Sida 8
Capsicum, bot. farmak.
Düsseldorf och målade, vanligen i svårmodigt elegisk stämning, urskog och ödefjäll, hälst med motiv från Telemarken. Hans taflor äro spridda åt flere håll. Kristiania galleri eger två målningar af honom, och Stockholms nationalmuseum en: Landskap i dimma (1850). Y. N.
Capponi, Gino, markis, italiensk lärd och statsman, f. 1792 i Florens, trädde 1848 i spetsen för toscanska regeringen, men drog sig redan 1849, efter slaget vid Novara, tillbaka till privatlifvet. 1859 slöt han sig till enhetspartiet och blef 1860 senator. Såsom medlem af "Accademia della crusca" deltog han i detta samfunds lexikaliska arbeten och egnade sig äfven åt förbättrandet af texten i Dantes "Gudomliga komedi". Bland hans historiska arbeten må nämnas Documenti di storia italiana (1836--37). Såsom blind gubbe dikterade C. sin fädernestads historia, hvilken utkom kort före hans död, 1876.
Capra, zool. Se Get.
Capraja (fordom Capraria, "get-ön"), en till italienska prov. Genua hörande liten ö i Medelhafvet, n. ö. om Korsika. Omkr. 700 innev., hvilka lifnära sig af fiske, get-skötsel och handel med vin och honung.
Caprara. 1. AEneas Sylvius C., general-fältmarskalk, f. 1631 i Bologna, d. 1701, trädde tidigt i den tyske kejsarens tjenst samt åtföljde grefve Montecuculi på hans fälttåg och på hans resa till Sverige (1653). 1674 blef han af Turenne slagen vid Rhen. Deremot stred han med framgång mot de upproriske i Ungern och mot turkarna (1683--86). -- 2. Johan Baptist C., kardinal, f. 1733 i Bologna, d. 1810, var befryndad med den föregående. 1801 blef han, efter att hafva användts i åtskilliga diplomatiska uppdrag, påflig legat hos franska republiken, med hvilken han 1802 afslöt ett konkordat. Såsom ärkebiskop af Milano krönte han 1805 Napoleon I till konung af Italien.
Caprella, zool., ett kräftdjursslägte af strupfotingarnas (laemodipodernas) grupp inom märldjurens (amfipodernas) ordning. Det utgör typ för familjen Caprellidae, som dessutom innefattar hvalfisklusen (Cyamus). Från detta slägte skiljer C. sig hufvudsakligen genom sin långsträckta, trådlika kroppsform. Hon lefver ett föga rörligt lif i hafvet, på klotång, och träffas ej sällan vid vestra kusten af Skandinavien. F. A. S.
Caprera ("get-ön"), liten klippö bland de Buccinariska öarna, n. ö. om Sardinien, vid östra inloppet till Bonifacio-sundet. Sedan 1854 har Garibaldi merendels haft sin bostad på denna ö.
Caprese, stad i den italienska prov. Arezzo, vid en biflod till Tiber. Omkr. 2,000 innev. Vin- och oliv-odling. I C. föddes Michelangelo 1475.
Capri, forntidens Capreae, ö vid inloppet till Neapolitanska bukten. 55 qv.-kilom. (1 qv.-mil). Omkr. 3,000 innev. Den vestra delen kallas Anacapri. Bergstoppen Monte Solaro är 610 m. (2,050 f.) hög. En af öns största märkvärdigheter är den 1826 af A. Kopisch upptäckta blå grottan. (Se Blå grottan på Capri.) Kejsar Tiberius tillbragte på C. de sista tio åren af sitt lif.
Capriccio [-pritjå], Ital., musikt., tonstycke, i hvilket komponisten icke strängt bundit sig vid några gifna former, utan modifierat dessa efter godtycke. -- Capriccioso, godtyckligt. Jfr. Kapris. A. L.
Caprice, Fr., nyck. Se Kapris.
Capricornis l. Nemorhedus, zool., ett indiskt antilop-slägte, hvars medlemmar (äfven honorna) ega jämförelsevis korta, koniska, bakåt böjda horn. Deras lefnadssätt är snarlikt gemsens. En art, goral, har hittills träffats endast på Nepals berg; en annan art, tar, hvars hanne (bock) får en rätt stor man, synes hafva en större utbredning, från Nepal måhända in i Kina. F. A. S.
Capricornus, Lat., "Stenbocken", astr., en af stjernbilderna i djurkretsen.
Caprifoliaceae, bot., en naturlig familj af dikotyledonernas grupp. Den innefattar buskar, som ofta äro slingrande eller krypande och hafva sambladig, vanligen mer eller mindre tydligt tvåläppig krona, fäst ofvanpå fruktämnet. Familjen, som ej är synnerligen artrik, tillhör den norra tempererade zonen och bergstrakterna af den heta. I Sverige finnas två slägten med fyra arter, bl. a. den välbekanta Linnaea. Flere arter odlas -- allmännast kaprifoliebusken (Lonicera Caprifolium) och snöbärsbusken (Symphoricarpus racemosus). Några anmärkningsvärdare egenskaper eger familjen ej. S. A.
Caprimulgus, zool. Se Nattskärra.
Capsicin (Kapsicin) och Capsicol (Kapsicol), farmak. Se Capsicum.
Capsicum, bot. farmak., ett till solanacéerna hörande slägte, som kännetecknas af halfklotformigt, kantigt tvärhugget blomfoder med sex små tänder samt af hjulformig blomkrona och bärlik, men läderartadt torrskalig, uppblåst frukt, innehållande en mängd frön. Slägtet är inhemskt i de varmaste delarna af Amerika, men flere arter odlas i andra land. C. annuum L. har genom odling fått många former, som ofta utgifvits för olika arter. Nu skiljer man emellan två hufvudformer, af hvilka den ena fått behålla det af Linné gifna namnet och den andra kallas C. longum. Det är af dem, som man får den officinella drogen fructus capsici, spansk peppar, hvilken består af de torra, mogna eller nästan mogna frukterna med qvarsittande foder och skaft. Frukterna äro 6--8 centim. (20--27 lin.) långa, till formen koniska, men vanligen hopklämda. Skalet är brunrödt, glatt och glänsande, mycket segt och nästan omöjligt att pulverisera, om det icke stötes med gummi och vatten till en deg, som får torka och sedan rifves till pulver. Fröen skola borttagas, förrän drogen användes. Smaken är brännande skarp, länge ihållande; lukt saknas. Af C. baccatum, C. crassum och C. frutescens m. fl., hvilkas frukter äro mycket mindre, endast 2--3 centim. (7--10 lin.) långa, beredes cayenne-peppar, en till soppor och flere andra rätter ofta använd krydda, som anlitas företrädesvis i varma land, för att lifva en förslappad matsmältning. -- Den verksamma beståndsdelen är capsicin (kapsicin). Detta har blifvit framstäldt dels såsom en mjuk, brunröd massa, med häftigt brännande smak, dels såsom
Källa: Project Runeberg ·
