Sida 232
Cogalniceanu, Mikael
ingeniörgeneralen Vauban, som genom större försigtighet vid sina företags anordnande ofta rönte mera framgång än C. Denne senare utmärkte sig stundom för en hänsynslös djerfhet i anfallet. Belägringarna af Namur 1695, Liége 1702, Bonn 1703 m. fl. leddes af honom. C. var en utmärkt fästningsbyggare och ingeniör. Rörande befästningskonst utgaf han några skrifter, som blefvo mycket spridda och öfversattes på flere europeiska språk. Han införde flere förbättringar inom befästningskonsten samt uppfann ett eget system för bastionsbefästningar och byggde flere fästningar, såsom Nijmegen, Breda, Gröningen och Bergen-op-Zoom. Dessutom föranledde han ett allmännare bruk af kastelden i fästningskriget och konstruerade ett slags mörsare, som benämndes efter honom. Död 1704. G. U.
Coel, stad i Nordvestprovinserna i Främre Indien. Omkr. 40,000 innev. Engelsk militärstation.
Coelenterata, zool. Se Kavitetsdjur.
Coelestinorden, en munkorden. Se Celestin-orden.
Coelestinus, namn på fem påfvar. Se Celestinus.
Coelesyrien, landsträcka i Asien. Se Celesyrien.
Coelibat, ogift stånd. Se Celibat.
Coelius Sedulius, kristen presbyter och skald i 5:te årh. Se Sedulius.
Coello [-eljo], Claudio, spansk historiemålare, f. 1621 (?), d. 1693, kämpade mot den vid 1600-talets slut öfverhandtagande smakförvirringen och kan med rätta kallas det sjelfständiga spanska måleriets siste framstående mästare. Såsom hans förnämsta verk nämnes den af hans lärare, Francesco Rizi, påbörjade altarmålningen i Escurials sakristia. Arbeten af honom finnas i åtskilliga kyrkor i Madrid och andra spanska städer.
Coemeterium, Lat. (af Grek. koimeterion, sof- l. hviloplats), begrafningsplats, kyrkogård (särskildt om begrafningsplatserna i Roms katakomber).
Coena, Lat., romarnas förnämsta måltid, som intogs mot aftonen. -- Coena Domini l. C. dominica, Herrans nattvard; skärtorsdagen, såsom åminnelsedagen af nattvardens instiftelse. -- Coena Domini, "skärtorsdagsbullan", påflig bulla, utfärdad af Martin V vid slutet af kyrkomötet i Konstanz (1418) och på många sätt utvidgad af senare påfvar. Den uttalade en fruktansvärd förbannelse öfver alla kättare och upplästes ända till Klemens XIV:s tid (1769--74) högtidligen hvarje år i Peterskyrkan i Rom.
Coenaculum, Lat., cenakel, matsal. Redan på republikens tid blef det vanligt i Rom att ej intaga sina måltider i bottenvåningen, utan i den öfre våningen. Derför betyder coenaculum äfven öfre våningen och, emedan denna vanligen uppläts åt hyresgäster, hyresvåning, anspråkslös bostad, vindsrum, vindskupa.
Coenobiter, ett slags eremiter. Se Cenobiter.
Coenurus, zool. Se Blåsmask.
Coeur [kör], Jacques, fransk financier och statsman, knöt 1432 en mängd handelsförbindelser
i Syrien och Egypten samt fick för sitt kontor i Montpellier uteslutande rättighet att handla med de otrogne, hvarigenom hans förmögenhet växte ofantligt (12 skepp i sjön och 300 agenter). Han bisprang Karl VII med räntefria lån, hedrades med adelskap och diplomatiska sändningar till Rom och Genua samt blef slutligen finansminister. På grund af sin lyckliga förvaltning och de genomgripande reformer (införandet af stående här, ständig skatt m. m.) han, delvis understödd af Karl VII:s älskarinna Agnes Sorel, bragte till stånd, har han ansetts som Frankrikes störste financier före Sully och Colbert. Hans rikedom och framgångar framkallade mycken afund, och på sina fienders ogrundade anklagelser (för Agnes Sorels förgiftning, myntförfalskning m. m.) blef han 1451 fängslad och miste 1453 sin förmögenhet (omkr. 45 mill. kronor), hvilken delades mellan kronan, domarena och angifvarna. 1455 lyckades C. fly till Rom, der påfven Calixtus III gaf honom i uppdrag att skydda de af turkarna hotade grekiska öarna; men han afled redan 1456 på Chios. Hans söner återfingo en liten del af förmögenheten.
Coffea, bot. Se Kaffeträd.
Coffre [kåfför], Benoît, fransk målare, hvilken omkr. 1695 kallades till Köpenhamn såsom porträttmålare vid hofvet. Död omkr. 1722. I förening med sin landsman d'Agar medverkade han till att det franska manéret, med sin större lätthet och elegans, undanträngde den äldre och solidare holländska stilen. Ph. W.
Coffre de Perote [kåfför dö peråt] l. Nauhcampatepetl, vulkan bland Kordillererna i mejicanska staten Vera-Cruz. Höjden 4,110 m. (13,851 f.).
Cogalniceanu, Mikael, rumansk statsman och häfdatecknare, f. 1806, kallades 1826 att intaga en lärostol i historia vid universitetet i Jassy. Vid sidan af sitt historiska skriftställareskap, för hvilket han 1834 företog en forskningsresa till Tyskland och Frankrike, sysselsatte han sig med journalistisk verksamhet: han var medutgifvare af tidskriften "Dacia litteraria" och grundade 1856 tidningen "Steua Dunarei", hvilken inom kort förbjöds i Jassy, men sedan utgafs i Bruxelles på franska, under titeln "l'Etoile du Danube". Denna tidning var ett språkrör för det parti, som arbetade för Moldavas och Valakiets förening och hvars ifrigaste målsman C. var. När nämnda förening 1859 åvägabragts under Alexander Kusa, kom C. att intaga en mycket betydelsefull ställning i den nya staten. Från d. 24 Okt. 1863 till d. 6 Febr. 1865 var han ministerpresident. Såsom sådan var han den egentlige verkställaren af 1864 års statskupp och vidtog flere nyttiga reformer: upphäfvandet af dagsverksskyldigheten ("robot"), införandet af en kommunallag, en allmän civil- och brottmålslag, en undervisningsstadga m. m., hvilkas genomförande dock bidrog att öka statens finansiella svårigheter och göra C:s ställning ohållbar. Ehuru förbittringen mot C. efter furst Kusas störtande (1866) och Karls af Hohenzollern tronbestigning var ganska stor, fick han 1867 en plats i kammaren och tillhörde derefter flere gånger ministèren, t. ex. d. 28 Nov. 1868--d. 7 Febr. 1870
Källa: Project Runeberg ·
