Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant

suveränitet i förhållande till unionsregeringen. 1851 uppställdes D. af sitt parti som kandidat till guvernörsplatsen i Mississippi, men föll igenom, till följd af republikanernas seger. 1853--57 var han krigsminister i Pierces kabinett, der han med framgång verkade för slafstaternas intressen. De förbättringar han införde i krigsväsendet gjorde honom synnerligen populär i armén. När Mississippi 1861 utträdde ur unionen, slöt sig D. till secessionisterna. I egenskap af dessas mest framstående statsman valdes han s. å. till syd-konfederationens president. På denna post utvecklade han en duglighet, som visade, att valet fallit på rätt man. Emellertid gynnade icke vapenlyckan de upproriske; efter Lees kapitulation, 1865, sprängdes sydstatsförbundet. Unionspresidenten Andrew Johnson utfärdade s. å. en kungörelse, i hvilken han angaf D. för delaktighet i mordet på Lincoln och satte ett pris af 100,000 dollars på hans hufvud. S. å. blef D. gripen i Irwinville i Georgia och inspärrades omedelbart derefter i fort Monroe. 1866 beslöts, att han skulle åtalas för högförräderi, men icke dess mindre blef han året derefter frigifven (mot borgen). 1868 innefattades han i den amnesti, som unionsregeringen då beviljade secessionisterna.

Davis [devis], Nathan, engelsk upptäcktsresande, f. omkr. 1812, var en tid utgifvare af "Hebrew Christian magazine", blef derefter predikant vid en dissenterförsamling och sändes 1856, under beskydd af dåv. utrikesministern, lord Clarendon, att anställa forskningar bland Kartagos ruiner. Han har utgifvit bl. a. Tunis, or selections from a journal kept during a residence in that regency (1841), Evenings in my tent, or wanderings in Balad Eijareed (1854), som handlar om flere Sahara-stammars sociala och politiska ställning, samt Carthage and her remains (1861).

Davis [devis], Andrew Jackson, hufvudman för de amerikanske spiritisterna, f. 1826, har författat åtskilliga spiritistiska skrifter, såsom The principles of nature, her divine revelations, and a voice to mankind (1847; 30:de uppl. 1869), hans förnämsta arbete, The great harmonia (1850--60), Penetralia (1856; 5:te uppl. 1866) och A stellar key to the summerland (1867; 5:te uppl. 1868).

Davis' sund, sund mellan Grönland och Baffins land (Cumberland-halfon). Det förenar Atlantiska hafvet med Baffinsviken samt är 1,200 kilom. (162 mil) långt och 320--960 kilom. (43--130 mil) bredt. Sundet är uppkalladt efter den engelske sjöfararen Davis, som 1585 seglade genom detsamma.

Dawk [dåk], transportmedel i Ostindien. Se Dak.

Dawley Magra [dåli-], stad i mellanengelska grefskapet Shrop. Omkr. 7,000 innev. Jern- och kolgrufvor, kalkbrännerier.

Dawlish [dålisch], hafsbadort i sydengelska grefskapet Devon. Omkr. 4,000 innev.

Davos, alpdal i schweiziska kantonen Grisons (Graubünden), 1,560 m. (5,250 f.) öfver hafvet. Det har under de senare åren varit en berömd luftkurort, i synnerhet för bröstsjuka.

Davoust [davou], Louis Nicolas, fransk marskalk. Se Davout.

Davout [davou] l. Davoust, Louis Nicolas, fransk marskalk, hertig af Auerstädt och furste af Eckmühl, föddes d. 10 Maj 1770 i Burgund, besökte samtidigt med Napoléon Bonaparte krigsskolan i Brienne, blef 1788 officer vid ett kavalleriregemente och 1790 chef för en bataljon frivilliga, med hvilka han deltog i nordhärens fälttåg 1792 och 1793. Sistnämda år blef han brigadgeneral. Derefter hade han befäl först vid Rhen-hären, sedan i Italien och slutligen i Egypten, der han blef tillfångatagen, men snart frigifven. 1800 utnämndes han till divisionsgeneral, i hvilken egenskap han förde kavalleriet under samma års fälttåg i Italien. 1805 förde han en armékår under kriget med Österrike, och i slaget vid Austerlitz s. å. hade han sin plats på högra flygeln. Under kriget med Preussen 1806 besegrade han med sin kår preussarnas hufvudstyrka vid Auerstädt, samtidigt med att Napoleon slog den öfriga delen af den preussiska hären vid Jena (d. 14 Okt.). 1809 besatte D. med sin kår Regensburg, förr än Napoleon ankom till krigsskådeplatsen. Men då han der hotades af österrikarnas hufvudstyrka, utförde han med sina fyra divisioner en (synnerligen beryktad) flankmarsch åt söder, utefter Donau, och deltog sedan i slaget vid Eckmühl (d. 22 April), hvars för fransmännen gynsamma utgång till största delen var D:s verk. I slaget vid Wagram (d. 5 och 6 Juli) förde han högra flygeln och bidrog genom en storartad kringgående rörelse till segern. 1812 förde han sin armékår i kriget mot Ryssland, och 1813 samlade han i Sachsen en fransk härafdelning, men begaf sig till Hamburg, då fälttåget öppnades. Redan 1811 hade D. blifvit generalguvernör i Hamburg och dess omnejd, hvarest hans styrelse utmärktes af mycken hårdhet; så t. ex. utskref han en kontribution af 48 mill. fr. och bortjagade 30,000 menniskor. Han beredde sig att till det yttersta försvara den befästa staden, men efter Napoleons fall utrymde han densamma. Efter kejsarens återkomst från Elba blef han krigsminister, hvarjämte han ledde försvaret af Paris. Då allt vidare motstånd var fåfängt, öppnade han underhandlingar och förband sig att med hären gå bakom Loire, hvilket äfven skedde. Den 14 Juli 1814 öfvergick han till Ludvig XVIII. Han förlorade sina värdigheter, men återfick dem 1817 och blef 1819 t. o. m. pär af Frankrike. Död d. 1 Juni 1823. -- D. var en af Napoleons störste generaler. Han egde en utomordentlig militärisk skarpblick, stor personlig tapperhet och diplomatisk begåfning, men hans stränghet urartade ofta till grymhet. Jfr "Le maréchal D., raconté par les siens et par luimême", af hans dotter, markisinnan de Blocqueville (1879). C. O. N.

Davus, ett i fornromerska lustspel vanligt namn på personer med inskränkt förstånd. -- Davus sum, non Oedipus, latinskt ordspråk (efter Terentius), "Jag är D. och ej Oedipus", d. v. s. jag är ingen mästare i att tyda gåtor.

1. Davy [devi], Humphry, baronet, engelsk kemist, född d. 17 Dec. 1778, blef 1802 professor i kemi vid Royal institution i London