Sida 367
Czartoryski, polsk adlig ätt
uppträdde i Mindre Asien, och blef till lön derför en fristad, men miste friheten under kejsar Tiberii tid. Under Konstantin den store gjordes det till hufvudstad för provinsen Hellespontos. C. fortfor att vara frejdadt för sin skönhet, sin rika handel och sin skeppsfart, tills det genom upprepade jordbäfningar miste sin välmåga och slutligen intogs af araberna (675). Stadens guldmynt hade i den gamla tiden kurs på vidsträckta områden. Man antager, att den moderna benämningen "zekin" bildats af dess namn (kyzikenos stater). På dess plats ligger nu en ort, som kallas Aidindsjik eller Temasjolik. Hd.
Czacki [tsjatski], Tadeusz, grefve, polsk skriftställare, f. 1765, förlorade, efter Polens andra delning (1793), sina gods och slog sig då ned som lärare i Krakov, men återfick sedermera af kejsar Paul I sin egendom och verkade derefter ifrigt för folkundervisningens och nationalkänslans höjande i de gammalpolska provinserna. Till följd af sistnämnda omständighet blef han i Petersburg framställd som en ungdomens förförare; men han visste försvara sig så väl, att kejsar Alexander 1807 utnämnde honom till vice kurator för den offentliga undervisningen i de vestra guvernementen. Död 1813. C:s förnämsta arbete är O litevskich i polskich pravach (1800), hvilket handlar om de polska och litauiska lagarna.
Czajkovski [tsjaj-], Michael, polsk novellförfattare, föddes 1808, utvandrade 1832 till Paris och sändes 1840 af furst Czartoryski och franska regeringen till Konstantinopel för att motverka Rysslands politik. När ryska regeringen 1850 energiskt fordrade, att han skulle utlemnas eller åtminstone aflägsnas från Turkiets hufvudstad, öfvergick han till islam och antog namnet Sadyk pascha. 1854 anförde han på Krim en afdelning turkiska kosacker, och 1860 användes han som politisk kommissarie i Bulgarien för att bekämpa panslavismen. 1873 försonade C. sig med ryska regeringen och bosatte sig i Ryssland. -- Hans noveller, hvilka kännetecknas af en liflig framställning, utgöra till större delen historiska skildringar af kosackernas och Donau-slavernas lif. Den förnämsta bland dem är Vernyhora (1837). Bland de öfriga må nämnas Poviesci kozackie (1837), Kirdzali (1839), Stefan Czarniecki (1840), Gavedy (1840), Ukrainski (1841) och Bulgaria (1874). En reviderad upplaga af hans samlade berättelser utgafs 1862--74.
Czapka [tsjap-], P., fyrkantig yttermössa; ett slags polsk nationalmössa.
Czar, polsk form för det ryska tsar, namn på ryska rikets beherskare. Jfr Cesarevitsch och Tsar.
Czarniecki [tsjarnietski], Stephan, polsk fältherre, f. 1599, egnade sig tidigt åt krigareyrket, men kom först vid framskriden ålder att spela någon större militärisk rol. Han deltog i bekämpandet af det långvariga kosackuppror, som utbröt 1648, föll derunder slutligen i fiendehänder och hölls i tvåårig fångenskap. Efter att hafva blifvit frigifven ställdes han i spetsen för en polsk här och stridde med framgång i Ukrajna,
då han genom Karl X Gustafs anfall (1655) kallades tillbaka in i Polen. I två månader försvarade han med hjeltemod det af svenskarna belägrade Krakov; först hungersnöden tvang honom att uppgifva staden (1655). Ehuru svenskarnas segrar spridde modlöshet bland polackerna i allmänhet, gaf C. ej vika. Han grep till det lilla kriget och beredde svenskarna ofta stort afbräck. Efter det för polackerna olyckliga slaget vid Varsjav (1656) fortsatte han en tid bortåt striden, i spetsen för 5,000 tatarer. Svenskarnas fördrifvande ur Polen var i väsentlig mån hans verk. 1658 skickades han, med 6,000 man till Danmarks hjelp och utmärkte sig i synnerhet vid intagandet af ön Als, då han och hans ryttare på sina simmande hästar öfvergingo Alssundet. Men Polens strid med Ryssland ryckte C. inom kort till en annan krigsskådeplats. Han slog ryssarna 1660 i tvänne drabbningar och vann sedermera flere framgångar öfver kosackerna. C. hedrades med stora förläningar och utnämndes till hetman. Under pågående krig mot kosackerna dog C. i Volhynien 1665. Han är en af Polens största krigaregestalter.
Czartoryski [tsjar-], polsk adlig ätt, som har sitt namn efter den lilla staden Czartorysk i Volhynien och härstammar från furst Korygiello, en son till den litauiske fursten Olgerd, hvilken stupade vid Vilna 1390. Slägten fick 1623 tysk riksfurstlig värdighet och 1788 ungersk magnatvärdighet. -- 1) Adam Kasimir, furst C., f. 1734, intog genom sin börd, rikedom och begåfning en så framstående plats bland sina landsmän, att de efter August III:s död (1763) ville göra honom till sin konung. Katarina II:s inflytande skaffade dock Stanislaus Poniatovski kronan. Sedan genom Polens första delning (1772) Galicien, der C:s egendomar lågo, tillfallit Österrike, gick C. i österrikisk tjenst och blef fältmarskalk. Han deltog likväl i den polska riksdagen 1788--91 och arbetade der med ifver och inflytande för en ny mot Ryssland riktad författning. När konung Stanislaus slöt sig till det ryska partiet och C:s bemödanden visade sig fruktlösa, drog fursten sig undan till sina gods. Under striden mellan Napoleon och Alexander 1812--13 var C. polsk riksdagsmarskalk och bragte 1812 års konfederation till stånd. Död 1823. -- 2) Adam Georg, furst C., den förres son, f. 1770, afslutade sina studier i Frankrike och England och gick sedan i statens tjenst. Under Kosciusko kämpade han 1794 mot ryssarna, och efter Polens tredje delning (1795) sändes han som gisslan till Petersburg. Der vann han genom sitt manliga väsende en varm vän i storfursten Alexander, som efter sin tronbestigning gjorde honom till utrikesminister (1802) och derjämte till kurator för de polska läroverken (1803). 1805 tog C. afsked från sitt förra ämbete. Sedan var han Alexander följaktig i krigen mot Napoleon och vid intåget i Paris 1814. Året derefter vardt han medlem af polska riksdagens senat. Då emellertid den konstitutionella frihet, om hvilken C. drömt, visade sig vara skenbar, och då den ryska styrelsen, utan att akta på C:s förböner, med
Källa: Project Runeberg ·
