Sida 661
Djuto, Jap. rel., en af de tre förnämsta i Japan herskande kulterna
på disticha, från omkr. 1150). Omkr. 1170 gjordes, så vidt man vet, den första medelhögtyska bearbetningen af djursagan: "Isengrînes nôt", hvilken i början af 13:de årh., utan ändring af innehållet, omsmältes i den från Heinrich von Veldekes tid herskande renare versformen. I norra Frankrike undergick djureposet ("Le roman du renart") i 13:de och 14:de årh. mångfaldiga bearbetningar. Sin mest konstnärliga gestaltning erhöll sagan (sannolikt omkr. 1250) i Flandern, der den framträdde under titeln "Reinaert de vos". Författaren till denna saga är ej känd (enligt J. Grimm var hans namn Willem de Matoc, enligt andra hette han Willem Utenhove). En jämförelsevis underlägsen bearbetning och fortsättning af "Reinaert de vos" verkställdes omkr. 1350, försågs i 15:de årh. med en prosaisk glossa af Hinric von Alkmar och utgafs 1498 på trycket, i plattysk öfversättning, under titeln "Reineke de vos" (ett unikt exemplar af denna paleotyp förvaras i Wolfenbüttel). Såsom öfversättare gällde länge Nikolaus Baumann; men i senare tid har Zarncke sökt bevisa, att äran tillkommer Rostock-boktryckaren Hermann Barkhusen. Ifrån denna plattyska form af dikten härflyta alla andra bearbetningar. Sådana finnas på de flesta språk, bl. a. på högtyska (redan 1544; mest känd är Goethes hexametriska bearbetning "Reineke Fuchs", 1704), på engelska (1681), holländska (1694), danska (1555) och svenska (1621; en nyare öfversättning utgafs 1827 af L. Hammarsköld). R. G.
Djursdala, socken i Småland, Kalmar län, Sevede härad. Arealen 7,724 hekt. (15,647 tnld). 1,220 innev. (1878). Annex till Södra Vi, Linköpings stift, Tuna läns och Sevede kontrakt.
Djursholm, frälsegods i Danderyds socken och skeppslag, Stockholms län, med naturskön belägenhet vid Stora Värtan, en mil från Stockholm. Det består f. n. af 2 mtl frälsesäteri och 4 3/4 mtl frälse med derunder lydande torp och lägenheter samt innehafves (sedan 1877) af brukspatronen R. N. G. Montgomery-Cederhielm. Hufvudbyggnaden, som är af sten, med ända till 5 f. (1,5 m.) tjocka murar, uppfördes i början af 1500-talet. Egendomen grundlades vid denna tid af riksrådet Nils Eskilsson Banér och tillhörde till 1813 (från 1731 som fideikomiss) Banérska slägten. Fältmarskalken Johan Banér föddes der 1598.
Djursnäs (Jursnäs), kyrkoherdeboställe i Mogata socken, Hammarkinds härad, Östergötlands län, en mil från staden Söderköping. I nämnda stad och på D. underhandlade drotsen Krister Nilsson (Vase) i slutet af år 1436 med ombud från de tre nordiska rikena för ordnandet af unionella angelägenheter. På D. svor vid samma tillfälle marsken Karl Knutsson för andra gången huldhet åt Erik af Pommern, hvarjämte han, tillika med drotsen, mottog de församlade svenskarnas trohetsförsäkringar.
Djurskyddsföreningar, föreningar, som hafva till ändamål att främja en mild behandling af djuren, särskildt de som äro menniskan till nytta eller nöje. Sådana föreningar hafva bildats i de flesta civiliserade land. I Sverige stiftades en djurskyddsförening i Strengnäs 1870, för
nämnda stad och dess omnejd. Svenska allmänna djurskyddsföreningen bildades i Stockholm 1875. Sistnämnda år stiftades äfven en särskild förening för Gotland och 1876 en för Värmland. Som djurskyddsförening är ock att räkna en bland skolungdomen i Göteborg bildad förening under namn af "Småfoglarnas vänner". -- Svenska allmänna djurskyddsföreningen har sedan 1878 utgifvit en månadsskrift, kallad "Djurvännen". Jfr Djurplågeri. C. A. L.
Djursten, en på Gräsön, vid Öregrundsgrepen, belägen fyr. Redan omkr. 1759 kom en öppen s. k. vippfyr till stånd derstädes, och 1765 byggdes der ett stentorn för öppen stenkolsfyr. 1838--39 ändrades fyren till spegelfyr, och 1873 försågs den med sideralsken. Fyrljusets höjd öfver vattenytan är 20 m. (67 f.), och lysviddea 12 minuter. A. G.
Djurström, Erik Vilhelm, teaterdirektör, dramatisk skriftställare, f. 1787, hette först Strandberg, men bortlade detta namn, när han 1807 ingick vid teatern. Efter några års anställning vid Djurgårdsteatern öfvertog han de privilegier, som blifvit meddelade åt teaterföreståndaren J. P. Lewenhagen, och började samtidigt med egen trupp fara omkring i landsorten. Den repertoar, som D:s trupp utförde, var till större delen öfversatt och bearbetad af honom sjelf. Bland de många stycken han införde på svenska scenen må nämnas "Donaufrun", "Enfalden från landet", "Det goda exemplet", "Förtalet", "Den nya garnisonen", "Qväkaren och dansösen", "Sen er i spegeln" och "Yelva". D., hvilken som skådespelare hälst rörde sig på den högre koturnen, var en för sin tid ganska skicklig teaterföreståndare. Död i Jönköping d. 17 Sept. 1841.
Djursvik, lastningsplats i Söderåkra socken, sydligaste delen af Kalmar län.
Djurvännen, en ifrån Jan. 1878, på föranstaltande af Svenska allmänna djurskyddsföreningen, utgifven månatlig illustrerad tidskrift för främjande af djurens rätta vård och djuregarnas fördel. Redaktionen ombesörjes af G. V. Sjöstedt. 1879 utgick denna tidskrift i omkr. 1,900 exemplar. Dess prenumerationspris är två kr. om året.
Djurväxter, zool. Se Zoofyter.
Djurö, kapellförsamling i Upland, Stockholms län, Värmdö skepps- och tingslag. Arealen 5,264 hekt. (10,664 tnld). 1,090 innev. (1878). Annex till Värmdö pastorat, Upsala stift, Östra Roslags kontrakt.
Djurö (fordom Branäs ö), ö i Bråviken, Dagsbergs socken, Östergötlands län. Under konung Kristoffers regering vardt ön af dåv. egaren till Bråborg, Erik Axelsson Tott, skänkt till Vadstena, kloster och var sedan djurgård under Bråborg.
Djurö Skärgård, en i Vänern, mellan Värmlandsnäs och Bromön, belägen skärgård, tillhörande Torsö socken, Vadsbo härad, Skaraborgs, län. Den består af Djurön, Långön, Gisland, Ängsholmen, Vaspholmen, Kejsan och Råskär m. fl. holmar, till större delen obebodda. Ögruppen har i n. ö. och s. v. en längd af 8 kilom. (0,75 mil). A. G.
Djuto, Jap. rel., en af de tre förnämsta i Japan herskande kulterna (de bägge andra äro budsdo och jinto). Den har till sitt grundlag kinesernas
Källa: Project Runeberg ·
