Däck (T. och E. deck, egentl. tak, betäckning; jfr T. decken, D. däkke, täcka), skeppsb., en fartygsdel, hvars ändamål är att afdela fartyget, på höjden räknadt, i vissa afdelningar (våningar), uppbära den i dessa förekommande inredningen och bestyckningen m. m. samt utgöra en förbindning emellan och en förstärkning af fartygets sidor. Ett däck består af däcksbalkar, som utgöra grundvalen, däcksknän, som förena balkarnas ändar med fartygssidorna, och däcksplankor, som ligga ofvanpå balkarna. Somliga fartyg hafva dessutom mellan däcksbalkarna, i långskeppsriktning, balkstycken af klenare beskaffenhet, s. k. karflar, och mellan dessa hafva några fartyg ytterligare s. k. ribbor, ett slags balkar i tvärskeppsriktning och med ännu smärre dimensioner. På träfartyg inläggas för- och akterut samt i jämnhöjd med däcksbalkarna s. k. däcksband, d. v. s. träknän, hvilka med sin vinkel passas in till stäfven, med grenarna utefter fartygets sidor och med ändarna intill främsta eller aktersta däcksbalken. Dessa knän hafva till ändamål att utgöra en förstärkning vid fartygets ändar, hvarför de väl förbultas till både stäfvarna och fartygssidorna.
Däck på örlogsfartyg. På de mindre örlogsfartygen (skonare, briggar och mindre korvetter) finnas två däck: trossdäck och öfre däck. Under trossdäcket är förvaringsrum för ammunition, förråd, proviant, inventarier och utredning. Ofvanpå detsamma finnes inredning för inhysande af befäl, underbefäl och besättning. På öfre däck har bestyckningen m. m. sin plats. Större korvetter äfvensom fregatter hafva mellan trossdäck och öfre däck ett batteridäck, på hvilket bestyckningen är placerad och hvarest chefen har sin kajut. Fregatterna föra bestyckning äfven på öfre däck, likväl endast för- och akterut. Större korvetter deremot hafva ingen tyngre artilleripjes på detta däck, hvilket på dem förekommer under benämningen manöverdäck. Linieskepp hafva två eller tre batteridäck mellan trossdäck och öfre däck, hvarför de i förra fallet kallas tvådäcksskepp (tvådäckare), i senare fallet tredäcksskepp (tredäckare). Somliga fartyg hafva ofvanpå öfre däck ett eller två smådäck i jämnhöjd med relingen: ett, som benämnes hyttdäck, längst akterut, och ett annat, som kallas back, längst för-ut. Då hyttdäcket har någon större utsträckning, inredas mellan detta och öfre däck hytter m. m. för befälets räkning. -- Med glatt däck förstår man ett sådant öfre däck, som löper oafbrutet utefter fartygets hela längd och på hvilket ej några påbyggnader finnas. Om -- såsom fallet ofta är på mindre fartyg -- däckets akterdel befinner sig något högre än den öfriga delen, erhåller den förra namnet halfdäck. På örlogsfartyg betyder emellertid, om öfre däck är glatt, halfdäck äfven den del utaf öfre däck, som befinner sig akter om stormasten, hvarjämte back är liktydigt med den del, som befinner sig för-om fockmasten, och gångbord är namnet på de bord-varts belägna delarna af däcket emellan stormasten och fockmasten. Det här sagda, som egentligen afser de äldre fartygstyperna, gäller i tillämpliga delar äfven de krigsfartyg, som numera byggas.
Däck på handelsfartyg. Sådana fartyg äro, med afseende på däcksbyggnaden, endäcksfartyg, tvådäcksfartyg, tredäcksfartyg, spardäcksfartyg eller stormdäcksfartyg. Det förstnämnda slaget har blott ett enda däck. Tvådäcksfartygen hafva ett öfre däck och ett mellandäck, hvilket senare likväl ej är fullständigt, utan hvars balklag, för att lastens instufning skall kunna försiggå
mer obehindradt, är beklädt med däcksplankor endast akter-ut och för-ut samt till en bredd af några få fot invid hvardera sidan. Tredäcksfartygen hafva åtminstone två fullständigt byggda däck samt ett mellandäck. Af de bägge förstnämnda får det öfre namnet öfre däck, det undre -- som tillika är gröfst -- namnet hufvuddäck. På somliga tvådäcksfartyg inlägges öfver hufvuddäcket ett annat däck, vare sig ett spardäck eller ett stormdäck. Det förra liknar hufvuddäcket, utom deri att det är lättare. Som det befinner sig i jämnhöjd med relingen, måste det omgifvas med säkra barrièrer. Stundom eger det ej allenast sådana påbyggnader, som äro nödvändiga för navigeringen, utan äfven andra, såsom rökhytt m. m., afsedda för passagerarnas beqvämlighet. Ett spardäcksfartyg skiljer sig alltså från ett tredäcksfartyg hufvudsakligen deri att fartygssidorna ej sträcka sig upp öfver öfre däck, utan sluta just vid spardäcket. Ett stormdäcksfartyg kännetecknas deraf att ofvanom dess öfre däck finnes en lättare öfverbyggnad, hvars tak har egenskapen af däck och till större eller mindre del uppbäres endast af stöttor från den fasta relingen. På ett stormdäck finnas ej några andra påbyggnader än sådana, som äro nödvändiga för navigeringen. -- Äfven på handelsfartyg, liksom på örlogsskepp, förekomma stundom hyttdäck och back. J. G. B.