Damm-sten, bergsv., den sten eller murning, som tillsluter ett masugnsställe i utslagseller slaggbröstet och öfver hvilken slaggen rinner ut (se Masugnsställe). På den ena sidan sluter damm-stenen tätt intill sidoväggen i bröstet, den s. k. kinningen; på den andra sidan lemnas mellan damm-stenen och kinningen ett 3--4 tum (8,9--11,9. centim.) bredt mellanrum för den s. k. jerngatan. Damm-stenen göres vanligen af eldfast sandsten, glimmer- eller talk-skiffer, men kan äfven stampas af qvartsmassa, i en tackjernsram af lämplig form. Under ställets småningom skeende uppvärmning hårdnar massan tillräckligt för att kunna motstå brytningen af spetten, äfven sedan den inåt stället vända sidan af tackjernsramen bortsmält. Den öfre ytan af dammstenen täckes med en tackjernshäll, dammhällen, hvilken åt den sida, som är närmast jerngatan, måste vara försedd med en uppstående fläns, för att hindra slaggen att nedrinna i nämnda jerngata. C. A. D.
Nordisk familjebok · första upplagan
Damm-sten
Ämne: Järnframställning och masugnsdrift · Mynt, metaller och metallhantverk
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 3 (1880), sp. 830–831 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗