Sida 379
Daglösen
färgen är blekröd med starkt skimmer. Icke sällan blir denna mask ända till 25 centim. (8,5 tum) lång och så tjock som en grof fjäderspole. Han trifves öfverallt i fet och fuktig jord, under stenar, bräder o. s. v. Egentligen är han ett nattdjur, som först efter solnedgången, i synnerhet efter ett ljumt sommarregn, kryper fram ur sitt mörka gömsle; men under regnväder visar han sig ofta ute i det fria äfven midt på dagen. Mot vintern gräfver han sig djupare ned i jorden. Daggmaskarna hafva fruktansvärda fiender, ej endast i menniskan, utan ock i mullvadar, igelkottar, näbbmöss, höns, ankor, vadare m. fl. J. G. T.
Daggpunkt, meteor. Se Dagg och Hygrometer.
Daghestan, landskap i ryska Kaukasien. Se Dagistan.
Daghumba, landskap i negerriket Asjanti i Öfre Guinea. Omkr. 400,000 innev.
D'Agincourt [dasjängkour], fransk konsthistoriker och tecknare. Se Seroux d'Agincourt.
Dagistan (Daghestan) l. Derbent, landskap i ryska Kaukasien, vid Kaspiska hafvet, på Kaukasus' östra sluttning. Arealen 28,589 qv.-kilom. (519 qv.-mil). Innebyggarna, som uppgå till omkr. 480,000, äro af ej mindre än trettiotvå olika nationaliteter; flertalet är muhammedaner. Till namnet blef detta land ryskt 1812, men först efter Schamyls underkastelse (1859) kunde det införlifvas i den ryska statskroppen. I D. bildar en af de från Kaukasus utlöpande bergsarmarna den berömda jernporten (Demir-Kapu), ett 2,000 m. (6,736 f.) bredt pass på den stora stråkvägen mellan Europa och Asien.
Dagjämning, astron., den tidpunkt, då solens medelpunkt, vid denna himlakropps skenbara omlopp kring jorden, sammanfaller med eqvatorn. Emedan solen icke är en lysande punkt, utan en kropp (således utsträckt), och emedan hennes skenbara rörelse icke försiggår med oändlig hastighet, kan man antaga, att hon under en hel dag står rätt i eqvatorn, och för denna dag kan eqvatorn sjelf anses som hennes dagbåge. Denna båge, liksom den dertill hörande nattbågen, omfattar 180°. Solen är således under detta dygn synlig i tolf timmar och osynlig i tolf timmar: dag och natt äro lika långa öfver hela jorden. Emedan eqvatorn har två skärningspunkter med ekliptikan, har året tvänne sådana dagar, vårdagjämningen (d. 21 Mars) och höstdagjämningen (d. 23 Sept). De punkter af eqvatorn, i hvilka en sådan skärning inträffar, kallas dagjämningspunkter. De äro icke fasta, utan förflytta sig årligen 50,3" från öster till vester.
Dagjämningspunkt, astron. Se Dagjämning.
Dagliga ankaret, sjöv. Se Ankare.
Dagligt allehanda, först annonsblad, sedan politisk tidning i Stockholm. "Kongl. tryckeriet" eller direktören Peter Momma begynte i början af Jan. 1745 utgifva "Politie- och commercietidningar samt andra för publico nyttiga efterrättelser" -- ett qvartblad hvarje lördag. Redan d. 23 Febr. s. å. utgåfvos två sådana blad. Det första hette "Stockholms veckoblad", med undertiteln "Lärda saker och rön"; det andra hade ofvanstående titel, men skulle "hädanefter ej
annars än med thetta weckoblad utgifvas". Med Veckobladet för d. 20 Okt. 1767 följde såsom bilaga "Allehanda", i ändamål att sprida Veckobladets annonser oftare än en gång i veckan. Under sistnämnda år utkommo 32 nummer; det 9:de och de derpå följande hade titeln "Dagligt allehanda". I början af 1768 lofvades, att detta blad skulle utdelas till Veckobladets prenumeranter alla dagar utom lördagen, då hufvudbladet utkom; men löftet hölls ej strängt förrän med 1769. År 1771 skildes Dagligt allehanda från Veckobladet, som upphörde med 1779, hvaremot det förra, redigeradt af assessoren Johan Pfeiffer, fortfor att utgifvas från "Kongl. ordenstryckeriet". Tidningen utvidgades med afseende på såväl text som annonser. Texten utgjordes hufvudsakligen af insända artiklar på vers och prosa. 1802 öfverflyttades tidningsprivilegiet på Pfeiffers systerson kaptenen Karl Schiöström, efter hvars död (1809) det öfverläts åt H. Battram (sedermera statssekreterare och friherre). Denne dog 1823, hvarefter statssekreteraren A. C. Kullberg, som redan länge förut haft med tidningens ledning att göra, för några månader öfvertog densamma jämte tryckeriet. Både tidningen och tryckeriet köptes i Dec. 1823 af grosshandlaren Pulchau, som skänkte dem till sin svärson J. P. Theorell. I Nov. 1824 utvidgades tidningsformatet från liten till stor qvart, 1836 till liten folio, och under årens lopp blef denna ytterligare förstorad. Som Stockholms egentliga annonstidning hade bladet fortgått till 1824, då "Stockholms dagblad" uppsattes. Först nu blef D. A. ett i egentlig mening politiskt blad. 1833, då Theorell sålde tidningen jämte tryckeriet, öfvertogs redaktionen af V. F. Dalman och N. Arfwidsson. Den senare drog sig efter få år tillbaka från tidningsgöromalen, men Dalman förblef redaktör till och med 1847. Det var Dalman, som gaf bladet dess politiska färg och betydelse. Efter hans frånträdande öfvertogs tidningen af E. Lindman, som afslöt densamma d. 12 Febr. 1849 (prenumeranterna fingo i ersättning "Aftonposten", hvilken 1849--50 redigerades af Dalman). Från och med 1851 blef Dalman medarbetare i tidningen "Bore", hvilken Jan.--Nov. 1851 hade som undertitel "Dagligt allehanda i Stockholm". Med samma undertitel utgafs Dec. 1851--Nov. 1859 "Svenska tidningen" af J. A. Hazelius. Från 1 Dec. 1859 började K. A. Lindström utgifva "Nya dagligt allehanda", som likväl, i motsats till Bore och Svenska tidningen, ej inköpte den gamla tidningsfirman, med hvilken ansågs följa rättigheten att mottaga vissa myndigheters annonser. "Dagligt allehanda" utgafs således kontinuerligt, om ock i skiftande form, Jan. 1745--Febr. 1849, och derefter "gick det igen" Jan. 1851--Nov. 1859 -- näst "Postoch inrikes tidningar" den längsta tidningsserie, som svenska publicitetens historia har att uppvisa. H. W.
Daglösen, insjö i Värmland, s. om Filipstad. Jämte flere andra sjöar -- Lungen, Öjevättern, Ullvättern, Frövättern och Alkvättern -- står den genom Timselfven i förbindelse med Möckeln, som genom Letelfven och Gullspångselfven har sitt utlopp i Vänern.
Källa: Project Runeberg ·
