Sida 635
Diskret
öfverlåter densamma, utan äfven reverser, utställda af den sistnämnde sjelf, hvilken sålunda icke öfverlåter en fordran, utan sjelf (vanligen under aflemnande af hypotek) på diskonteringsvilkor upptager ett lån, som man derför kallat diskontlån. Anstalter, som bedrifvit diskontering eller utlemnat diskontlån, hafva i Sverige ofta benämnts diskonter. De hafva än bestått af bolag, ehuru privilegierade af staten, än varit rena statsanstalter, än sådana statsanstalter, i hvilka enskilda personer fått deltaga inom en viss gräns. Utom vinst å det använda kapitalet har ändamålet uppgifvits vara näringarnas uppmuntran. Såsom sådana anstalter märkas: Diskontkompagniet i Stockholm och Diskontkontoret i Göteborg, båda privata bolag: det förra privilegieradt 1773, det senare 1783; det förra med, det senare utan understöd genom lån af offentliga medel. Förstnämnda bolag ersattes 1787 af Generaldiskontkontoret, som drefs med af staten tillsläppt grundkapital och för statens räkning. I sammanhang med Riksgäldskontorets inrättande och det första utgifvandet af riksgäldssedlar bildades år 1789 ett särskildt diskontverk för diskontering med Riksgäldskontorets sedlar. Fonden anskaffades genom association mellan staten och enskilda bolagsmän. Detta kontors rätt att lemna diskontlån i riksgäldssedlar upphörde 1792, då i stället Riksgäldsdiskonten inrättades, i hvilken enskilda fingo deltaga till 1/5. En likartad anstalt, bestående af privata delegare och med skyldighet att lemna en del af vinsten till Riksgäldsdiskonten, inrättades 1797 i Götaborg, i stället för Diskontkontoret derstädes. När år 1800 beslut fattades, att riksgäldssedlarna skulle realiseras genom banken, bestämdes, att denna, såsom en ersättning för de uppoffringar realisationen ådrog densamma, skulle få på sig öfverlåten Generaldiskontkontorets och Riksgäldskontorets diskonteringsrätt. Med anledning deraf inrättades 1802 Allmänna diskontverket, med fonder från banken och med rätt för enskilda att deruti ingå till 1/3. I aflägsnare orter skulle dock enskilda diskonteringsbolag få bildas. Så uppstodo disjtontinrättningarna i Göteborg (1802), Malmö (1803), Åbo (1805) och, till understöd för Göta kanal, Götakanaldiskonten i Göteborg (1810) -- den sistnämnda med kanalens aktie-egare till intressenter. Dessa enskilda diskonter ha de betydande kreditiv på Riksbanken; men de tre förstnämnda skulle lemna en del af sin vinst till nämnda bank, den sistnämnda använda den vinst, som öfvergick en viss procent, till arbete å kanalen. 1816 upphörde enskilda delegares rätt att deltaga i Allmänna diskontverket, som derefter kallades Bankodiskontverket. Genom oredlig och försumlig förvaltning kom Malmö diskont på obestånd 1817, och detta hade de öfriga diskonternas fall till följd. För att hindra större olyckor måste staten åtaga sig diskonternas utredning, men led dervid stora förluster på Malmö- och Götakanal-diskonterna. Sedan den tiden hafva, på ett undantag när, de anstalter, som drifvit diskontrörelse, benämnts banker, ehuru Riksbankens diskontering länge utöfvats af särskilda afdelningar under namn af diskonter. Det nämnda undantaget är
Manufakturdiskontkontoret. En fond, hvars bildande började 1727 och som ifrån 1739 kallades manufakturfonden samt hade till ändamål att understödja nyttiga fabriker, ställdes 1766 under Kommersekollegium, i hvilket ett kontor med ofvannämnda namn besörjde dess förvaltning. Fondens tillgångar såväl som en särskild fond, "ulldiskontfonden", samt ett af riksdagen beviljadt kreditiv å banken användes till understöd åt näringsidkare, dels genom diskonteringar å kortare tider, dels genom förlagslån enligt vissa bestämmelser (det sista reglementet är af d. 30 Okt. 1844). År 1873 bestämdes, att diskonteringarna skulle upphöra och att hvad som återstod af tillgångarna, sedan kreditivskulden blifvit betald, skulle ingå i förlagslånerörelsen. Vid början af år 1878 öfvertogs förvaltningen af manufakturförlags-lånefonden af Statskontoret. C. G. H.
Diskontera, bankv., emot öfverenskommet afdrag köpa korta räntefria fordringar, i synnerhet vexlar. Jfr Diskont.
Diskonterings-politik, bankv. Se Diskont.
Diskontinuerlig, matem. Se Kontinuerlig.
Diskontlån, bankv. Se Diskont.
Diskordans (af Lat. discordare, ej stämma öfverens, af dis, i sär, och cor, hjerta), geol., "olikformig lagring", det förhållande, som eger rum, då ett enskildt berglager (eller en hel följd af sådana) icke hvilar parallelt på de äldre, underliggande bergartslagren, utan betäcker dem under intagande af en stryknings- och stupnings-riktning, som är olika med deras. Den största möjliga diskordans eger rum, då det ena bergartslagrets skikt ligga rätvinkligt ofvanpå det andras. Diskordant eller olikformig öfverlagring bevisar i allmänhet, att emellan bildandet af de äldre och de yngre bergartslagren ett uppehåll egt rum, under hvilket de äldre varit utsatta för
rubbningar, ja stundom också för denudation. Å vidstående teckning, som framställer en lodrät afskärning genom olika bergartslager, är a lagrad likformigt på b, a' och b deremot olikformigt på c. Lagren c hafva blifvit såväl rubbade som denuderade, innan lagren b började bildas. -- Adj. Diskordant. Jfr Konkordans. E. E.
Diskredit (af Lat. discredere, misstro), bristande förtroende, misskredit. -- Diskreditera, beröfva förtroende, bringa i vanrykte. Jfr Dekreditera.
Diskret (af Lat. discretus, afskild, af discernere, skilja, urskilja), försigtig, betänksam, förtegen, tystlåten, granlaga. -- Diskreta storheter, matem., storheter, som hafva bestämda, från hvarandra skilda värden. Dessa värden öfvergå således icke i hvarandra, som en kontinuerlig storhets värden. Till diskreta storheter höra alla tal (hela och brutna) i inskränkt
Källa: Project Runeberg ·
