Sida 359
Cymol
föres fram och åter genom ångans omvexlande tryck på dess ena eller andra sida. Åt de utom cylindern befintliga rörliga maskindelarna meddelas pistongens rörelse medelst pistongstången (g), hvars inre ände är fäst i pistongen, och derefter utgår stången genom cylinderns lock. Der pistongstången genomgår locket, omgifves hon af en packningsdosa (h), hvarigenom ångspillning omkring stången förhindras. För att pistongens kant skall kunna sluta sig tätt till cylinderns inre yta, så att ångan ej må strömma förbi densamma från den ena till den andra änden af cylindern, är pistongen omgifven af packningsringar (k), hvilka till följd af sin fjäderkraft pressas ut mot cylinderytan. På sidan om cylindern ligga ångkanalerna (l), genom hvilka ångan ledes till och från cylindern. Då ångan genom ångröret (m) kommer från pannan, stannar hon först i slidskåpet (n), som är beläget straxt invid ångkanalerna, och medelst den i slidskåpet befintliga sliden (p) regleras vidare ångans insläppning till den ena eller den andra änden af cylindern. När sliden är ställd såsom figuren utvisar, insläppes ångan i cylinderns venstra del och trycker pistongen åt höger i den riktning, som pilen vid stången angifver. Jfr Slid och Slidskåp. J. G. B.
Cylinder-bläster, mek., en blåsmaskin, som förnämligast utgöres af en cylinder jämte en deruti rörlig kolf (pistong). Denna maskin kan antingen vara enkelt eller dubbelt verkande, d. v. s. kolfven kan vid luftens sammanpressning verka antingen endast vid rörelsen i ena riktningen eller vid rörelserna både framåt och tillbaka. Cylindern anbringas än i vertikalt, än i horisontelt läge, och maskinens anordning kan för öfrigt vara i flere hänseenden olika. G. R. D.
Cylinder-epitel (jfr Cylinder och Epitel), histol., kallas en väfnad, sammansatt af celler, hvilka ega en mer eller mindre cylindrisk form och stå anordnade i ett lager bredvid hvarandra, med längdaxlarna parallella. En sådan väfnad bekläder hos menniskan och de högre djuren större delen af tarmväggens, mot tarmkanalen vettande, fria yta, åtskilliga körtlars utförsgångar m. m. Den förekommer vidsträckt äfven hos lägre djurklasser. G. R.
Cylindergång, mek., en mekanism, som användes i ur för att utjämna rörelsen. Den uppfans år 1695 af engelsmannen Thompson och förbättrades af dennes landsman Graham. G. R. D.
Cylinderlupp (-loupe), fys., ett enkelt mikroskop, bestående af ett i ett mässingsrör infattadt cylindriskt glasstycke, hvars ändar äro slipade till konvexa ytor. Sådana mikroskop begagnas för samma ändamål som de vanliga linsformiga lupperna. Jfr Lupp R. R.
Cylindermaskin, fys., en elektricitetsmaskin, i hvilken glasskifvan är ersatt af en ihålig glascylinder, som frotterar mot riftyget. Se Elektricitetsmaskin.
Cylinder-ur, fickur, i hvilket cylindergång finnes. Se Ur.
Cylindrisk spegel, fys., en metallcylinder med speglande yta. Bilderna af yttre föremål blifva i denna spegel vanställda nästan till oigenkänlighet. Men om man i dem betraktar en
katoptrisk anamorfos (se Anamorfoser), ritad efter vissa regler, visar sig i spegeln en riktig bild af det föremål anamorfosen är ämnad att föreställa. Närstående figur visar en anamorfos,
ritad på en skifva (AB), och den bild deraf, som uppkommer i en cylindrisk spegel (c), hvilken står på skifvan. R. R.
Cyllene (Grek. Kyllene, nu Zyria), ett 2,374 m. (7,995 f.) högt berg på Peloponnesos, näst Taygetos det högsta på halfön. Hos de gamle grekerna var detta berg helgadt åt Hermes, som troddes vara född på dess topp.
Cyllenius, den cylleniske, cylleniern, binamn på Merkurius (Hermes). Jfr Cyllene.
Cymbal (Lat. cymbalum), musikt. 1) Antikt slaginstrument, bestående af två ihåliga halfklot
af metall (se fig.).-- 2) Bäcken (se d. o.). -- 3) Hackbräde (se d. o.). -- 4) Litet klockspel. -- 5) Liten skarp flöjtstämma i orgelns mixtur. A. L.
Cymbel-stern, T., musikt., roterande klockspel, anbragt i form af en stjerna i fronten på äldre orglar. A. L.
Cymen, kem. Se Cymol.
Cymofan (af Grek. kyma, bölja, och fainein, synas; med anledning af mineralets egendomliga våglika skiftningar) l. Krysoberyll, miner., ett af lerjord och berylljord sammansatt, grönaktigt, genomskinligt till halfgenomskinligt, oftast kristalliseradt mineral, hvars vackrare artförändringar slipas såsom ädelstenar och äro af högt värde. Cymofanet förekommer i granit, gneis och glimmerskiffer, eller ock ligger det löst i flodsand. Fyndorter äro Borneo, Ceylon, Brasilien, Ural m. fl. Åtskilliga slipade varieteter visa en egendomlig grön och hvit skiftning. -- Den i Ural förekommande alexandriten är en varietet af cymofan och företer, i genomfallande ljus, en vackert röd färg. P. T. C.
Cymol l. Cymen (af Lat. cuminum, kummin), kem., ett kolväte, metyl-propylbenzol,
Källa: Project Runeberg ·
