Sida 628
Diploskop
1700-talet blefvo de diplomatiska konstgreppen finare, och i stället för deri skrytsamma lyx, hvilken sändebuden utvecklat under 1600-talet, framträdde ett cirkladt och minutiöst etikettväsende. Derjämte började utrikesministrarna föra sina underhandlingar hufvudsakligen genom depescher. Denna diplomati, som fotade sig på en dynastisk folkrätt, representerades förnämligast af österrikiske utrikesministern Kaunitz (1753--92). Fredrik II (1740--86) och Franklin (1776--82) söndersleto den hemlighetsslöja, hvari diplomatien förut insvept sig, och togo den offentliga meningen, i stället för gamla pergament, till grundval för sina rättsdeduktioner. Franklin förklarade dessutom krig mot etiketten. Franska revolutionen stödde sig på en ideal naturrätt äfven uti internationella frågor och förkastade, liksom Franklin, det diplomatiska ceremoniväsendet. Under det första franska kejsaredömet, synnerligast medan Talleyrand var utrikesminister (1804--09), iakttogos i Frankrike forna tiders diplomatiska former. Kongressen i Wien 1815 sökte återupplifva den gamla etiketten i all dess stränghet, men utan att lyckas. Restaurationens diplomati, hvars förnämste representant var den österrikiske utrikesministern Metternich (1821--48), var till sin natur afgjordt dynastisk, omgaf äfven de enklaste underhandlingar med den djupaste hemlighetsfullhet och bemötte den offentliga meningen med förnäm ringaktning. Genom Juli-revolutionen (1830) fick restaurationsdiplomatien en farlig stöt, och genom Napoleon III (1852--70) krossades den helt och hållet. Nämnde kejsare gaf upphofvet till en diplomati, som har nationalitetsprincipen till grundval och som, i stället för att söka sitt stöd i hemlighetsmakeri, ofta lägger i dagen en öfverraskande öppenhet och söker genom pressen förbereda och vinna den offentliga meningen. Ett karakteristiskt drag hos denna diplomati är dess utpräglade smak för konferenser. Hela den europeiska diplomatien har numera i allt väsentligt antagit de principer, på hvilka Napoleon III grundade sin utrikespolitik. Särskildt har den, efter stor måttstock och med öfverlägsen talang, tillämpats af Cavour (1850--61) och Bismarck (från 1862). -- Diplomatien har i allmänhet bidragit att gifva en humanare prägel åt de internationella förhållandena och i betydlig mån medverkat till att minska krigens antal. Bland dess segrar i vår tid böra särskildt framhållas slafhandelns undertryckande, sjöfartens emancipation på de stora europeiska farvattnen, ett större skydd för privategendom under sjökrig och för sårade i fält samt slutligen en mildring i krigets fasor (Bruxelles-konferensen 1874). -- De diplomatiska underhandlingarna, synnerligast de skriftliga, fördes till Ludvig XIV:s tid på latin, men sedan Frankrike under denne konung blifvit Europas mest betydande stat, vardt franskan diplomaternas språk. B. F. O.
Diplomatik, den vetenskap, som sysselsätter sig med undersökning och kritik af de urkunder (företrädesvis äldre sådana), som hafva afseende på det offentliga lifvet. Jfr Diplom och Diplomatarium. -- Diplomatisk, som har afseende på diplomatik eller diplomati; noggrann;
slug, beräknande; samvetsgrant utförd, i minsta detalj kontrollerad ("diplomatisk noggranhet").
Diplomatiska kåren, Fr. Corps diplomatique, benämning på samtliga de utländska sändebud, som äro ackrediterade vid ett hof (i dagligt tal äfven legationernas sekreterare och attachéer). Som korporation uppträder denna kår vid kröningar, hoffester, gratulationer o. s. v. samt har dervid merendels till förman (doyen) det af första klassens sändebud, som längst varit ackrediteradt vid det hof, der kåren representerar sina regeringar. I katolska stater fungerar vanligen påfvens sändebud (nuntius) som förman.
Diplometer (af Grek. diplus, dubbel, och metron, mått), fys., en apparat, med hvars tillhjelp man kan öfvertyga sig om att, då båda ögonen äro riktade mot en viss punkt och så ackommoderade, att denna punkt ses tydligt, man ser dubbelt, icke allenast inom den vinkel, som bildas af synlinierna till punkten, samt inom dennes vertikalvinkel, utan ock på ett visst afstånd utom denna vinkel. L. A. F.
Diplopi (Fr. diplopie, af Grek. diplus, dubbel, och ops, öga), dubbelseende, patol., ett sjukligt tillstånd, hvarunder föremålen synas dubbla. Vanligen beror dubbelseendet derpå att ögonaxlarnas riktning blifvit rubbad, så att bilderna af föremålen ej falla på hvarandra motsvarande punkter af näthinnan. Detta är fallet vid förlamningar af ögonmusklerna. Bilderna äro antingen korsade, så att den venstra bilden tillhör det högra ögat och tvärtom, då de muskler, som rulla ögat inåt, äro försatta i overksamhet, eller liknämniga, då de yttre musklerna äro de lidande. Vid skelning skulle således alltid patienterna se dubbelt; men vanligen göra de det icke, emedan de snart lära sig att undertrycka bilden från det afvikande ögat. Alla skelande se naturligtvis enkelt, om det ena ögat öfvertäckes. Men det finnes också en form af dubbelseende, som tillhör blott ett enda öga. Detta förekommer, då större oregelmässigheter finnas i de ljusbrytande organen i ögat, såsom vid vissa ojämnheter i hornhinnan, vid lägeförändringar af linsen, ja någon gång vid börjande grå starr, och är detta symptom under stundom det första, som leder uppmärksamheten på denna sjukdom. -- Dubbelbilder hafva för öfrigt alla menniskor under fullt normala förhållanden, fastän man vanligen är omedveten derom. Lättast kan man få sådana bilder att framträda, om man ställer två brinnande ljus på något afstånd rätt bakom hvarandra. Om man skarpt fixerar det närmaste ljuset, synes det aflägsnare dubbelt och äro bilderna liknämniga; betraktar man deremot den aflägsnare lågan, synes den närmare dubbel med korsade bilder. På detta fullt naturliga förhållande beror i sjelfva verket vår uppfattning om föremålens respektiva afstånd, det stereoskopiska seendet. Jfr Stereoskop. Rsr.
Diploskop (af Grek. diplus, dubbel, och skopein, betrakta), fys., en apparat för iakttagande af s. k. subjektiva färger. En skifva, som kan sättas i rotation och som på ena hälften är röd, på den andra grön, betraktas genom två rör på sådant sätt att det ena ögat ser endast det röda och det andra endast det gröna. Om ljusintrycket
Källa: Project Runeberg ·
