Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 3. Capitulum - Duplikant

Originalsida 410
Originalsida 410
Originalsida 410
Originalsida 411
410–411

Sida 410

Dal-regementet

1787 på Hinseberg, i Näsby socken i Vestmanlands-delen af Örebro län, promoverades 1817 till med. doktor i Lund och blef 1819 adjunkt vid Karolinska institutet i Stockholm samt förordnades 1827 att förestå professuren i botanik och naturalhistoria vid samma institut. Död d. 12 Juli 1828. -- Flere naturalster, särskildt försteningar, äro uppkallade efter honom. Han utgaf bl. a. Analecta entomologica (1823) och Ephemerides entomologicae (1824).

3. Dalman, Vilhelm Fredrik Achates, Lars D:s sonsons sonson, politisk skriftställare, riksdagsman och sakförare, föddes d. 26 Aug. 1801 på Fledingstorp, i Vissefjerda socken, Kalmar län, blef student i Lund 1815, aflade juridisk ämbetsexamen 1818 och kansliexamen 1820, men qvarstannade vid universitetet ytterligare ett år för idkande af studier i främmande lands literatur. 1821 inskrefs han som extra ordinarie i K. Maj:ts kansli m. fl. ämbetsverk, bl. a. Förvaltningen af sjöärendena, hvarest han tid efter annan, hade förordnande som sekreterare och advokatfiskal. 1822 blef han sekreterare hos generalamiralen frih. V. von Stedingk; men 1824, sedan denne (1823) efterträdts af grefve R. Cederström, blef D. utan uppgifven orsak afskedad, troligen till följd deraf att hans fader tillhörde oppositionen på riddarhuset och derför var politiskt misshaglig. Denna tilldragelse föranledde D. att välja en ny verksamhet, nämligen den publicistiska. Han qvarstannade likväl på tjenstemannabanan och blef 1825 förste riddarhuskanslist, 1826 kopist i justitiefördelningen af K. Maj:ts kansli samt 1840 kanslist derstädes. Från sistnämnda befattning erhöll han 1866, på begäran, afsked med pension. -- D:s publicistiska verksamhet har varit af stor omfattning och betydelse. 1824--27 handhade han redaktionen af den s. k. inrikes-artikeln i "Allmänna journalen", och vid riksdagen 1828--30, då han såsom medlem af ridderskapet och adeln äfven utöfvade riksdagsmannaskap, skref han redogörelser för sitt stånds förhandlingar under hvarje plenum och lät med landtmarskalkens tillstånd införa dem i "Dagligt allehanda". Derigenom togs första steget till den offentlighet af riksdagens sammankomster, som 1834 stadgades genom lag. 1830 utgaf D., enligt uppdrag och med biträde af flere framstående personer såväl inom som utom representationen, månadskriften "Mimer", i hvilken förekomma flere originalartiklar af hans egen hand, bl. a. en utförlig kritik af K. H. Anckarsvärds och J. G. Richerts representationsförslag. I början af 1831 öfvertog han tillika ledningen af utrikes-afdelningen i Dagligt allehanda och skref s. å. politiska artiklar i den af G. Hierta utgifna "Svenska medborgaren". 1833 öfvertog han, jämte N. Arfwidsson, redaktionen såväl af det af dem inköpta Dagligt allehanda som af den dermed förenade "Aftontidningen" och fortfor dermed till 1847 års slut, då tidningen öfvergick i A. Lindmans ego. I Febr. 1849 måste D. emellertid återtaga redaktörskapet, och s. å. blef han äfven hufvudredaktör för en ny tidning, "Aftonposten", som uppsatts i ändamål att understödja det af regeringen i Maj 1848 framlagda

representationsförslaget. Sedan detta förslag fallit, upphörde tidningen, 1850. I Dec. s. å. inköptes Dagligt allehanda af G. Lallerstedt, P. E. Svedbom och C. P. Lilljeborg, förut egare till tidningen "Bore", och förenades med denna. D. fortfor dock att lemna bidrag till den politiska afdelningen. Sedan Bores egare af L. J. Hierta inköpt "Aftonbladet" (1852), upphörde den förra tidningen, och D. ingick i redaktionen af den senare. Till följd af den olikhet i åsigter, som, rörande den s. k. norska frågan, 1860 yppade sig mellan honom, och Aftonbladets dåv. hufvudredaktör, Aug. Sohlman, lemnade han s. å. denna, tidning. Ehuru han sedan dess icke i egentlig mening tillhört något publicistiskt organ, har han ganska ofta i "Stockholms dagblad" och "Nya dagligt allehanda", stundom under signaturen -lm-, yttrat sig i vigtigare samhällsfrågor.

Vid alla riksdagarna under åren 1828--66 utöfvade D. sin representationsrätt såsom medlem af ridderskapet och adeln samt deltog lifligt i öfverläggningarna. Bland de mera betydande frågor, till hvilkas lösning han i väsentlig grad bidrog, må nämnas frågan om norska riksståthållareskapet, om införande af årliga riksdagar, om lagstiftning för aktiebolag, om utsträckning af testamentsrätten, om förändring af arfslagarna, om afskaffande af bördsrätten, om qvinnans myndighet och om jude-emancipationen, till hvilken frågas lösning de första stegen togos genom af D. vid riksdagarna 1829 och 1834 väckta motioner. Som ledamot i särskildt tillsatta komitéer har D. bidragit till ordnandet af hufvudstadens kommunala lagstiftning och fattigvård. 1865--67 var han en af Stockholms stadsfullmäktige och 1851--68 ledamot i direktionen öfver Civilstatens pensionsinrättning. För öfrigt har D. egnat en ansenlig del af sin verksamhet åt utförandet af ett icke ringa antal rättegångar för såväl in- som utländska kommittenter och i sammanhang dermed företagit flere utländska resor.

D. har utgifvit ett stort antal politiska broschyrer, såsom i representationsfrågan, skatteförenklingsfrågan, norska frågan, tysk-danska frågan, om kriget mellan Tyskland och Frankrike 1870--71, om dödsstraffet, om dechargefrågan vid 1870 års riksdag o. s. v. Hans mest betydande literära arbete är Några anteckningar från våra ståndsriksdagar 1809--66 (8 h. 1874--79), som utgör en god vägledning till kännedomen om Sveriges inre historia och utmärktare politiska personer i nyare tider.

Dalmann, Johannes Kristian Wilhelm, tysk ingeniör, f. 1823, d. 1875 som vattenbyggnadsdirektör i Hamburg, uppförde i nämnda stad flere storartade vattenbyggnader, bland hvilka sandthorkajen, grasbrook- och kaiserkajerna samt hamnbassängen äro de förnämsta. Han skref äfven åtskilliga uppsatser i facktidskrifter.

Dalmatica (Dalmatika), Lat., namn på långa, hvita kåpor, som först begagnades i Dalmatien, men hvilka från påfven Sylvester I:s tid (314--35) varit de romerska diakonernas ämbetsdrägt. Så kallas äfven en kåpa, som tillhörde de forne tyske kejsarnas kröningsdrägt.

Källa: Project Runeberg ·