Sida 74
Celibat
Celébes-sjön, den del af Ostindiska hafvet, som skiljer Celébes, Borneo och Suluöarna.
Celestin (af Lat. caelum, himmel), Sr O4 S, strontiumsulfat, är en stenart, som utgör det vigtigaste råmaterialet för beredning af strontianpreparat. Namnet, hvars upphofsman är den tyske geologen A. G. Werner, gafs med anledning af den himmelsblå färg, som utmärkte de först funna varieteterna. Vanligen är denna stenart dock ofårgad eller hvit. Den kristalliserar i rombiska kristaller. Synnerligen vackra sådana träffas vid Girgenti på Sicilien, i Bex i Schweiz, Conil i Spanien och på Strontian island i Huronsjön i Nord-Amerika. I Sverige har detta mineral funnits blott en enda gång, af S. Nilsson, näml. som sprickfyllnad i en flintbåll från trakten af Lund. A. E. N.
Celestin-orden, en 1254 af Peter de Murrhone (sedermera påfven Celestinus V) stiftad munk-orden, som anslöt sig till den helige Benedikts klosterregel. Ordensmedlemmarna, celestinerna, bära en hvit klädnad med svart hätta och skapular samt en jerngördel närmast kroppen. De sysselsätta sig med handarbeten. F. n. finnas celestiner endast i Italien och i ett ringa antal.
Celestinus (Caelestinus), namn på fem påfvar. -- 1. Celestinus I, den helige, reg. 422--432, förde en olycklig strid med biskoparna i Afrika, hvilka bestredo sina underlydande rättigheten att vädja till Rom. -- 2) Celestinus II, förut Guido Castelli, en toskan, reg. 1143--44, upphäfde det af hans företrädare, Victor IV, uttalade interdiktet öfver Frankrike. -- 3) Celestinus III, förut Jacinto Bobo, romersk adelsman, blef 1191, vid åttio års ålder, vald till påfve. Vid offerfesten 1191 måste han kröna kejsar Henrik VI, som böjde honom under sin kraftiga vilja. Död 1198. -- 4) Celestinus IV, af den adliga milanesiska slägten Castiglione, dog 1241 efter sexton dagars regering. -- 5) Celestinus V, den helige, f. 1215, blef påfve 1294. Han residerade i Neapel, stod helt och hållet under Karl II:s af Anjou inflytande och gjorde sig hatad af kardinalerna genom att förnya Gregorius X:s konklavordning. Med anledning af denna brytning afsade han sig sin värdighet s. å. Död 1296.
Celesyrien l. Coelesyrien (af det grekiska koilos, urhålkad, djupt liggande), sedan den macedoniska eröfringen namn på det lågland af Syrien, som omgifves af bergskedjorna Libanon och Antilibanon. Det genomflytes af Orontes (nu El Asi). En af de vigtigaste städerna var Heliopolis. Sedan ptoleméerna eröfrat södra Syrien, användes namnet C. om Syrien i allmänhet, n. om egyptiska och arabiska gränserna. Jfr Syrien.
Celibat (af Lat. coelebs, ogift), ogift stånd. I den förkristliga tiden voro endast de vestaliska jungfrurna förpligtade att lefva ogifta. Hos judarna var stadgadt, att presterna icke fingo äkta någon sköka eller skändad eller frånskild; öfverstepresten fick ej ens taga en enka till hustru (3 Mose b. 21: 7, 8, 14 och 15). Nya testamentet innehåller icke något äktenskapsförbud. Flere bland apostlarna voro gifta (Matt. 8: 14, 1 Kor. 9: 5). Men dels på grund af ett yttrande hos Paulus, att det ogifta ståndet
under vissa förhållanden är att föredraga (1 Kor. 7: 38), och dels till följd af den genom munkväsendet sig allt mer utbredande åsigten om askesens välbehaglighet inför Gud begynte man efter hand inom kyrkan betrakta det ogifta ståndet såsom någonting särskildt förtjenstfullt. En spansk synod i Elvira (305) påbjöd till och med, att spanska biskopar, presbyter och diakoner ovilkorligen måste lefva ogifta. Försöket att på kyrkomötet i Nicaea 325 upphöja detta stadgande till en för hela kristna kyrkan gällande lag misslyckades dock, hufvudsakligen genom den egyptiske biskopen Paphnutii bestämda uppträdande till förmån för den mildare praxis, som i detta hänseende gjort sig gällande, i det man tillät presterna att fortsätta ett före ordinationen ingånget äktenskap, ehuru man plägade förbjuda dem att gifta sig efter ordinationen. Det ovilkorliga celibatet vann emellertid allt flere anhängare, särskildt inom den vesterländska kyrkan, i synnerhet sedan flere påfvar -- Siricius (384--398), Innocentius I (402--417), Leo I (440--461), Leo IX (1049--54), Stefan IX (1057--58), Nikolaus II (1058--61) m. fl. -- genom stränga förordningar sökt verka för detsamma. Det var dock först påfven Gregorius VII (1073--85), som lyckades införa celibatet såsom en för hela den romerska kyrkans klerus gällande lagstadga. Detta skedde genom hans högtidliga förklaring (på synoden i Rom 1074) att en hvar, som ville erhålla ett andligt ämbete, ovilkorligen skulle vara förpligtad till celibat och att de prester, som redan voro gifta, icke skulle hafva något annat val än att antingen genast skilja sig vid sina hustrur eller också utan vidare afgå från sina ämbeten. Det gick t. o. m. så långt, att en lekman, som mottog sakramentet ur en gift prests hand, enligt Gregorii förordning hemföll under kyrkans bann. Denna celibatslag inskärptes ytterligare genom de på mötena i Reims 1119 samt i Rom 1123 och 1139 fastställda förordningarna, hvilka sedan samtliga blefvo upptagna i den senare kanoniska rätten. För det lägre kleresiet gjordes dock efter hand åtskilliga eftergifter af påfvarna Bonifacius VIII (1294--1303) och Klemens V (1305--14). På grund af det tridentinska mötets beslut äro hufvudsakligen följande celibatsbestämmelser nu gällande inom den romersk-katolska kyrkan: 1:o Enär äktenskapet till sin idé är att betrakta såsom oupplösligt, men på samma gång oförenligt med innehafvandet af en högre andlig värdighet, kan en redan gift man aldrig ordineras till prest af högre grad, såvida icke hustrun förklarar sig villig att gå i kloster; 2:o Gifter sig en prest af högre grad, är hans äktenskap ogiltigt, och han sjelf straffas genom exkommunikation och suspension; 3:o Ett äktenskap, ingånget af en prest af lägre grad, må väl anses giltigt, men presten förlorar derigenom sin plats och kan ej stiga till högre grad. -- Inom den grekisk-katolska kyrkan äro endast klosterandliga samt biskopar, ärkebiskopar och patriarker förbundna till celibat. Det lägre kleresiet deremot eger ej, endast rättighet, utan är förpligtadt att gifta sig. Ingen får dock taga en enka till hustru, lika litet som någon, vorden enkling, får gifta sig för andra
Källa: Project Runeberg ·
