Sida 511
Deklination
Dekanat, en dekans ämbete. Jfr Decanus.
Dekandria, dekandrisk, dekandrist, bot. Se Decandria.
Dekant (Lat. decanus), fordom namn på föreståndarna för ett domkapitel. Se Decanus.
Dekantera (af Lat. de, af, från, och Grek. kanthos, vinkel), kem., "afhälla", skilja en vätska från en fällning eller bottensats, på det sätt att vätskan hålles ut genom kärlets lutning i en vinkel. P. T. C.
Dekanus l. Dekan (Lat. decanus, af decem, tio) var hos romarna titeln på uppsyningsmannen öfver ett tältlag (contubernium), hvilket bestod af tio soldater. Vid kejsarehofvet i Konstantinopel var dekanus en lägre hoftjensteman, som hade under sig tio tjenare. -- I den äldsta kristna kyrkan betecknade detta ord förmannen för en afdelning (tio man) af det brödraskap, som skulle ombesörja de dödes jordande (de s. k. lecticarii), och senare föreståndaren för tio munkar. När biskop Krodegang i Metz inrättade de s. k. kapitlen (se Domkapitel), fingo dessas föreståndare namn af dekaner eller dekanter. Deras värdighet skulle hos oss ungefär motsvara en domprosts. I påfvens kardinalkollegium kallas den äldste kardinalbiskopen kardinaldekan. I den protestantiska kyrkan nyttjas stundom ordet dekan i samma betydelse som superintendent. -- Vid universiteten är dekanus titel på den professor, som är ordförande inom en fakultet eller sektion af en sådan. Samma benämning användes ock om den ledamot af ett svenskt domkapitel ("decanus consistorii"), hvilken har att vårda sig om akterna, öfvervaka expeditionernas öfverensstämmelse med protokollet, hålla uppsigt öfver arkivet samt författa de vigtigare skrifter, som i konsistorii namn utfärdas, m. m. Dekanaten i fakulteterna innehafvas i tur (ett år i sänder) af alla de till fakulteten (sektionen) hörande professorerna, och dekanaten i domkapitlen förvaltas likaledes i tur (ofta ett år i sänder) af alla ledamöterna utom ordföranden. Jfr Dekanat.
Dekapitera (Fr. décapiter, af Lat. de, af, från, och caput, hufvud), afhugga hufvudet, halshugga. -- Dekapitation, afrättning medelst halshuggning.
Dekapod (af Grek. deka, tio, och pus, fot), tiofoting; ett mått af tio fot.
Dekapolis (af Grek. deka, tio, och polis, stad), norra delen af landskapet Perea i Palestina, så kallad efter traktens tio städer, af hvilka nu blott ruiner återstå. Befolkningens hela kultur var grekisk, hvarför judarna hyste fiendskap mot den.
Dekastikon (Dikastichon), Grek. (af deka, tio, och stichon, rad, linie), en dikt eller strof på tio verser, tioradig strof. Jfr Distikon och Hemistikon.
Dekastylon, Grek., byggnadsk., byggnad, som stöder sig på tio pelare eller hvars framsida har en rad af tio pelare.
Dekatera (Fr. décatir, af cati, pressglans på tyg), medelst vattenånga borttaga pressglansen på tyger och krympa dem. -- Dekatissage [-asch], ångkrympning, en metod, som 1822 uppfans i Paris.
Dekeleia (Decelea), by n. v. om Athen. Under peloponnesiska kriget blef den, på Alkibiades' råd, befäst af den spartanske konungen Agis (413 f. Kr.), som derifrån gjorde utfall på Athens område.
Deken, Agathe, nederländsk författarinna, f. 1741, d. 1804. Ifrån 1777 och till sin död arbetade hon för det mesta gemensamt med Elisabeth Bekker (se d. o.) samt lemnade, efter tilldragelserna år 1787, tillsammans med henne sitt fädernesland. Skapandet af den inhemska holländska romanen är ett verk af dessa tvänne damer. Deras karaktersskildringar äro mönstergilla. Agathe D. skref dessutom religiösa sånger, hvilka andas en mild och allvarlig fromhet. Äfven hennes Liederen voor den boerenstand (1804) och Liederen voor kinderen (s. å.) skattas mycket högt.
Dekhan (Dakhan, Dekan; Sanskr. Daksjina desa, "det högra landet", södern), namn på södra delen af vestra indiska halfön, från Vindhya-bergen till Kap Comorin. I inskränktare bemärkelse omfattar det landet mellan floderna Nerbudda och Kistna. Namnet D. användes föga och motsvaras ej af någon administrativ indelning.
Dekker (Dekkar), Thomas, engelsk dramatiker. Se Decker, Th.
Dekker, Jeremias de, nederländsk skald, f. 1609, d. 1666 såsom köpman i Amsterdam. Hans epigram (Puntdichten) och satiren Lof der geldzucht höra till det bästa, som 1600-talets literatur har att uppvisa, och åtnjuta ännu, liksom Goede vrijdag (en dikt om Kristi lidande), välförtjent anseende.
Deklamation (Lat. declamatio, af declamare, ropa högt), konstnärlig uppläsning af en literär produkt. -- Deklamatorlk, läran om sättet att konstnärligt uppläsa någonting. -- Deklamatorisk, hvad som tillhör det muntliga föredragets konst eller öfverensstämmer med reglerna för densamma; högtrafvande, svulstig. -- Deklamatorium, muntligt föredrag efter konstens regler; särskildt en af ackompanjemang beledsagad uppläsning af någonting. -- Deklamatör, en som konstnärligt uppläser någonting. -- Deklamera, uppläsa på ett konstnärligt sätt.
Deklamatorisk aria, musikt. Se Aria.
Deklaration (Lat. declaratio, af declarare, förklara, af clarus, klar, tydlig), förklaring, utläggning (t. ex. af en lag); kungörelse; köpmansspr., förklaring angående betalningsinställelse; uppgift på varor och gods (vid tullstationer o. d.). -- Deklarativ l. Deklaratorisk, förklarande, upplysande. -- Deklarera, egentl. göra klar, förklara; tillkännagifva (ett beslut), uppgifva, anmäla (varor till förtullning).
Deklinabel (Lat. declinabilis), böjlig. Jfr Indeklinabel.
Deklination (Lat. declinatio). 1. Gramm. Se Böjning. -- 2. Astron. En himlakropps höjd öfver verldseqvatorn. En storcirkel, lagd genom de båda verldspolerna och ifrågavarande himlakropp, kallas deklinationscirkel. Den båge deraf, som ligger mellan himlakroppen och eqvatorn, är deklinationen. Denna är nordlig eller sydlig, allt efter som himlakroppen är belägen n.
Källa: Project Runeberg ·
