Sida 289
Cornelius Nepos
hufvudman för en skola, på hvilken hela den konstnärliga verlden hade sin uppmärksamhet fäst. 1826--36 tecknade han för pinakotekets loggier en serie utkast till måleriets utvecklingshistoria under medeltiden och renaissancen. Dessa om rik uppfinningsförmåga vittnande teckningar blefvo sedan, af Zimmermann m. fl., på ett tämligen liflöst sätt utförda al fresco. Under tiden hade C. fått i uppdrag att förse den nybyggda Ludvigskyrkan med fresker. I dem ville han skildra den kristna idékretsen från verldens skapelse till domens dag. För att hemta inspiration till detta storartade verk uppehöll han sig i Rom 1830 och 1834--35. Den största af dessa målningar och tillika den största tafla, som någonsin blifvit målad, nämligen Yttersta domen, utförde han med egen hand 1836--40. Emellertid ansåg han sig hafva skäl till någon missbelåtenhet med sin ställning i München, och detta föranledde honom att lyssna till konung Fredrik Vilhelm IV:s inbjudning att öfvertaga ledningen af konstakademien i Berlin. Der inträffade han 1841, och med denna flyttning vidtager hans sista och minst lysande period. Det förnämsta bland de arbeten han utförde i Berlin är den stora cykeln af kartonger till religiösa väggmålningar för den tillämnade Campo santo. Grundtanken i dessa kompositioner skulle vara Romarebrefvets ord: "Syndens lön är döden, men Guds gåfva är det eviga lifvet genom Kristus Jesus, vår Herre". På dessa kartonger arbetade han ända in i sin lefnads afton, ehuru tanken på Camposanto-byggnaden uppgafs redan 1848. Från Berlin gjorde C. på sin ålderdom flere resor till Rom, men tillbragte från 1861 återstoden af sitt lif i hemlandet. Han dog i Berlin d. 6 Mars 1867.
Huru olika an omdömena om C. utfallit, stämma dock alla öfverens deri, att hans storhet berodde på kompositionen och att hans svaghet låg i färgen, samt i en, till följd af bristande naturstadium, ofta vårdslösad teckning. Han var en reflekterande och filosoferande konstnär. Den djupa betydelsen i hvarje figur och den sinnrika idéförbindelsen mellan de enskilda delarna utgjorde hufvudsaken i hans komposition. För honom var tanken allt; också har hans verksamhet blifvit af tyskarna betecknad med namnet "gedankenmalerei". C. tillbakavisade allt smått och vanligt; hans tankar röra sig uteslutande i en upphöjd, för de flesta menniskor främmande verld. I öfverensstämmelse med sin ovanliga, mäktiga natur hade han endast den monumentala konsten i sigte. Liksom Michelangelo ansåg han oljemålningen vara en sysselsättning för qvinnor. Också äro hans stafflibilder icke flere än tre, och ingen af dem förråder en mästares hand. På den egentligen praktiska sidan af sin konst lade han mindre vigt, och af detta skäl lemnade han oftast åt andra att utföra hans freskoarbeten. C. studeras derför bäst i sina teckningar. En populär målare blef han aldrig; lika berömdt som hans namn var, lika oförstådd af folket var hans verksamhet. R-n.
Cornelius, Peter, tysk tonsättare och författare, den förres brorson, f. 1824, d. 1874, studerade musik för Dehn, i Berlin, verkade
1853--60 i Weimar jämte Liszt för Wagners idéer, flyttade sedan till Wien och blef 1864 professor i harmonilära vid k. musikskolan i München. Hans kompositioner utgöras af operorna Der Cid och Der barbier von Bagdad (ett ej lyckligt försök att tillämpa Wagners teori på den komiska operan) samt en mängd sångcykler, af hvilka de första äro excentriska i formen, hvaremot de sist författade röja större klarhet. C. uppträdde äfven med lyriska dikter äfvensom med öfversättningar och uppsatser för "Echo" och "Neue zeitschrift für musik". A. L.
Cornelius, Carl Alfred, universitetslärare, författare, föddes i Södra Vi socken af Kalmar län d. 10 Febr. 1828, blef student i Upsala 1845, filos. doktor 1851, teol. kandidat 1852 och docent i kyrkohistoria 1853. År 1855 utnämndes han till lektor i teologi i Hernösand och blef s. å. prestvigd. En del af vårterminen 1856 och hela läsåret 1856--57 förestod han professuren i exegetik vid Upsala universitet. 1859 utnämndes han till lektor i teologi vid Linköpings elementarläroverk, men hann icke tillträda denna befattning, enär han 1860 blef teologie adjunkt vid Upsala universitet. 1862 utnämndes han till Kalseniansk professor i teologiska prenotioner och kyrkohistoria. 1864 var han (i tredje rummet) uppförd på förslag till biskop i Hernösand och 1871 (likaledes i tredje rummet) till samma ämbete i Karlslad. Vid jubelfesten i Lund 1868 promoverades han till teologie doktor (primus). Såsom representant för teologiska fakulteten i Upsala deltog han i 1868 och 1878 års allmänna kyrkomöten. En af honom sistnämnda år väckt motion om domkapitlens ombildning föranledde en underd. skrifvelse med anhållan, att K. M. måtte för nästa kyrkomöte framlägga förslag till författning angående nämnda institutioners sammansättning och verksamhet. -- Utom åtskilliga disputationer och tidskriftsuppsatser har C. författat Lärobok i kyrkohistoria (1860; 9:de uppl. 1878), Öfversigt af religionens historia (1861; 3:dje uppl. 1873), Om prestbristen och dess afhjelpande (1862), Handbok i svenska kyrkans historia (1867; 2:dra uppl. 1875), Handbok i kyrkohistorien (1872; 2:dra uppl. 1876), Theologiska praenotioner (1872) och Några bidrag till Upsala theologiska fakultets historia (i tre rektorsprogram, 1874--75).
Cornelius Nepos, romersk författare, bördig från öfre Italien. Hans lefnadstid anses falla emellan 94 och 24 f. Kr. Säkert är, att han var samtida med Atticus och Cicero, ehuru han var något yngre än dessa, äfvensom med Catullus. Af hans skrifter är endast en ringa del i behåll. Utom kärleksdikter författade han Chronica (3 böcker), Exempla (5 böcker) och biografier öfver berömda män, De viris illustribus (16 böcker). Af det sistnämnda verket finnes nu qvar boken om berömda utländska (icke-romerska) fältherrar -- "De vita excellentium imperatorum" -- samt lefnadsbeskrifningarna öfver Cato och Atticus. Äfven Ciceros lif skildrade han i en skrift, som gått förlorad. -- C. röjer föga historisk kritik, och hans framställningssätt har åtskilliga svagheter. Språket är dock enkelt och naturligt, till följd hvaraf
Källa: Project Runeberg ·
