Sida 329
7. Cronstedt, Karl Olof
Helsingland börjat skärpa efter kobolt och vismut; men den kobolt man då erhöll gaf ej någon safflor af rent blå färg. C. företog en undersökning om orsaken dertill och upptäckte då, att malmen innehöll endast en ringa mängd kobolt, men deremot en ny metall, hvilken han gaf namnet nickel och som han beskref i Rön och försök, gjorda med en malmart från Los koboltgrufvor (Vet.-akad:s Handl. 1751--54). Nickeln har ganska framstående egenskaper; men att upptäckten, på kemiens dåvarande ståndpunkt, var förenad med stora svårigheter, framgår deraf att den länge bestriddes af utländska kemister; ännu 1801 betviflades den af Haüy. C. var jämväl den förste, som fäste uppmärksamheten på tungstenen från Bastnäs grutvor i Vestmanland, i hvilken stenart Berzelius, Hisinger och Klaproth 1803 upptäckte metallen cerium, Mosander 1839 och 1843 metallerna lantan och didym. -- Ett ännu större rykte förvärfvade C. som grundläggare af mineralogien och bergartsläran, på hvilka områden hans verksamhet var fullständigt epokgörande. Det nya och på stränga systematiska grunder hvilande behandlingssätt, som Linné införde i botanikens och zoologiens studium, blef obestridligen af stort inflytande äfven på mineralogiens utveckling, dels genom Linnés egna arbeten och dels genom Vallerii för sin tid utmärkta "Mineralogia" (1747). Linné, som af sitt starkt utpräglade formsinne föranleddes att fästa stor uppmärksamhet vid stenarternas kristallografiska egenskaper, gaf derigenom anledning till Romé Delisle's på detta fält banbrytande arbete (1772), och Vallerii "mineralogi" var den första verkliga handboken i denna vetenskapsgren. I många hänseenden passade likväl icke Linnés åskådningssätt för behandlingen af mineralogien, emedan han alltför ensidigt fäste sig vid mineralens yttre karakterer: färg, struktur, formvarieteter o. s. v. Hos djuren och växterna äro dessa egenskaper betecknande för arterna; men hos stenrikets alster beror utseendet ofta af tillfälliga inblandningar, som icke hafva någon gemenskap med mineralets egentliga art och natur. Dessutom gjorde hvarken Linné eller Vallerius (den tidens utländske författare på detta område voro af mindre betydelse) tillbörlig skilnad mellan enkla mineral och bergarter, mellan verkliga stenarter, stenvandlingar och stenlika bildningar ur djuroch växtverlden (perlor, tyre m. m.). Det var C. förbehållet att bortrensa sistnämnda ämnen ur mineralogien och dymedelst uppdraga en riktig gräns mellan stenrikets och djurrikets alster äfvensom att lägga grunden till geognosien genom att behörigen skilja mellan stenarter och bergarter. Det arbete, i hvilket dessa "nya påfund" första gången genomfördes, är Försök till mineralogie eller Mineralrikets upställning, hvilket utkom anonymt 1758 samt utgafs på danska (två olika öfversättningar), på tyska (tre öfversättningar, 1760, 1770 och 1780), franska (1771), engelska (1772, icke 1770) och sannolikt på åtskilliga andra språk. Företalet är betecknande för den reform C. genomförde i mineralogien, och upplysande i fråga om vetenskapens ståndpunkt före C:s tid är, att förändringen, så nödvändig och
sjelfklar den nu förefaller, då väckte motstånd och strid. Dertill bidrog i sin mån, att C. öfver hufvud mindre fäste sig vid mineralens yttre utseende än vid deras kemiska egenskaper, till hvilkas utrönande han med stor framgång använde blåsröret. Många voro de upptäckter, med hvilka han på detta sätt riktade vetenskapen. Åtskilliga hafva vi ofvan nämnt. Några må ännu meddelas. C. skilde fullständigt de till det yttre hvarandra snarlika, men i kemiskt afseende alldeles olikartade koboltmineralen, koboltglans, spejskobolt och linnéit. Han beskref kopparmalmen kuban, hvilken det oaktadt sedermera under nära ett århundrade äfven i hans fädernesland förvexlades med kopparkis. De vattenhaltiga silikat, som äro kända under namnet zeoliter, hade af mineralogerna blifvit helt och hållet förbisedda, ehuru de utomlands förekomma i stora och praktfulla kristaller, hvaremot den oansenliga art af samma ämne, hvilken träffas vid Åreskutan i Jämtland, af C. igenkändes och beskrefs som ett eget mineralspecies och sedermera blef representant för en hel omfattande grupp inom mineralogien. -- C:s värderika mineralsamling blef (enligt Molls Archiv, 1805, IV) inköpt af den danske godsegaren Tönnes Krist. Bruun-Neergaard. A. E. N.
6. Cronstedt, Fredrik Adolf Ulrik, grefve, konstnär, son till Karl Johan C., föddes i Stockholm 1744, blef hofintendent 1765 och gjorde 1770--73 en längre resa, under hvilken han besökte Frankrike och Italien. I Rom, der han blef förtrogen vän med Sergel, idkade han konststudier och inköpte en dyrbar samling gamla oljefärgstaflor, som nu förvaras på Fullerö, i Vestmanland. 1781 blef han landshöfding i Gefle, från hvilken befattning han fick afsked 1812. Död i Stockholm 1829. -- C. var ledamot af Målare- och bildhuggareakademien äfvensom af Musikaliska akademien samt en rätt skicklig dilettant i flere af de sköna konsterna. Man har af hans hand ganska goda etsningar och porträttmedaljonger. Hans hustru, Juliana Duvall, stiftade det i Gefle ännu fortlefvande ordensgillet "Idka dygden". -rn.
7. Cronstedt, Karl Olof, militär, regeringsmedlem, kommendant på Sveaborg, var brorson till Axel Fredrik C. och föddes d. 3 Okt. 1756 på Botby, nära Helsingfors. Redan som barn inskrifven i krigstjenst, blef han 1770 sergeant vid arméns flotta, 1772 underlöjtnant vid artilleriet samt 1773 fänrik och 1774 löjtnant vid arméns flotta. 1776 intogs han i Sveaborgs-orden "S:t C. F. T. H." Från sistnämnda år till och med år 1779 tjenstgjorde han å engelska örlogsflottan. 1777, under sin frånvaro, befordrades han till kapten och 1783 till major. Vid 1789 års riksdag deltog han i riddarhusets plena och utnämndes s. å. till öfverstelöjtnant. Snart derefter sändes han till Stralsund för att leda utrustningen af den "tyska eskader", med hvilken arméns flotta skulle förstärkas, och besökte derunder Berlin för att främja planerna på preussiskt understöd. Först d. 27 Juni 1790 hann C. med sin förstärkning (30 slupar och 18 jollar) fram till krigsteaterns närhet. Den 30 Juni och d. 1 Juli gjorde han ett fåfängt försök att bryta den ryska linie, som höll
Källa: Project Runeberg ·
