Cyrenaica (Kyrenaika), i forntiden nanm på ett på Afrikas nordkust beläget landskap, motsvarande vestra delen af nuvarande Barka i Tripolis. I motsats till omgifvande land var det väl vattnadt och fruktbart. Dess förnämsta alster voro hvete, olja, honing, vin och sydfrukter, i synnerhet dadlar. Omkr. 631 f. Kr. blef staden Cyrene der grundlagd af grekiska nybyggare. Det nya samhället nådde snart en hög grad af materielt välstånd och andlig utveckling samt försvarade sig med framgång mot kringboende folk, bland hvilka kartagerna voro dess farligaste fiender. Omkr. 524 f. Kr. blef det skattskyldigt under Persien; sedermera blef det en republik och bestod som sådan i 200 år. Landet underkastade sig utan motstånd Alexander den store. Efter hans död (323 f. Kr.) kom det under Ptolemaeerna. Den siste bland dessa, Apion, testamenterade det 97 f. Kr. till romarna, hvilka förenade det med Kreta till en provins. Vid Romerska rikets delning (395 e. Kr.) tillföll C. (eller Pentapolis, såsom det efter sina fem hufvudstäder äfven kallades) det östra kejsaredömet. Dess ännu i flere århundraden fortfarande blomstring gick om sider under, dels genom upprepade anfall af det inre Afrikas nomader, dels och i synnerhet genom den muhammedanska eröfringen i 7:de årh. C. är rikt på märkvärdiga forntidslemningar.
Nordisk familjebok · första upplagan
Cyrenaica
Ämne: Afrikas länder, orter, folk och språk · Geografi: öar, kuster, Afrika och Indien
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 713 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗