Sida 643
Ditmarsken
vatteninsekter eller möjligen i en liten landsnäcka och undantagsvis i menniskan. Derefter förlora de svansarna och inkapslas i sina nya värdars kroppar såsom "trematodpuppor" samt få en dubbel krona af hakar omkring hufvudet. Sedan blifva de, tillika med sina värdar, snäckorna (sniglarna) eller insekterna, nedsväljda af betande får eller andra djur, antagligen med det vatten, som djuren dricka ("passiv migration"). I dessa slutliga värdar brista de cystor, som omgifva trematodpupporna, och dessa flytta sig derefter, med hjelp af sina hakar, till det för dem bäst passande organet, t. ex. lefvern (hos fåret), hvarest deras könsorgan utvecklas, och derigenom är den fullmogna trematodtypen uppnådd. Då nu lefverigelns embryon utvecklas i vatten och mellanformerna i distomernas generationsvexlingskedja uppehålla sig i lägre och mindre sötvattensdjur, så förklaras deraf lätt det sakförhållandet att endast de fårhjordar, som beta å vattensjuka marker, angripas af "igelsjukan". O. T. S.
Distorsion (Lat. distorsio, af distorquere, förvrida), med., ett slags ledvrickning, som uppkommer genom yttre våld eller genom ett fall, hvars verkan är sådan, att de benytor, hvilka sammansätta en ledgång, drifvas i sär, men utan att lemna hvarandra. (Om benytorna aflägsna sig från hvarandra, uppkommer ett annat slags ledvrickning, en verklig luxation.) Äfven de band (ligament), som på sidorna skydda leden, blifva vid distorsionen mer eller mindre tänjda samt kunna delvis eller helt och hållet brista. Derpå kan följa en ganska betydlig smärta, svullnad omkring och inuti leden samt t. o. m. verkliga ledgångsinflammationer. Äfven i lindrigare fall blir ledens funktion lidande, så att rörelserna hindras; i svårare eller försummade fall kan detta hämmande af rörligheten fortfara länge eller för alltid. Fordom behandlades detta tillstånd uteslutande med antiflogistiska medel: iglar, koppning, köld och framför allt hvila. Ett i alla afseenden bättre medel är massagen. Denna ej allenast medför en hastigare hjelp, utan tillåter patienten att redan i början begagna den sjuka extremiteten, hvarigenom styfheten lätt förebygges. Någon gång förekommer distorsion jämte brott af ben i ledens närhet. Behandlingen af sådana fall är långt svårare, men massagen är ej ens då alltid utesluten. Rsr.
Distrahera (Lat. distrahere, draga åtskils), afleda (uppmärksamheten), göra tankspridd, störa. Jfr Distraktion.
Distrait [-trä], Fr., tankspridd. Jfr Distrahera.
Distraktion (Fr. distraction), tankspriddhet, förvirring. Jfr Distrahera.
Distribuera (Lat. distribuere), indela, fördela, utdela, sprida. Särskildt användes detta ord om den verksamhet, som en bokhandlare utöfvar, när han åtagit sig att på vissa vilkor till allmänheten befordra (men ej bekosta) ett literärt alster (s. k. distributionsaffär). Jfr Bokhandel, II, sp. 803 o. f. -- Distribution, indelning, fördelning, spridning. -- Distributiv, indelande, fördelande. Distributiva partiklar, gramm., indelande partiklar, t. ex. dels--dels, än--än.
Distrikt (Med. Lat. districtus, domsrätt, af Lat. distringere, utsträcka, utspänna), landsträcka, område. I många land nyttjas detta ord som officiel benämning på de områden, till hvilka åtskilliga ämbets- och tjenstemäns verksamhet är begränsad. Detta är t. ex. i Sverige förhållandet inom armén (militärdistrikt), bergsstaten, jernvägstrafikstaten, läkarestaten, lots- och fyrinrättningen, skogsstaten, tullstaten, vägoch vattenbyggnadskåren m. fl. -- Distriktschef, titel för cheferna i vissa förvaltningsdistrikt.
Disunerade (Desunerade) greker l. Icke-unerade greker. Se Desunerade greker.
Dita-bark, Cortex alstoniae l. C. echitis, farmak., är barken af Alstonia scholaris R. Br. (Echites scholaris L.), ett till nat. fam. Apocyneae K. Br., kl. Pentandria L. hörande resligt och vackert träd, som förekommer i skogarna på Ostindiens öar. Barken, som mer än ett århundrade varit känd såsom ett bittert och magstärkande medel, är, under namnet c. tabernaemontane, officinell på Java. Äfven i den engelsk-ostindiska farmakopén är den upptagen. Nyligen har den blifvit prisad såsom ett kraftigt medel mot frossan, och försök med det ur denna bark framställda ditaïnet hafva ådagalagt, att detta medel, i samma dos som kinin, eger förmåga att bota nämnda sjukdom. Ditaïnet är ett ej kristalliserande, svartbrunt, extraktlikt ämne. Man har ur detsamma framställt ett annat ämne, ditamin, samt -- enligt en nyare, men ej bekräftad uppgift -- äfven kinin. Skulle kinin verkligen finnas i dita-barken, så vore detta af den allra största vigt, emedan man då egde en ny och riklig källa för erhållandet af denna oumbärliga alkaloid. O. T. S.
Ditaïn och Ditamin, farmak. Se Ditabark.
Diteism (af Grek. dis, dubbelt, och theos, gud), tron på två gudar. -- Diteist, en som tror på två gudar. Jfr Teism.
Dithmar, tysk biskop. Se Dietmar.
Dithmarschen. Se Ditmarsken.
Ditmar l. Dittmarsz, Henrik, dansk målare, f. i början af 1600-talet, sannolikt i Tyskland, arbetade 1658--60 eller ännu något längre i Hamburg och åtminstone från 1670 i Danmark, der han dog 1677 l. 1678. En större tafla af honom, Fredrik III:s lik på paradsängen, förvaras i Roskilde domkyrka. För öfrigt målade han en mängd porträtt, af hvilka åtskilliga äro återgifna i kopparstick. Ph. W.
Ditmarsken (Dithmarschen), vestra delen af det forna hertigdömet Holstein, begränsas i s. af Elbe, i v. af Nordsjön, i n. af Eider och i ö. af en rad sjöar och träsk. Arealen omkr. 1,375 qv.-kilom. (25 qv.-mil). Omkr. 75,000 innev. Vestra delen, som ligger så lågt, att den måste genom dammar skyddas för öfversvämningar, består af ett fruktbart, med kanaler genomdraget marskland, mer egnadt för boskapsskötsel än för åkerbruk. Östra delen är ett vågformigt, skogrikt högland. Fordom var D. indeladt i två landskap, och dessa bilda numera hvardera en krets i preussiska provinsen Schleswig-Holstein. I den ena kretsen, Norder-Dithmarschen, 609 qv.-kilom. (11,06 qv.-mil), med 35,750 innev. (1875), ligger köpingen Heide,
Källa: Project Runeberg ·
