Sida 717
Dragare
att hufvudet är utdraget och högt, med tänderna fästa på käkarnas öfre kanter, ej vid sidorna, och derigenom att tungan är tjock och köttig samt slutligen genom den stora hudartade säcken på midten af halsen. Draködlorna äro långsamma och tröga djur, hvilka uppehålla sig i träd, der de klättra omkring bland grenarna. Liksom kameleonten, ehuru icke i lika hög grad, kunna de vexla färg. Med tillhjelp af flyghuden kunna de också taga stora, ända till 15 m. (50 f.) långa hopp och språng mellan träden, men endast i sned riktning och uppifrån nedåt. Draködlorna äro små, oförargliga, skygga och alldeles oskadliga djur; de träffas i Ostindien och på Sundaöarna samt lefva af små insekter, hvilka de plocka af bladen eller med ett språng gripa i flygten. En uti Indiska arkipelagen, i synnerhet på Java, vanlig draködla är den flygande ödlan l. gröna draken, D. volans, grön med brunaktig fallskärm och 30 centim. (1 f.) lång. Hon säges lägga sina ägg uti ihåliga träd. J. G. T.
Draco, athensk lagstiftare. Se Drako.
Draco mitigatus, Lat., "den tamde draken", äldre kemisk term för qvicksilfverklorur (Beguin 1608).
Draconites (egentl. Drach l. Trach), Johannes, tysk protestantisk teolog, f. omkr. 1494, fick anställning vid filosofiska fakulteten i Erfurt, men förvisades derifrån, emedan han deltagit i de högtidligheter, med hvilka Luther 1521 mottogs i Worms, verkade 1523--28 som predikant dels i Miltenberg, dels i Waltershausen, blef derefter kallad till predikant och teologie professor i Marburg, der han utöfvade ett stort inflytande på Hessens kyrkliga angelägenheter, vistades sedermera någon tid i Lybeck, der han skref sitt förnämsta arbete, Gottes verheissungen von Christo (1549--50), samt blef 1551 teologie professor i Rostock och 1561 president i pomesanska biskopsstiftet. Under senare delen af sin lefnad var han sysselsatt med att utgifva en polyglott-upplaga af bibeln. Död i Wittenberg 1566.
Draf, kem. tekn. Se Mäsk.
Drafn l. Båra, Nord. mytol., en af Äges och Råns döttrar. Se Äges döttrar.
Drag, fys. Se Luftdrag.
Draga l. Stå fullt, sjöv., säges om segel, som äro så ställda, att vinden på det fördelaktigaste sättet verkar till framfart. R. N.
Dragande koppel, musikt., det koppel i orgelverk, medelst hvilket den nedre manualens tangenter draga med sig den öfres. A. L.
Dragant l. Gummi-dragant, Tragacantha, farmak., en gummiliknande utsippring (exsudation) ur stammen af åtskilliga växtarter, som höra till underafdelningen Tragacantha af slägtet Astragalus L. Ifrågavarande växter äro låga, mångåriga, mycket greniga buskar, hvilkas blad äro enkelt parbladiga med tornspetsade bladskaft, som qvarsitta flere år och gifva åt buskarna ett i hög grad risigt utseende. Astragalus-slägtet hör till nat. fam. Leguminosae (Papilionaceae L.) Juss., kl. Diadelphia, ordn. Decandria L. Några få arter förekomma i Europa, och bland dem nämnes A. cylleneus Boiss., tillhörande Grekland (Morea), såsom lemnande dragant. Det
mesta af handelsvaran dragant erhålles från Mindre Asien, Syrien och Persien, af A. gummifer Labil., A. microcephalus Willd. och A. adscendens Boiss. et Haussk. m. fl. arter. Detta ämne dels utsipprar frivilligt, dels framqväller genom instick eller längsgående inskärningar, som under Juli och Augusti af insamlarna göras i buskarnas stammar. Den frivilligt utsipprade draganten har vanligen form af små vårtor eller knölar, den genom längdinskärningar framkvällande har form af buktiga, krökta skifvor, bildade liksom af band, lagda kant i kant (tragacantha in foliis), och den genom instickningar utträngande draganten har form af masklika, böjda och vridna trådar eller bitar (tragacantha vermicularis). Draganten är en af växtslem (bassorin, 53 proc.) och gummi (arabin, 33 proc.) m. m. bestående blandning, som uppkommer genom ombildning af märg- och märgstrålecellernas hinnor. Då dragantslemmet kommer i beröring med luften, stelnar det snart till en hård, nästan hornlik massa, hvars färg är olika hos olika slag -- vexlande från gulbrunt till hvitt. Den bästa draganten (tragacantha electa) utgöres af matt hvita skifvor eller trådar, som äro torra, hårda, utan lukt och med slemmig smak. Dragant sväller i kallt vatten, utan att lösas, och bildar med kokande vatten ett tjockt slem, som förr var officinelt (mucilago tragacanthae). Detta ämne nyttjas vid beredning af åtskilliga medicinska pastiller, t. ex. santonin-, vichy- och pepparmyntpastiller, samt användes ofta af sockerbagare. O. T. S.
Dragare. I Sverige användas såsom dragare, nästan endast hästar, nötkreatur och rendjur, men i andra europeiska land begagnar man äfven åsnor och muldjur äfvensom hundar. Under dragningen öfver vinna djuren motståndet dels derigenom att en del af deras kroppstyngd öfverflyttas till lokorna, bröstremmen eller motsvarande delar af anspannet och dels genom den kraft, som lemmarnas muskler utveckla vid förstoringen af de vinklar, som lemmarnas ben sins emellan bilda. Det är i sistnämnda afseende hufvudsakligen bakbenens muskler, som tagas i anspråk. För att ett husdjur skall vara utmärkt såsom dragare måste det, utom en normal kroppsbeskaffenhet, ega en betydlig vigt, en väl ställd benbyggnad samt fylliga, hårda och genom öfning kraftigt utvecklade muskler; men om bördan skall framflyttas med stor hastighet, måste kroppsbyggnaden vara lättare. Den kraft, som ett husdjur kan utveckla vid dragning, är mycket svår att beräkna. Den är nämligen beroende af många omständigheter, såsom djurets storlek, ålder, hull och öfning, anspannets beskaffenhet och arbetstidens längd m. m. Man brukar visserligen, på tal om den kraft en maskin kan utveckla, angifva så och så många hästkrafter, d. v. s. så och så många krafter, som hvardera förmå lyfta 75 kilogr. 1 m. högt på en sekund (600 skalp, 1 fot högt på en sekund); men man angifver dermed i sjelfva verket ej ett medeltal för den kraft en häst eger. Uttrycket begagnas endast såsom en större enhet vid omnämnande af kraften hos en maskin. Såsom exempel på den kraft, som en stark och välfödd häst af 500 kilogr. (11,76 ctr) lefvande vigt kan utveckla
Källa: Project Runeberg ·
