Dampe, Jakob Jakobsen, dansk statsfånge, f. 1790, d. 1867, blef 1807 teol. kandidat och 1812 filos. doktor samt var 1811--16 adjunkt vid Slagelse högre elementarläroverk. 1818--19 uppträdde han som bot- och bättringspredikant i Köpenhamn, under stort tillopp af åhörare, men blef, till följd af några i hög grad störande uppträden i kyrkan, förbjuden att fortfara med sina predikningar. Äfven förnekades honom rätt att hålla föreläsningar vid universitetet, hvarjämte några af honom utgifna småskrifter togos i beslag. D. beslöt då att af konungen begära en fri författning, och då han ej lyckades förmå mer än tre personer -- deribland två polisspioner -- att underskrifva den adress han uppsatt i sådant ändamål, sökte han genom att hålla
möten inverka på den allmänna meningen. Men redan vid första mötet (d. 16 Nov. 1820) blef han fängslad och kort derefter som majestätsförbrytare dömd till döden, derför att han sökt åstadkomma ändringar uti den i "kongeloven" fastställda regeringsformen. Han blef dock benådad, men insattes på lifstidsfängelse jämte sin ende anhängare, en smed vid namn Christensen. Efter tjugo års hård fångenskap, under hvilken han städse förföljdes af censuren (hvad han skref omskrefs ofta till hälften, innan det trycktes), fick D. 1841 tillstånd att bo i Rönne på Bornholm. 1848 benådades han fullständigt och flyttade då till Köpenhamn samt fick efter någon tid ett årligt understöd ur statskassan. -- Den hårdhet, hvarmed D. behandlades, stod i ett skriande missförhållande till hans brott (några obetänksamma yttranden i ett par broschyrer) och vittnar om huru skuggrädd den enväldige konungen var, då någon tycktes hota hans makt. E. Ebg.