Sida 240
Collége, Fr.
väl utförda poetiska öfversättningar under titeln Dikter från främmande land (1864). Det vigtigaste af hans literära arbeten är den med trohet mot originalet och på samma gång med poetisk smak utförda svenska öfversättningen af "Kalevala" (1864--68), hvarigenom detta finska nationalepos i sin utvidgade form (andra upplagan) blef tillgängligt för hela Norden. En utförlig inledning, innefattande en historia öfver den finska folkdiktningens samlande, ökar värdet af denna öfversättning. Äfven på ett annat sätt bidrog C. till att göra det finska folkets sångskatter bekanta. I sin ungdom var han en bland dem, hvilka samlade folkvisor och melodier, och flere bland de nu mest kända och omtyckta af dessa visor blefvo upptecknade af honom. Det var utan tvifvel denna förtroliga bekantskap med folkvisan, som bestämde riktningen äfven af den stora musikaliska begåfning han egde. Denna fann nämligen sitt förnämsta uttryck i de enkla, men varma och innerliga melodier han komponerade till sånger af Runeberg (Fåfäng önskan, fyra af Fänrik Ståls sägner m. fl.), Topelius (Vasamarsch m. fl.), Ahlqvist (Savolaisen laulu, Savolaksarens sång) m. fl. finska äfvensom åtskilliga tyska skalders dikter. Dessa Sånger och visor (1847--65) hafva just genom sin enkelhet och värme funnit vägen till hvarje finskt hem, der sångkonsten odlas. -- C. var gift med Maria Pacius, dotter af kompositören Pacius och i sitt hemland högt ansedd som sångerska, särskildt på den enkla, innerliga. visans område. V.
Collart [-ar], Claude, krigare, f. i Champagne, tjenade först hos hertigen af Guise och begaf sig sedermera till Sverige, hvarest han kom i ynnest hos Erik XIV. Af denne användes han i såväl diplomatiska som militära värf. År 1562, när Erik skulle fria till landtgrefvens af Hessen dotter Kristina, blef C. jämte andra sänd såsom underhandlare till detta land. Någon tid efter sin hemkomst förvandlades han af konungen till krigare och fick befallning att med en truppstyrka företaga ett infall i Norge. Med en här af omkr. 4,000 man intog han Jämtland (Febr. 1564), gick öfver fjällen samt eröfrade Stenviksholms fästning, Trondhjems stad och en ej obetydlig del af det nordanfjällska Norge. Men genom osedlighet, vandalism och oklok stränghet uppretade C. snart den förut svenskvänliga befolkningen. Yttermera försvagade han sin ställning genom att hemsända en del af sina trupper. Då ett anfall företogs från Bergen, gick derför hela eröfringen, utom Jämtland, snart förlorad. Den 22 Maj 1564 kapitulerade C. på Stenviksholm och fördes derefter som fånge till Danmark. Dödsåret obekant. F. W.
Collas-manér [kålla-], kopparstickarek. Se Grafisk konst.
Collé, Fr. (af coller, limma, af Grek. kollan), biljardt., liggande "press" (tätt) utmed "vallen". -- Collé-stöt, biljardt., en stöt, hvarigenom en tätt utmed "vallen" liggande båll flyttas ur sitt läge.
Collé, Charles, fransk skald, f. 1709, d. 1783, var handsekreterare hos hertigen af Orléans och skref för dennes teater åtskilliga smärre stycken, som vunno bifall. Hans skådespel La partie de
chasse de Henri IV (1774) uppfördes äfven utom Frankrike. Af större betydenhet äro hans Chansons (1807), som visserligen delvis äro lättfärdiga, men hvilka på det trognaste afspegla tonen i det dåvarande sällskapslifvet.
Collecta, Lat., liturg. Se Kollekt.
Collectanea (Kollektanea), Lat. (af colligere, samla), utdrag, smärre stycken, notiser, anmärkningar, sentenser o. d., hemtade ur olika författares skrifter. Jfr Analekter.
Collectivum (Kollektivum), Lat. (af colligere, samla), gramm., sammanfattningsnamn. Se Kollektiv.
Collega, Collega scholae, Lat., och Collegial. Se Kollega och Kollegial.
College [kållidsch], Eng. (af Lat. collegium), är i England namnet på de afdelningar, af hvilka universiteten bestå. De hafva instiftats på olika tider, somliga af regeringen, andra af privatpersoner. Oxford har 20 och Cambridge 17 colleges. Äfven vid de skotska universiteten finnas colleges, men derstädes äro dessa inrättningar organiserade mera i likhet med de tyska universiteten. -- Af helt annat slag än de nu nämnda äro de undervisningsanstalter, hvilka, liksom de svenska elementarläroverken, förbereda till universitetet och vanligen kallas "grammar-schools", någon gång colleges (t. ex. Eton college). Dessutom nyttjas benämningen college om åtskilliga högre specialskolor i England, Skotland och Irland, såsom "College of physicians" i London, "Royal naval college" i Portsmouth m. fl. -- Colleges i Nord-Amerikas Förenta stater motsvara i allmänhet de svenska elementarläroverkens högre klasser; endast några få af dem kunna ställas i jämnbredd med de europeiska universiteten. Jfr Collége.
Collége [-lesch], Fr. (af Lat. collegium, som under medeltiden betydde bl. a. en anstalt, i hvilken studerande lefde under uppsigt af sina lärare), är i Frankrike och Belgien namn på offentliga undervisningsanstalter, ungefär motsvarande de svenska elementarläroverkens högre afdelningar. Genom undervisningslagen af d. 15 Mars 1850 indelades de franska "colléges" i lycées (statsgymnasier), colléges communaux (kommunalgymnasier) och établissements particuliers (privatgymnasier). Lärjungarna äro antingen extranéer (hvilka endast begagna undervisningen) eller alumner (hvilka derjämte åtnjuta bostad och kost). Hvarje collége lyder under en akademi och är stäldt under dennas undervisningsråd ("conseil académique"). I lycéerna handhafves den närmaste tillsynen af en provisor, en censor (som öfvervakar tukt och ordning bland lärjungarna) och en ekonom. Lärarna kallas "professeurs titulaires", i fall de erhållit graden af "agrégé" vid någon af de "concours", som årligen hållas i Paris; i annat fall kallas de "chargés de cours". I pensions-colléges äro alltid tjugo lärjungar tillsammans anförtrodda åt en studielärare. -- En särskild och friare ställning intager det af Frans I, 1531, stiftade Collége de France l. Collége royal (Paris), som närmast är en fakultet för studium af humaniora och naturvetenskaperna. Der hållas offentliga föreläsningar af omkr. tjugo
Källa: Project Runeberg ·
