500 innev. Stora jerngjuterier. C. är en af de städer, som göra anspråk på att vara Columbi födelseort.
Cogswell [-oäl], Joseph Green, nordamerikansk bibliograf, f. 1786, d. 1871, grundade 1823, i förening med George Bancroft, den förträffliga "Round-Hill-school" i Northampton (Massachusetts) och något senare en dylik anstalt i Raleigh (Nord-Carolina) samt blef 1830 redaktör för "New-York review" och förste bibliotekarie vid det nyanlagda Astor-biblioteket. Af C:s till åtta band beräknade "Catalogue of the Astor library" utkommo de två första banden 1857--58.
Cohn, Ferdinand Julius, botaniker, f. 1828, blef 1859 extraordinarie och 1871 ordinarie professor i botanik vid universitetet i Breslau samt 1866 direktör för det af honom sjelf grundlagda växtfysiologiska institutet derstädes. Bland hans vetenskapliga arbeten, af hvilka de flesta behandla de mikroskopiska naturföreteelser, som stå på gränsen mellan växt- och djurriket, må nämnas: Zur naturgeschichte des Protococcus pluvialis (1851); Untersuchungen über die entwickelungsgeschichte der mikroskopischen algen und pilzen (1854) och Neue untersuchungen über bakterien (1872--75). C. har äfven utgifvit några populära arbeten: Die menschheit und die pflanzenwelt (1851), Der haushalt der pflanzen (1854) m. fl.
Coignet [kåänje], Jules Louis Philippe, fransk landskapsmålare, f. 1798, d. 1860, sökte att i sina landskap förena den naturalistiska och den ideala riktningen i konsten. Han målade mycket äfven i aqvarell. Egron Lundgren var en tid hans lärjunge i Paris.
Coimbra [koingbra], hufvudstad i den portugisiska prov. Beira, vid floden Mondego, Omkr. 20,000 innev. Universitet, det enda i Portugal (grundlagdt 1288). Biskopssäte. Observatorium. Ursprungligen var C. en romersk koloni med namnet Conembria. I trakten ligga villan "Quintas das lagrimas" ("Tårarnas landthus"), der Iñez de Castro tros hafva blifvit mördad, och klostret Santa Cruz, hvilket innehåller åtskilliga konungagrafvar. Staden, som länge var en morisk fästning, eröfrades 1064 af Ferdinand den store och Cid. I 12t:e och 13:de årh. var C. Portugals hufvudstad, 1834 don Miguels högqvarter och 1846 skådeplatsen för en miguelistisk resning.
Coin, stad i den spanska prov. Malaga. Omkr. 8,000 innev. Marmorbrott.
Coïr l. Kokoståga, bot. Se Beklädnadsväxter.
Coira, det italienska namnet på schweiziska staden Chur.
Coke [kåk], Edward, engelsk jurist och statsman, f. 1552, d. 1633, blef 1593 talman i underhuset och 1594 atorney-general. 1613 kallades han till öfverdomare vid "King's bench" och till medlem af Hemliga rådet. Den frimodighet, hvarmed han stundom motsatte sig konungens (Jabob I:s) vilja, föranledde 1616 hans störtande. Från denna tid tillhörde han i underhuset det parti, som försvarade representationens rätt emot regeringen, och var den, som genomdref
Källa: Project Runeberg ·
