Sida 28
Carolina, jur., förkortning af Constitutio criminalis carolina
revolutionen d. 4 Sept. 1870 blef han mär i ett arrondissement i Paris. 1871--76 var han medlem af nationalförsamlingen, ocj sedan dess har han varit medlem af senaten. 1830 utgaf han Exposé de la doctrine saint-simonienne.
Carnuntum, fordom stad i Pannonien vid Donau. Det var ursprungligen en keltisk ort. Sedermera blef det en romersk lägerplats och station för Donau-flottiljen. I C. vistades Marcus Aurelius tre år, och der utropades 193 Severus till kejsare. Ruiner deraf finnas i Nedre Österrike, vid Haimburg, ö. om Wien.
Caro, Annibale, italiensk skriftställare, f. 1507, blef 1543 hertig Pietro Lodovico Farneses af Parma sändebud i Rom och 1547 sekreterare hos dennes söner kardinalerna Ranuccio och Alessandro Farnese. Död 1566. Af hans arbeten, som i formelt hänseende anses klassiska, må nämnas en öfversättning af Virgilii AEneid (1581), komedien Gli Straccioni (1582) äfvensom diktsamlingarna Rime och Canzoni samt La ficheide, en lofsång öfver fikonfrukten. Hans samlade verk utkommo 1757. I anledning af en dikt till huset Valois' ära uppstod mellan C. och Castelvetro en ytterst häftig literär strid; den förre beskylles t. o. m. att hafva sökt lönnmörda den senare.
Caro, Jakob, tysk historieskrifvare, till börden jude, f. i Gnesen (i preussiska prov. Posen) 1836, slog sig 1863 ned som docent i Jena samt blef 1864 e. o. professor i historia derstädes och 1868 professor i samma ämne i Breslau. Han har författat åtskilliga smärre politiska uppsatser, artiklar för Bluntschlis statslexikon, essays o. s. v. samt Das interregnum Polens im jahr 1586 oder die häuser Zborovski und Zamojski (1861) m. m. För den Heeren-Ukertska samlingen har C. fortsatt Ropells der påbegynta Geschichte Polens (1865--68).
Carocha [-sja], Port., Sp. coroza, hög, spetsig, med åtskilliga symboliska figurer utstyrd mössa, hvilken påsattes dem, som blifvit lifdömda af inqvisitionen.
Carole [-rål], Fr. (Med.-Lat. coraula, sannolikt af Lat. chorula, af chorus, chördans), en gammal fransk ringdans, hvilken utfördes under en solosång (chanson de carole), hvars omqväde upprepades af alla de dansande. Det motsvarande engelska ordet, carol, har betydelsen andlig jubelsång (christmas carol, julsång).
Caroli, Petrus (Per Karlsson), biskop, Erik XIV:s gunstling, f. i Skeninge 1510, studerade en tid utrikes, bl. a. under Luther och Melanchthon, och fick magistergraden vid ett utländskt universitet. Efter hemkomsten blef han prestvigd och utnämndes 1540 till hofpredikant samt 1541 till kyrkoherde i sin födelsestad. Hans smidighet och omfattande bildning gjorde honom omtyckt vid hofvet, i synnerhet hos prins Erik, på hvars rekommendation han 1555 blef kyrkoherde och superintendent i Kalmar. Sedan Erik 1558 flyttat sitt hof till nämnda stad, vardt C. hans dagliga sällskap. Straxt efter Eriks tronbestigning insattes C. till ledamot af "Konungens högsta nämnd" och underhöll från Kalmar framgent en liflig brefvexling med konungen, till hvilken han inberättade hvad märkligt som
tilldrog sig i hans trakt. Hans nit blef ej obelönadt: det ena pastoratet efter det andra öfverlemnades till honom -- slutligen uppbar han inkomsterna af fem sådana --, och i Maj 1567 förordnades han till "prokurator" i Småland, en förtroendesyssla, närmast jämförlig med ett ståthållareskap. Några veckor efter denna utnämning inträffade Sturemorden. C. vistades vid den tiden i Upsala, under flitigt umgänge med Erik. Det var omedelbart efter ett längre samtal med C., i närheten af slottet, som Erik rusade in i Nils Stures fängelse och begynte sina blodsdåd. Huruvida C. genom sina råd och skrämmande anspelningar sporrade honom dertill är ännu outredt. Sjelf sade han sig hafva haft ett kristligt samtal med konungen. Erik gaf honom den ena dagen skulden till gerningen, och den andra fritog han honom från all orsak dertill. Johan och samtiden dömde honom, skyldig. För detta -- verkliga eller förmenta -- brott och för svåra beskyllningar mot Johan blef C. straxt efter Eriks afsättning dömd till döden, men fick nåd och förvisades till Finland. 1570 återfick han icke allenast friheten, utan äfven sitt superintendentsämbete och smög sig t. o. m. in i den nye konungens ynnest, i synnerhet genom sin ifrån för antagandet af 1577 års half katolska liturgi -- förut hade han inför Erik beskärmat sig öfver Vadsteria-nunnornas "envisa papisteri" -- och fick 1582 fullmakt på biskopsstolen i Linköping, der han dog 1587. Kryperi, maktlystnad och snikenhet, men derjämte kraft i utöfningen af ämbetet och en hedrande omvårdnad om stiftets skolor och bibliotek voro de utmärkande dragen hos "Kalmarne herr Per" eller "Mäster Per", som C. kallas i samtida handlingar. J. Th. W.
Carolina, namn på två af Förerita staterna i Nord-Amerika. Se Nord-Carolina och Syd-Carolina.
Carolina, La, stad i spanska prov. Jaen (Andalusien). Omkr. 4,000 innev. C. är den vigtigaste af de 1769, under Karl III:s regering, grundade protestantiska kolonierna i Sierra Morenas bergstrakter.
Carolina (egentl. Academia carolina), Karolinska universitetet i Lund, så kalladt med anledning deraf att det grundlades af Karl X.
Carolina, jur., förkortning af Constitutio criminalis carolina (i citat betecknad med CCC), den latinska benämningen på kejsar Karl V:s s. k. "Peinliche gerichts-ordnung" af år 1532. Denna föranleddes af det bedröfliga tillstånd, hvari den tyska straffrätten och straffprocessen befunno sig vid medeltidens slut. Redan under den senare hälften af 1400-talet hade till riksdagarna framburits allt starkare klagomål öfver de godtyckliga bestraffningar domstolarna tilläto sig, öfver oredan och förvirringen i brottmålsförfarandet samt öfver det lättsinniga sätt, hvarpå tortyren användes inom detsamma; men dessa klagomål hade icke ledt till någon påföljd. Den, som mest bidrog till att en reform slutligen kom till stånd, var en genom lärdom och politisk klokhet utmärkt man, friherre Johan von Schwarzenberg. Såsom minister ("landhofmeister") hos furstbiskopen af Bamberg utarbetade han en
Källa: Project Runeberg ·
