Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant

Originalsida 208
Originalsida 208
Originalsida 208
Originalsida 209
208–209

Sida 208

1. Clarendon, Edward Hyde

skotska lagarna, som tillhåll för tjufvar och lönmördare. De skotska lagarna föreskrefvo t. ex., att hvar clan skulle hafva någon ansedd person som borgen för sitt goda uppförande. En clan, som icke kunde få en dylik, kallades "broken" (upplöst); dess medlemmar stodo utom lagen och jagades som vilda djur. En sådan clan var Mac-Gregor. Clansystemet krossades genom upphäfvande af clanchefernas domsrätt och genom den allmänna afväpning, som 1747, efter det stora upproret 1745, genomfördes i höglanden. Ett 1747 utfärdadt förbud mot bruket af höglandsdrägten återtogs sedermera. J. Th. W.

Clapperton [-tön], Hugh, skotsk upptäcktsresande, f. i skotska grefskapet Dumfries 1788, d. 1827 som kapten i engelska flottan. 1822--25 gjorde han sin första upptäcktsresa i Afrika, hvarunder han framträngde till Bornu och Sokoto, och 1825 företog han en ny färd dit, i syfte att från Beninbukten intränga i landet för att utforska Nilens flodbana, men dog i Sokoto. C. var den förste europé, som från Beninbukten bereste det inre Afrika och som följde Nilens lopp under någon längre sträcka. Berättelserna om hans resor utgåfvos af Barrow 1826 och 1829.

Claque [klack], Fr. (af claquer, klappa, smälla), egentl. slag eller smäll med flata handen, handklappning; samling af personer, som äro legda att klappa i händerna (t. ex. på teatrar); claqueur, medlem af "claquen", en som ifrigt applåderar.

Claque-hatt [klack-], ett slags hatt, som kan fällas ihop. Se Chapeau-bas.

Clara Raphael, pseudonym för den danska författarinnan Matilde Fibiger.

Clara Vallis, ett af den helige Bernhard (1115) grundlagdt cistercienskloster. Se Clairvaux.

Clare [klär]. 1. Grefskap i den irländska prov. Munster, vid Atlantiska hafvet. Arealen 3,350 qv.-kilom. (60 qv.-mil). Omkr. 150,000 innev. Landet är i allmänhet bergigt, men eger åtskilliga breda dalar och små slätter med goda betesmarker. Vid kusten, som på de flesta ställen är brant och otillgänglig, idkas ett indrägtigt fiske. Hufvudstad: Ennis. -- 2. Köping i engelska grefskapet Suffolk. Omkr. 2,000 innev. Efter denna köping bär hertigen af Newcastle titeln markis af C.

Clare [klär], John, engelsk naturskald, f. 1793, var son af en fattig dagakarl. 1806 författade han dikterna The morning walk och The evening walk, och först derefter kom han i tillfälle att lära räkna och skrifva. Under det han flitigt diktade, måste han förvärfva sitt lifsuppehälle med kroppsligt arbete och violspelning. Slutligen lyckades han finna en förläggare till samlingen Poems descriptive of rural life and scenery (3:dje uppl. 1820), hvilken väckte allmänt intresse. Äfven The village minstrel and other poems (1821) rönte stor framgång. C. dog i fattigdom och vansinne 1864. Gud och naturen utgjorde hufvudämnena för hans dikter.

Claremont [klärmönt], slott i engelska grefskapet Surrey, s. v. om Kingston, 25 kilom. (3,5 mil) från London. Det beboddes af den genom revolutionen 1848 afsatte franske konungen Ludvig Filip, som dog der d. 26 Aug. 1850. Slottet befinner sig ännu i den orleanska familjens ego.

Clarence [klarröns]. 1) George, hertig af C., andre sonen till hertig Richard af York och yngre broder till konung Edvard IV, föddes 1449. Det yorkska partiet, som han i början tillhörde, öfvergaf han 1469 och förband sig då till Edvards fördrifvande, med sin svärfader, "konungamakaren" Warwick, hvilken satt denne konung på tronen. Men C. blef ej häller det lancasterska partiet trogen, utan öfvergick aftonen före slaget vid Barnet (1471) till sin med härsmakt återkomne broder och bidrog till dennes seger. Han kunde dock ej vinna Edvards förtroende. Dennes misstänksamhet, stärkt af C:s framkastade hotelser, gjorde slutligen, att C. anklagades för högförräderi och kastades i Towern. Der afled han 1478, ovisst huru. Somliga påstå, att han dränkts i ett kar malvasir. -- 2) William Henry, hertig af C. Se Vilhelm IV, konung af Stor-Britannien och Irland.

Clarence-sundet [klarröns-], sundet mellan Australiens nordvestra del och Melville-ön. Det förbinder Van-Diemens-bukten med Indiska oceanen.

1. Clarendon [klarendön], Edward Hyde, earl of C., engelsk statsman och historieskrifvare, föddes d. 18 Febr. 1609, i Durton i Wiltshire i sydvestra England, var i sin ungdom en kort tid advokat och invaldes 1640 i parlamentet. Till en början angrep han der häftigt kronans prerogativ, men vid revolutionens utbrott (1642) slöt han sig till det kungliga partiet, blef derefter gunstling hos Karl I, utnämndes till skattkammarkansler och insattes i "hemliga rådet". 1644 följde han prinsen af Wales (sedermera Karl II) till ön Jersey, der han qvarstannade i tvänne år. Under denna tid författade han bl. a. åtskilliga skrifter, hvilka i konungens namn utgåfvos som svar på parlamentets manifest. Efter Karl I:s afrättning (1649) var han ifrigt verksam för Karl II. Sedermera var han den biltoge konungen följaktig under hans ströftåg på kontinenten och vakade troget öfver hans intressen. Till belöning för sina tjenster blef C. 1658, under vistelsen i Haag, af Karl utnämnd till storkansler af England. Efter restaurationen (1660), till hvilken C. i betydande mån medverkade, bekräftades han i sin värdighet som storkansler, blef hertig af Clarendon (han hade dittills burit namnet Hyde) och utnämndes till kansler öfver Oxfords universitet. Sedermera var han under flere år allsmäktig minister. Hans ofördragsamhet mot presbyterianer och dissenters retade emellertid folket, och när han motsatte sig en bill om inrymmande af större rättigheter för de senare, föll han i onåd hos konungen, som genom att visa tolerans mot alla bekännelser hoppades kunna förskaffa katolikerna åtskilliga lättnader. Hans impopularitet ökades genom det illa förda kriget med Holland (1666--68) och Dunkerques försäljning till Frankrike. Konungen uppretade han ytterligare genom att förebrå honom hans utsväfvande lefnadssätt, och när han slutligen, 1667, satte sig emot sin herskares afsigt att skilja sig från sin gemål och gifta sig med en af sina älskarinnor, afsattes han från storkanslersämbetet. Samtidigt blef han af parlamentet försatt i anklagelsetillstånd och dömd till ständig landsförvisning. Innan domen föll,

Källa: Project Runeberg ·