Dahl, Mikael, porträttmålare, föddes i Stockholm 1656 och blef tidigt lärjunge af Ehrenstrahl. Vid tjugotvå års ålder följde han en engelsk köpman till London, hvarifrån han begaf sig ut på en längre konstresa till Paris och Rom. I sistnämnda stad målade han 1687 ett porträtt af drottning Kristina. Året derpå for han tillbaka till England, der han inom kort förvärfvade ett betydande anseende som porträttör och blef den berömde G. Knellers farligaste medtäflare. Död i London 1743. -- D., som ännu in i sena ålderdomen egde qvar sin alstringsförmåga, prisas för sin naturtrohet, sin omsorg i alla enskildheter och sin behagliga kolorit. Om den senare kan man döma af det i Stockholms nationalmuseum befintliga porträttet af Karl XII, hvars färgton onekligen är mild och harmonisk. (Likheten måste vid bedömandet af denna tafla vara underordnad, enär porträttet målades endast efter en byst.) Gripsholmssamlingen eger af hans hand en bröstbild af drottning Anna af England. Utom dessa torde knappast något arbete af honom finnas i Sverige. -- I England förekommer deremot en stor mängd af hans porträtt. Bland de förnämsta af dessa må nämnas Karl XI till häst, i Windsor palace, några bilder i amiralernas galleri i Hamptoncourt, Walpoles moders bild, i Houghton, samt porträtt af åtskilliga ladies i kroppsstorlek, i Petworth. Efter hans målerier äro många gravyrer utförda af Faber, Smith, Simon m. fl. Bland svenskar, som af D:s rykte lockades till London för att studera under honom, märkas Schröder, L. Pasch d. ä. och Hans Hysing, af hvilka den sistnämnde kvarstannade och blef ganska ansedd. -rn.
1. Dahl, Erik, psalmförfattare, f. 1749 i Varnhems socken (i Vestergötland), blef student i Upsala 1767, prestvigdes 1772, utnämndes 1793 till kyrkoherde i Sköfde, 1800 till kontraktsprost och s. å., vid Gustaf Adolfs kröning, till teologie doktor. Död 1809. Tre af D:s psalmer äro införda i profpsalmboken af 1793 och i första häftet af "Tidskrift för religionens vänner".
2. Dahl, Kristoffer, universitetslärare, språkforskare och psalmförfattare, den föregåendes broder, föddes i Saleby socken i Skaraborgs län d. 17 Maj 1758, inskrefs som student i Upsala 1775, prestvigdes 1782, blef filos. magister s. å., eloquentiae et poeseos docens 1784, k. hofpredikant 1786, professor i grekiska 1790 och tillika kyrkoherde i Näs prebendepastorat 1795. År 1793 kallades han till ledamot i komitén för kyrkoärendena och 1796 till medlem af bibelkommissionen, i hvilka han var en flitig och lycklig medarbetare. 1800 blef han teologie doktor och 1803 ledamot af Vitterhets hist. och ant. akad. Död i Näs d. 4 Dec. 1809. -- Som universitetslärare utöfvade D. ett stort inflytande. Det latinska språket behandlade han med ovanligt mästerskap. Synnerligen berömda äro det rektorsprogram han utgaf efter Gustaf III:s död (1792) och hans äreminne öfver ärkebiskop von Troil (1804). D:s Psalmer k. ecclesiastique commiteen d. 12 Juni 1796 föredragne trycktes 1807. Af psalmerna i 1819 års psalmbok äro, enligt J. V. Beckman, n:o (60), 70, 80, 81, 92, 164, 166, 170, 220, 236, 306, 361, 367, 377, 398, 412 (443, 3:dje str.), 462, 470, 474 och 489 omarbetade af D. Hans läroböcker: Grammatica latina, latinska språkläran (1796, 3:dje uppl. 1831), Grammatica graeca, grekiska språkläran (1809, 2:dra uppl. 1814), och Chrestomathia graeca, grekisk läsbok (1808; 2:dra uppl., med lexikon, 1814) hade länge (ända in på 1840-talet) vidsträckt användning. Enligt en uppgift af B. von Beskow ("Lefnadsminnen", s. 35) var D. den verklige författaren till det s. k. Lindbloms lexikon ("Lexicon latino-suecanum", 1790). D. var en ädel personlighet, som "stod på sin tids höjd af lärdom, af vetenskaplig odling, af djuptänkt forskningsanda". Hans enskilda lif förbittrades af näringsbekymmer och husliga sorger.