Sida 731
Drifugn
mått, beräknas drifningcn per dygn efter antal förbrukade tunnor kol eller efter den tillverkade tackjernsmängden. -- c) Den näst sista operationen vid guld- och silfvertillverkning. Ändamålet med denna operation är att befria den ädla metallen från det dermed förut sammansmälta blyet och från smärre, ännu qvarvarande föroreningar af andra metaller, såsom jern och koppar. Sedan drifugnen med sin test blifvit tillagad, verkblyet inlagdt och hatten påsatt, uppdrifves småningom värmen genom eldning i eldstaden, så att verkblyet smälter, hvarefter bläster pådrages, som får spela utefter det smälta blyets yta och oxidera detta till blyglete. Sedan testen uppsupit hvad den kan af det smälta gletet, får det öfriga, i samma mån som det bildas, afrinna genom gletehålet. Efter hand som blyet oxideras, stegras hettan i ugnen, och då den sista gletehinnan afrinner från det i härdens midt samlade guldet eller silfret, inträffar hos detsamma ett egendomligt ljusfenomen, den s. k. "blickningen". Detta fenomen måste noga observeras. När det inträffar, måste operationen ögonblickligen afbrytas för att ej äfven den ädla metallen skall oxideras. (Jfr Afdrifva och Drifugn.) -- 4. Trädgårdssk. En åtgärd, som har till ändamål att genom lämpligt afpassad värme och fuktighet påskynda en växts utveckling med afseende på blomning (blomsterdrifning) eller fruktsättning (fruktdrifning). Såsom en allmän regel vid drifning af växter gäller, att man till en början måste hålla den omgifvande temperaturen låg (i vanligaste fall endast vid + 6--10° C.) och endast småningom höja densamma samt dessutom laga så, att växterna befinna sig i en fuktig atmosfer. Det senare åstadkommes derigenom att man då och då med vatten bestänker såväl sjelfva växterna, hvilka hållas i tillslutet rum, som de dem omgifvande föremålen. I smått och i fråga om mindre växter kan en fuktig atmosfer kring dem ernås på det sättet att man innesluter dem i täta glasskåp (terrarier, Wardska kaster) eller öfver hvarje särskild växt ställer en glasklocka, ett dricksglas e. d. (Detta tillvägagående är nödvändigt i synnerhet vid drifning i boningsrum, der luften vanligen är för torr och der man icke gerna kan spruta vatten öfver golf, väggar och tak för att framkalla en för växternas behof tillräckligt fuktig atmosfer.) Börjar man drifningen med för hög temperatur och hålles luften kring växterna för torr, innan blomknopparna öppnat sig, så händer det ofta, att dessa torka bort i stället för att slå ut. -- Till blomsterdrifning, som har till ändamål att frambringa blommor under vintern, användas åtskilliga tidigt blommande växter med ört- eller vedstam, i synnerhet lökväxter. (Om sådana varmhusväxter, hvilkas naturliga blomningstid infaller under vintern, t. ex. kamelliorna, begagnar man ej uttrycket "drifvas", såvida man icke genom särskildt förhöjd temperatur söker påskynda deras blomning -- något som icke alltid lyckas.) Af lökväxter drifvas allmännast hyacinter, tulpaner, vårsaffran och narcisser, af andra örtartade kalljordsväxter aurikler, varieteter af oxläggan, prustrotväxten och liljekonvaljer samt af
vedartade kalljordsväxter törnrosor och syrener. Under September månad planteras blomsterlökar i krukor och lemnas, öfvertäckta med jord, ute i det fria, tills det börjar frysa, då de inflyttas i en källare eller annan frostfri lokal. Om denna är mörk eller ljus är tämligen likgiltigt. Efter hand flyttas lökarna till en varmare plats, t. ex. ett boningsrum eller en varm växthusafdelning, för att drifvas. I mörker går drifriingen fortare; men blommorna blifva vackrare, och hela växten utvecklar sig mera normalt, om drifningen sker vid fullt dagsljus. Under sjelfva drifningen bör växten likväl icke direkt träffas af solljuset. De flesta andra till blomsterdrifning afsedda kalljordsväxterna inplanteras i krukor, företrädesvis om våren, men de örtartade växterna kunna äfven insättas under Augusti, och de vedartade under September månad. Alla de nu nämnda växterna förvaras i mörkt rum, till dess de ställas varmare för att drifvas; men sjelfva drifningen bör i allmänhet försiggå i dagsljuset. Af vissa växter, t. ex. hägg, sötkörsbär, syrener m. fl., kunna blommor erhållas derigenom att större grenar afsågas och ställas i vatten för att drifvas. -- Till fruktdrifning användas dels sådana växter, som i vårt klimat icke kunna med framgång odlas i det fria, dels sådana, af hvilka man önskar erhålla frukt tidigare, an som är möjligt vid kalljordsodling. Af de förra drifvas allmännast vinstockar, persikor och aprikoser, af de senare hallon och smultron, mera sällan körsbär, plommon, krusbär och vinbär. De tre förstnämnda slagen planteras vanligen fritt i för dem särskildt inrättade hus, kallade drifhus eller fruktdrifverier, men kunna äfven, på samma sätt som de öfriga till drifning använda fruktslagen, inplanteras i krukor eller baljor, öfvervintras i källare eller annat frostfritt rum och vid lämplig tid inflyttas i växthus eller annan ljus, solrik lokal för att drifvas. Fruktdriftiing -- vid hvilken det är af, om möjligt, ännu större vigt än vid blomsterdrifning att under första tiden hålla temperaturen låg och att endast småningom höja densamma -- kan här i Norden icke med fördel börjas förrän i Januari, men lyckas i vanliga fall bättre, om den uppskjutes ännu längre. Infaller nämligen blomningen, medan dagarna ännu äro korta och solljuset jämförelsevis svagt, så händer det ofta, att blommorna blifva obefruktade, hvadan fruktsättningen uteblifver och drifningens ändamål helt och hållet förfelas. C. A. D. E. L.
Driftström, fys. Se Ström.
Drifugn, bergsv., en flammugn, hvaruti den näst sista operationen vid guld- och silfvertillverkningen, den s. k. drifningen, försiggår. Ugnens form är vanligen rund; på den ena sidan står ugnen i förbindelse med en eldstad och på den andra med en skorsten. Som det är nödigt att ofta komma åt att med största noggranhet tillreda härdbottnen, eller den s. k. testen, är drifugnens hvalf inmuradt i en af stark jernplåt hopfogad och väl förankrad kåpa, så att, när så fordras, alltsammans, den s. k. hatten, kan med ett enkelt hissverk aflyftas. På ena kanten af härdbottnen är en öppning för blästerns insläppande, och på den andra ett hål för blygletets
Källa: Project Runeberg ·
