Sida 116
Champagne
från den sistnämnde (27 Okt. s. å.), hvaruti han vägrade att låta sig bindas af några vilkor för kronans ernående eller lemna några garantier för folkfriheten, omintetgjorde hvarje tanke på fusionens fortvaro och en legitimistisk restauration. Hos C. lefver, jämte idén om ett "konungadöme af Guds nåde", öfvertygelsen att påfvens verldsliga makt måste försvaras. "Han vore färdig", skref han med afseende derpå 1861, "att med sitt blod köpa framgången af en sak, som är Frankrikes, kyrkans och Guds egen". -- C. ingick d. 16 Nov. 1846 äktenskap med den rike hertigens af Modena dotter Maria Teresia, men har med henne inga barn. J. Th. W.
Chambre [sjangbör], Fr. (af Lat. camera), kammare, rum, gemak; domstol (se följ. ord), ämbetslokal; "kammare", såsom afdelning af folkrepresentationen (motsvarande det engelska house). -- Chambre ardente, med ljus upplyst likrum; ett slags domstol (se nedan). -- Chambre garnie, möbleradt rum.
Chambre ardente [sjangbör ardangt], Fr., "glödande kammare", namn på några i Frankrike för särskilda ändamål inrättade tillfälliga domstolar, så benämnda sannolikt derför att det straff de ådömde merendels var bålet. Med detta namn betecknades särskildt det utomordentliga inqvisitionstribunal, som 1535, till protestanternas förföljande, nedsattes af Frans I och som dömde i andra instansen. Under Henrik II organiserades en annan "chambre ardente", med samma uppgift, och under Ludvig XIV inrättades 1677 en tredje, för att anställa undersökningar rörande de rykten om förgiftningsfall, hvilka kommit i omlopp efter markisinnans de Brinvilliers död. Sistnämnda domstol, Cour des poisons, bragte flere personer ur de högsta samhällsklasserna, såsom marskalken af Luxemburg och prinsessan Louise af Savojen, inför sina skrankor. Dess verksamhet upphörde 1680. Jfr föreg. ord.
Chambre introuvable [sjangbör ängtrouvalböl], Fr., "oupphinnelig kammare", ett namn, som Ludvig XVIII gaf den 1815, efter restaurationen, samlade deputerade-kammaren (andra kammaren), hvilken utmärkte sig genom fanatisk rojalism; namnet har sedermera användts i tadlande bemärkelse.
Chambrière [sjangbriär], Fr. (af chambre, kammare), egentl. kammarjungfru, kammarsnärta; i öfverförd bemärkelse: stallmästarepiska. (Jfr i afseende på begreppsöfvergången Sv. snärt och snärta, samt T. zopf, hårpiska, och zofe, kammarjungfru.) R. G.
Chamfort [sjangfår] l. Champfort, Sebastien Roch Nicolas, fransk skriftställare, f. 1740, kom vid unga år till Paris, der han först försökte sig som tidningsskrifvare. 1764 framträdde han med den versifierade komedien La jeune indienne ("Den indiska flickan"), som 1770 efterföljdes af komedien Le marchand de Smyrne ("Slafhandlaren i Smirna"), i hvilken han förfäktade jämnlikhetsgrundsatsen. Tragedien Mustapha et Zéangir (1776) mottogs med köld af publiken, men skaffade honom en sekreterarebefattning hos prinsen af Condé samt drottning Marie Antoinettes beskydd och en kunglig pension. 1781 blef han medlem af Franska
akademien, som 1769 prisbelönat hans Eloge de Molière. C:s yppersta arbete är Pensées, maximes, anecdotes, dialogues (1803; ny uppl. 1860). Den bästa upplagan af hans verk utgafs 1852 af Houssaye. -- 1789 års revolution grep C. mäktigt och kom honom att sluta sig till Mirabeau. Senare blef han bibliotekarie vid nationalbiblioteket, men 1793 afskedades han från denna befattning och kastades i fängelse, derför att han uppträdt mot skräckregeringen, hvars våldspolitik han karakteriserade i det qvicka yttrandet: "Var min bror, eljest dödar jag dig". Död 1794 till följd af ett sjelfmordsförsök.
Chamisso [sja-], Adelbert von (egentl. Louis Charles Adelaïde de C.), tysk skald och naturforskare, f. 1781 på slottet Boncourt i Champagne, åtföljde 1790 sina föräldrar till Berlin, ingick i preussisk krigstjenst, men återvände, efter fälttåget 1806, till Frankrike, åtföljde 1815--18 såsom naturforskare den ryska verldsomseglaren "Rurik" under O. von Kotzebue och fick efter sin återkomst anställning vid den botaniska trädgården i Berlin. Död derstädes 1838. De första af C:s dikter utgåfvos i den af honom och Varnhagen von Ense utgifna "Musenalmanach". Hans berömdaste verk är sagan Peter Schlemihl (1813), berättelse om en man, som förlorat sin skugga. C. skildrar deri den landsflyktiges egendomliga sorg. Bland hans öfriga dikter må nämnas Salas y Gomez. Böjelse för svårmod samt förkärlek för det hjertskakande och rysliga äro kännetecknande drag hos C:s sångmö. En frukt af C:s naturforskningar är afhandlingen De animalibus quibusdam e classe vermium Linnaei. Fasc. 1: De salpa (1819), hvari han först lade i dagen salpernas underbara fortplantning genom generationsvexel. C:s Gesammelte werke utkommo 1842 (5:te uppl. 1864).
Chamois [sjamåa], Fr., stenget, stengetsskinn; en ljusgul, i rödt stötande färg (ett slags isabellfärg, sämskfärg).
Chamond [sjamång], Saint, stad i franska depart. Loire, n. ö. om S:t Etienne. Omkr. 13,000 innev. Sidenmanufakturer, färgerier, garfverier. I trakten finnas stenkolsgrufvor och jernbruk.
Chamonix [sjamåni], vanligen, men oriktigt, skrifvet Chamouny, en naturskön alpdal i franska depart. Haute-Savoie (Savojen), vid foten af Montblanc. På romarnas tid hette det Campus munitus. 1,050 m. (3,528 f.) öfver hafvet. Dalen genomflytes af floden Arve och är rik på egendomliga växter. Den var länge nästan obekant, men besökes nu årligen af omkr. 15,000 resande. Från en by med samma namn sker vanligen bestigandet af Montblanc.
Chamotte [sjamått], Fr., tekn., bränd och krossad eldfast lera, som användes vid tillverkning af smältdeglar o. d.
Champagne [sjangpanj], fordom provins i Frankrike, mellan Liége (Lüttich), Luxemburg, Lorraine, Franche-Comté, Bourgogne och Isle de France. Det omfattade omkr. 30,600 qv.-kilom. (558 qv.-mil) och motsvaras af de nuv. depart. Marne, Haute-Marne, Aube och Ardennes samt delar af Yonne, Aisne, Seine-et-Marne och Meuse. Man delade C. i Nedre C., Öfre C. och
Källa: Project Runeberg ·
